Gamma Sagittae
Gamma Sagittae (γ) | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Pilen |
Rektascension | 19t 58m 45,42863s[1] |
Deklination | 19° 29′ 31,7281″[1] |
Skenbar magnitud () | +3,47[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | M0 III[3] |
U–B | +1,93[2] |
B–V | +1,57[2] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -34,00 ± 0,2[4] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: 66,21 ± 0,14[1] mas/år Dek.: 22,22 ± 0,12[1] mas/år |
Parallax () | 12,62 ± 0,18[1] |
Avstånd | 258 ± 4 lå (79 ± 1 pc) |
Absolut magnitud () | -1,11[5] |
Detaljer | |
Massa | 1,37[6] M☉ |
Radie | 55[7] R☉ |
Luminositet | 562 ± 75[7] L☉ |
Temperatur | 3 805[7] K |
Metallicitet | -0,14[7] dex |
Andra beteckningar | |
y Sagittae, y Sge, Gamma Sge, 12 Sagittae, BD +19 4229, FK5 752, GC 27672, HD 189319, HIP 98337, HR 7635, PPM 137344, SAO 105500 |
Gamma Sagittae (γ Sagittae, förkortat Gamma Sge, γ Sge) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en jättestjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Pilen. Den har en skenbar magnitud på 3,47[2], är klart synlig för blotta ögat och är den ljusaste stjärnan i stjärnbilden. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 12,6 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 258 ljusår ( ca 79 parsek) från solen.
Egenskaper
Gamma Sagittae är en orange till röd jättestjärna av spektralklass M0 III,[3] men har varierande blivit klassad mellan K5 III och M0 III.[8] Den har en massa som är ca 37 procent större än solens massa och en radie som är ca 55[7] gånger större än solens. Den utsänder från dess fotosfär ca 562[7] gånger mer energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 3 800[7] K.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the New Hipparcos Reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–64. arXiv:0708.1752 . Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
- ^ [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989). "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.
- ^ Famaey, B.; Jorissen, A.; Luri, X.; Mayor, M.; Udry, S.; Dejonghe, H.; Turon, C. (2005). "Local kinematics of K and M giants from CORAVEL/Hipparcos/Tycho-2 data. Revisiting the concept of superclusters". Astronomy and Astrophysics. 430: 165. arXiv:astro-ph/0409579 . Bibcode:2005A&A...430..165F. doi:10.1051/0004-6361:20041272.
- ^ Setiawan, J.; et al. (July 2004), "Precise radial velocity measurements of G and K giants. Multiple systems and variability trend along the Red Giant Branch", Astronomy and Astrophysics, 421: 241−254, Bibcode:2004A&A...421..241S, doi:10.1051/0004-6361:20041042-1.
- ^ Reffert, Sabine; Bergmann, Christoph; Quirrenbach, Andreas; Trifonov, Trifon; Künstler, Andreas (2015). "Precise radial velocities of giant stars. VII. Occurrence rate of giant extrasolar planets as a function of mass and metallicity". Astronomy & Astrophysics. 574: A116. arXiv:1412.4634 . Bibcode:2015A&A...574A.116R. doi:10.1051/0004-6361/201322360.
- ^ [a b c d e f g] Piau, L.; Kervella, P.; Dib, S.; Hauschildt, P. (2011). "Surface convection and red-giant radius measurements". Astronomy and Astrophysics. 526: 12. arXiv:1010.3649 . Bibcode:2011A&A...526A.100P. doi:10.1051/0004-6361/201014442. A100.
- ^ Skiff, B. A. (2014). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Spectral Classifications (Skiff, 2009-2016)". VizieR On-line Data Catalog: B/mk. Originally published in: Lowell Observatory (October 2014). 1. Bibcode:2014yCat....1.2023S.
Externa länkar
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Sagitta chart