Gammalsvenska (dialekt)

Gammalsvenska
Gammölsvänsk
Talas iUkraina Ukraina
RegionGammalsvenskby, Zmijivka, Cherson oblast, Ukraina
Antal talare10 (2014)[1]
SpråkfamiljIndoeuropeiska språk
Språkkoder
ISO 639‐3–

Gammalsvenska eller gammalsvenskbymål är den dialekt av svenska som talas av svenskbybor i Gammalsvenskby i Ukraina. 2014 talades gammalsvenska endast av 10 personer, av vilka samtliga var kvinnor.

Fonologi

Gammalsvenskbymålets fonologi har beskrivits mest utförligt först av Anton Karlgren i Gammalsvenskby. Uttal och ordböjning i Gammalsvenskbymålet, skriven 1906, men utgiven först 1953. Hans artikel är en beskrivning av dialektens uttal och ordböjning hos fyra huvudinformanter: Andreas Andersson Utas (född 1883), Kristoff Hoas (född 1877), Simon Hoas (född på 1860-talet) och Mats Petersson Annas (född på 1840-talet).[2]

I en artikel publicerad 2020 beskrev språkforskaren Alexander Mankov gammalsvenskbymålets fonologi baserat på inspelningar från tre talare: Anna Lyutko (född 1931), Melitta Prasolova (född 1926) och Lidia Utas (född 1933).[3][4] Gammalsvenskbymålets fonologi karakteriseras bland annat av avsaknaden av de rundade främre vokalerna /yː/ och /øː/. Öppet /œː/ existerar bara allofoniskt. Vidare har två så kallade primära diftonger bevarats: /ɛi/ och /œʉ/.[5] Hos konsonanterna finns så kallat tjockt l [ɽ], oaspirerade klusiler /p t k/. Vidare har /ɡ k/ inte palataliserats före främre vokaler, och /s/ har utvecklat allofonen [z] på grund av assimilation.[5] Inom prosodin finns ingen ordaccent.[5]

Vokaler

Kyrkan i Gammalsvenskby, där gammalsvenska fortfarande talas av en handfull personer.

Enligt Alexander Mankov har gammalsvenskbymålet sex korta och sju långa vokalfonem, det vill säga betydelseskiljande vokaler.[6]

Korta vokalfonem
FrämreCentralBakre
Sluteni[a]ɞ[b][8]u[c]
Mellanɛ[d] (e[e])o
Öppena
  1. ^ Sänks i vissa positioner eller ord till [e̝].[6] I obetonade ändelser är vokalen mera sluten i slutna stavelser, t.ex. [rɛdik] ’rädisa’, men mera öppen i öppna stavelser, t.ex. kirke ’kyrka’.[6]
  2. ^ Kort /ɞ/ motsvarar standardsvenska /ɵ/, d.v.s. kort u-ljud, men till skillnad från uttalet i centralsvenska är vokalen öppnare och med putande läppar. Sålunda motsvaras ’buske’ av [bɞsːk] och ’rulla’ av [rɞlː], men vissa talare har ett mera slutet uttal [ʉ], d.v.s. som en kort version av motsvarande långa vokal. Före tjockt l-ljud [ɽ] rundas vokalen till ett öppet ö-ljud [œ], t.ex. [kœɽe] ’kulen’.[7]
  3. ^ I obetonad position i öppna stavelser realiseras vokalen ibland mera öppet som [o̝], t.ex. [rœːu]~[rœːo̝] ’sårskorpa, ruva’.[9]
  4. ^ Rundas till [œ] före [ɽ], t.ex. [hœɽɡ] ’helg’.[7]
  5. ^ Ett obetonat kort e-ljud i ändelser varierar mellan ett slutet uttal [e] i de flesta positioner, t.ex. [krɛvet] ’kräfta’, ett öppet [ɛ] före [r], [ʈ] och [ɲ], t.ex. i [vintɛr] ’vinter’. Före [ɽ] rundas vokalen till [œ] i vissa ord, enligt Edvin Lagman ursprungligen enbart i långstaviga ord, medan vokalen i kortstaviga ord realiserades [ɛ], t.ex. [tviːvœɽ] ’tvivel’ kontra [likɛɽ] ’nyckel’. Enligt Alexander Mankov har dock denna ursprungliga distinktion gått förlorad hos dagens talare, där [œ] och [ɛ] står i fri variation i denna position.[9]
Långa vokalfonem
FrämreCentralBakre
Sluteniːʉːuː
Mellansluteneː[a]oː[b]
Mellanöppenɛː[a]
Öppenaː
  1. ^ [a b] Både långt e-ljud /eː/ och långt ä-ljud /ɛː/ realiseras framför [ɽ] som ett öppet ö-ljud [œː], t.ex. [spœːɽ] ’spegel’ och [sjœːɽ] ’själ’. I andra ord går [œː] tillbaka på ett ursprungligt ö-ljud, t.ex. [jœːɽ] ’öl’.[10]
  2. ^ Realiseras i vissa positioner som ett slutet å-ljud [o̝ː], t.ex. i andra mera öppet som [oː].[11]

Diftonger

Gammalsvenskbymålet har två diftonger: /ɛːi̯/ och /œːʉ̯/. De är för det mesta långa, vanligtvis motsvarande långt e-ljud /eː/ och långt ö-ljud /øː/ på standardsvenska, och går tillbaka på de ursprungliga urnordiska diftongerna *ei och *au, t.ex. i [hɛːi̯m] ’hem’ och [kvɛːi̯t] ’vete’, respektive [lœːʉ̯k] ’lök’ och [fɽœːʉ̯t] ’flöt’.[12] Framför långa konsonanter och konsonantkluster förkortas diftongerna, t.ex. i [ɛilːd] ’eld’.[13] I vissa enstaka ord förekommer andra diftonger, t.ex. [bai̯t] ’efter’ (sammandraget av bak-efter).[14]

Prosodi

Betoning

Gammalsvenskbymålet har vanligtvis betoningen på första stavelsen i ord. Detta gäller även i sammansättningar, men där får även andra ledet en stark bibetoning.[15][16] I vissa sammansättningar faller dock betoningen på ett senare led, t.ex. [jʉːɛ̯ɽˈaftar] ’julafton’.[15] Vissa prefix är även alltid obetonade som i standardsvenskan, t.ex. be- i bedrág ’bedra’ eller fär- i färsvinn ’försvinna’.[15]

Ordaccent

Likt estlandssvenskan[17] och många finlandssvenska dialekter[18] har gammalsvenskbymålet ingen ordaccentsdistinktion.[19]

Lexikon

Exempel på gammalsvenska[20]
GammalsvenskaPattanaKatüflarPürkanKärpsarHimmälKnjütStövlaBoklezaneDülljeParohod
EstniskaPardidKartulidPorgandidKõrvitsadTaevasSõlmSaapadTomatidPirnAurulaev
SvenskaAnkorPotatisarMorötterPumporHimmelKnutStövlarTomaterPäronÅngbåt
TyskaEntenKartoffelnMöhrenKürbisseHimmelKnotenStiefelTomatenBirneDampfschiff
UkrainskaKachkyKartoplyaMorkvaGarbuzyNeboVuzolChobotyBaklazjan (aubergine)GrushaParoplav
RyskaUtkiKartyfljiMorkovkiTykviNeboYzliSapogiBaklazjan (aubergine)GrushiParochod
EngelskaDucksPotatoesCarrotsPumpkinsSkyKnotBootsTomatoesPearSteamship

Referenser

Noter

  1. ^ Mankov 2014.
  2. ^ Karlgren 1953, s. 7.
  3. ^ Mankov 2020, s. 67.
  4. ^ Mankov 2017, s. 401.
  5. ^ [a b c] Mankov 2020, s. 103f.
  6. ^ [a b c] Mankov 2020, s. 85–88.
  7. ^ [a b] Mankov 2020, s. 86.
  8. ^ Karlgren 1953, s. 11.
  9. ^ [a b] Mankov 2020, s. 92f.
  10. ^ Mankov 2020, s. 89.
  11. ^ Mankov 2020, s. 89f.
  12. ^ Mankov 2020, s. 90.
  13. ^ Mankov 2020, s. 91.
  14. ^ Mankov 2020, s. 91f.
  15. ^ [a b c] Mankov 2020, s. 94–97.
  16. ^ Karlgren 1953, s. 16.
  17. ^ Schötz & Asu 2015.
  18. ^ Ivars 2015, s. 60ff.
  19. ^ Mankov 2020, s. 94.
  20. ^ Mankov 2018.

Källförteckning

Vidare läsning

Svenska dialekter
Östsvenska mål
Norrländska mål
Sveamål
Götamål
Sydsvenska mål
Övriga mål
Övrigt
* – övergångsdialekter

Media som används på denna webbplats

Sv dialektomr.png
Författare/Upphovsman: Skogsfrun, Licens: CC0
De sex traditionella svenska dialektområdena.