Gamma Equulei

Gamma Equulei (γ)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildLilla hästen
Rektascension21t 10m 20,50005s[1]
Deklination+10° 07′ 53,6763″[1]
Skenbar magnitud ()+4,58-4,77[2]
Stjärntyp
SpektraltypA9 VpSrCrEu[3]
U–B+0,10[4]
B–V+0,26[4]
VariabeltyproAp[5]
Astrometri
Radialhastighet ()-16,5 ± 0,3[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 48,74[1] mas/år
Dek.: -153,03 ± 0,48[6] mas/år
Parallax ()27,55 ± 0,62[1]
Avstånd118 ± 3  (36,3 ± 0,8 pc)
Absolut magnitud ()+1,90[7]
Detaljer
Radie2,20 ± 0,12[5] R
Luminositet12,8 ± 1,4[5] L
Temperatur8 574[8] K
Metallicitet+0,68[8] dex
Andra beteckningar
γ Equ, 5 Equulei, BD+09° 4732, FK5 1555, HD 201601, HIP 104521, HR 8097, SAO 126593 [9]

Gamma Equulei (γ Equulei, förkortat Gamma Equ, γ Equ) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Lilla hästen. Den har en varierande skenbar magnitud runt 4,7[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 27,6[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 118 ljusår (ca 36 parsek) från solen.

Egenskaper

Gamma Equulei är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass A9 VpSrCrEu[3]. Den har en radie som är ca 2,2[5] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 13[5] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 8 600[8] K.

Gamma Equulei har i dess spektrum ovanliga överflöd av strontium, krom och europium. Stjärnor med denna typ av spektralsärdrag kallas Ap-stjärnor. Mängderna av vissa metaller tros bero på kemisk stratificering i den långsamt roterande stjärnan, som är ovanlig för heta stjärnor i huvudserien. Ett ganska brett spektrum av spektraltyper har publicerats för stjärnan, från A5 till F1, vilket också anger ovanliga överflöd av järn i spektret.[10] Den har särskilt skarpa absorptionslinjer i sitt spektrum, som ett tecken på mycket långsam rotation.[11] Den har en följeslagare av magnitud 8,69[5] med en vinkelseparation på 1,26 bågsekunder.[12]

Variabilitet

Gamma Equulei genomgår snabba periodiska variationer i magnitud, vilket placerar den bland de snabbt svängande Ap(roAp)-stjärnorna.[5] Den skenbara magnituden varierar mellan +4,58 och +4,77 med pulsationer i olika perioder nära 12 minuter. Den starkaste pulsationen är vid 11,7 minuter; andra finns på 11,9, 12,2 och 12,4 minuter. Dessa identifieras som en serie av jämna och udda (tryckinducerade) p-typ-pulsationer.[11]

Magnetfält

Magnetfältet hos Gamma Equulei undergår långsam variation, från +577 G till –1 101 G.[13] Även om endast 67 års magnetfältmätningar är samlade har en period på 97,16 ± 3,15 år passat kända data. Detta anses vara stjärnans rotationsperiod.[14]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/gcvs. Originally published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
  3. ^ [a b] Abt, H. A (1985). "Visual multiples. VIII - 1000 MK types". Astrophysical Journal Supplement Series. 59: 95. Bibcode:1985ApJS...59...95A. doi:10.1086/191064.
  4. ^ [a b] Nicolet, B. (1978), "Photoelectric photometric Catalogue of homogeneous measurements in the UBV System", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 34: 1–49, Bibcode:1978A&AS...34....1N.
  5. ^ [a b c d e f g] Perraut, K.; et al. (February 2011), "The fundamental parameters of the roAp star γ Equulei", Astronomy and Astrophysics, 526: A89, arXiv:1011.2028 , Bibcode:2011A&A...526A..89P, doi:10.1051/0004-6361/201015801.
  6. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/gammaequulei. Hämtad 2018-05-02.
  7. ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  8. ^ [a b c] Koleva, M.; Vazdekis, A. (February 2012), "Stellar population models in the UV. I. Characterisation of the New Generation Stellar Library", Astronomy & Astrophysics, 538: A143, arXiv:1111.5449 , Bibcode:2012A&A...538A.143K, doi:10.1051/0004-6361/201118065.
  9. ^ "gam Equ". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2012-07-27.
  10. ^ Skiff, B. A (2014). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Spectral Classifications (Skiff, 2009-2016)". VizieR On-line Data Catalog: B/mk. Originally published in: Lowell Observatory (October 2014). 1. Bibcode:2014yCat....1.2023S.
  11. ^ [a b] Martinez, P; Weiss, W. W; Nelson, M. J; Kreidl, T. J; Roberts, G. R; Mkrtichian, D. E; Dorokhov, N. I; Dorokhova, T. N; Birch, P. V (1996). "The p-mode spectrum of γ Equ (HR 8097)". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 282: 243. Bibcode:1996MNRAS.282..243M. doi:10.1093/mnras/282.1.243.
  12. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878 , Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
  13. ^ Bychkov, V. D.; Bychkova, L. V.; Madej, J. (January 2006), "Secular variability of the longitudinal magnetic field of the Ap star γ Equ", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 365 (2): 585–589, arXiv:astro-ph/0510529 , Bibcode:2006MNRAS.365..585B, doi:10.1111/j.1365-2966.2005.09738.x.
  14. ^ Bychkov, V. D; Bychkova, L. V; Madej, J (2016). "Periods of magnetic field variations in the Ap star γ Equulei (HD 201601)". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 455 (3): 2567. arXiv:1510.05160 . Bibcode:2016MNRAS.455.2567B. doi:10.1093/mnras/stv2416.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
Equuleus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Equuleus chart