Gamma Canis Minoris

Gamma Canis Minoris (γ)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildLilla hunden
Rektascension07t 28m 09,79333s[1]
Deklination+08° 55′ 31,9068″[1]
Skenbar magnitud ()+4,33[2] (4,46 + 6,66)[2]
Stjärntyp
SpektraltypK3 III Fe-0,5[3]
U–B+1,53[4]
B–V+1,43[4]
Astrometri
Radialhastighet ()+46,8 ± 0,3[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -61,09[1] mas/år
Dek.: -10,70[1] mas/år
Parallax ()10,25 ± 0,47[1]
Avstånd320 ± 10  (98 ± 4 pc)
Absolut magnitud ()-0,5 ± 0,1/1,7 ± 0,2[2]
Detaljer
Massa1,88[2] M
Radie36,8 ± 2,6[2] R
Luminositet321 ± 33[2] L
Temperatur4 036 ± 100[2] K
Vinkelhastighet5 ± 2[2] km/s
Ålder1,3[2] miljarder år
Andra beteckningar
γ CMi, 4 Canis Minoris, BD+09° 1660, GC 9974, HD 58972, HIP 36284, HR 2854, SAO 115478, ADS 6100, CCDM 07281 + 0856 , WDS J07282 + 0856A [6]

Gamma Canis Minoris (γ Canis Minoris, förkortat Gamma CMi, γ CMi) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Lilla hunden. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 4,33[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 10,3[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 320 ljusår (ca 98 parsek) från solen.

Egenskaper

Primärstjärnan Gamma Canis Minoris A är en orange jättestjärna[7] av spektralklass K3 III Fe-0,5[3]. Den har en massa som är ca 90 procent[2] större än solens massa, en radie som är ca 37[2] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 320[2] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 000[2] K.

Som en spektroskopisk dubbelstjärna har Gamma Canis Minoris en omloppsperiod på 389,31 dygn, och en excentricitet på 0,25586.[2] De ingående stjärnornas varierande radiella hastighet upptäcktes av H. M. Reese 1902 vid Lick Observatory.[8] Båda komponenterna är utvecklade jättestjärnor av spektraltyp K, troligen i början av sin uppstigning längs den röda jättegrenen.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Fekel, F. C.; et al. (March 2013), "The spectroscopic orbit of the K-giant binary γ Canis Minoris", Astronomische Nachrichten, 334 (3): 223, Bibcode:2013AN....334..223F, doi:10.1002/asna.201211842.
  3. ^ [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989), "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars", Astrophysical Journal Supplement Series, 71: 245, Bibcode:1989ApJS...71..245K, doi:10.1086/191373.
  4. ^ [a b] Johnson, H. L. (1966), "UBVRIJKL Photometry of the Bright Stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4: 99, Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
  5. ^ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048 , Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
  6. ^ "gam CMi". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-09-03.
  7. ^ Kambič, Bojan (2009). Viewing the Constellations with Binoculars: 250+ Wonderful Sky Objects to See and Explore. Springer. p. 32. ISBN 0387853545.
  8. ^ Campbell, W. W. (September 1902), "Six stars whose velocities in the line of sight are variable", Astrophysical Journal, 16: 114–117, Bibcode:1902ApJ....16..114C, doi:10.1086/140954.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Canis Minor IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Canis Minor chart, modified with Flamsteed stars that are part of asterism added.
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.