Gamma Aquilae

Gamma Aquilae
Aquila IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildÖrnen
Rektascension19t 46m 15,58029s[1]
Deklination+10° 36′ 47,7408″[1]
Skenbar magnitud ()+2,712[2]
Stjärntyp
SpektraltypK3 II[3]
U–B+1,720[2]
B–V+1,500[2]
Astrometri
Radialhastighet ()−2,79[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 16,99[1] mas/år
Dek.: -2,98[1] mas/år
Parallax ()8,26 ± 0,17[1]
Avstånd395 ± 8  (121 ± 2 pc)
Absolut magnitud ()-3,38+0,24-0,22[5]
Detaljer
Massa5,66 ± 0,66[6] M
Radie95[7] R
Luminositet2 538[6] L
Temperatur4 210[8] K
Metallicitet-0,29[8] dex
Vinkelhastighet8[9] km/s
Andra beteckningar
Tarazed, Reda, 50 Aquilae, Gamma Aql, BD+10 4043, FK5 741, HD 186791, HIP 97278, HR 7525, SAO 105223.[10]
Altair (nere till vänster) och Gamma Aquilae (uppe till höger), den röda jättestjärnan, nästan en miljon gånger större än vår egen sol.

Tarazed eller Gamma Aquilae (γ Aquilae förkortat Gamma Aql, γ Aql), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Örnen. Den har en skenbar magnitud på +2,71[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 8,3[1] mas beräknas den befinna sig på ca 395 ljusårs (121 parsek) avstånd från solen.

Gamma Aquilae bildar tillsammans med Altair (Alfa Aquilae) och Alshain (Beta Aquilae) en asterism som utgör grunden för stjärnbilden Örnen, men som ibland ses självständig, som ett flygplan eller en fågel.[11]

Nomenklatur

Gamma Aquilae bär det traditionella namnet Tarazed,[12] som kommer från den persiska termen šāhin tarāzu "strålen av skalan", med hänvisning till en asterism av Alfa, Beta och Gamma Aquillae. Internationella Astronomiska Unionen anordnade 2016 en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN) [13] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Tarazed för Gamma Aquilae i augusti 2016 vilket nu ingår i listan över IAU-godkända stjärnnamn.[14]

I stjärnkatalogen i Al Achsasi al Mouakket-kalendern betecknades denna stjärna Menkib al Nesr (منكب ألنسر - mankib al-nasr), som översatts till latin som Humerus Vulturis, vilket betyder örnens "skuldra". [15]

Egenskaper

Gamma Aquilae är en gul till orange ljusstark jättestjärna av spektralklass K3 II.[3] som nått ett stadium av sin utveckling där den har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och nu fusionerar helium till kol i kärnan för att till sist bli en vit dvärg. [12] Den har en massa som är ca 5,7[6] gånger större än solens och en radie som är ca 95 gånger solens.[7] Den utsänder ca 2 540[6] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 4 200 K.[8]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Gamma Aquilae, 10 februari 2019.

Noter

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c d] Cousins, A. W. J. (1984), "Standardization of Broadband Photometry of Equatorial Standards", South African Astronomical Observatory Circulars, 8: 59, Bibcode:1984SAAOC...8...59C
  3. ^ [a b] Morgan, W. W.; Keenan, P. C. (1973), "Spectral Classification", Annual Review of Astronomy and Astrophysics, 11 (1): 29, Bibcode:1973ARA&A..11...29M, doi:10.1146/annurev.aa.11.090173.000333
  4. ^ Famaey, B.; et al. (January 2005), "Local kinematics of K and M giants from CORAVEL/Hipparcos/Tycho-2 data. Revisiting the concept of superclusters", Astronomy and Astrophysics, 430 (1): 165–186, arXiv:astro-ph/0409579, Bibcode:2005A&A...430..165F, doi:10.1051/0004-6361:20041272
  5. ^ Carney, Bruce W.; et al. (March 2008), "Rotation and Macroturbulence in Metal-Poor Field Red Giant and Red Horizontal Branch Stars", The Astronomical Journal, 135 (3): 892–906, arXiv:0711.4984, Bibcode:2008AJ....135..892C, doi:10.1088/0004-6256/135/3/892
  6. ^ [a b c d] Hohle, M. M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B. F. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, arXiv:1003.2335, Bibcode:2010AN....331..349H, doi:10.1002/asna.200911355
  7. ^ [a b] Lang, Kenneth R. (2006), Astrophysical formulae, Astronomy and astrophysics library, 1 (3 ed.), Birkhäuser, ISBN 978-3-540-29692-8. The radius (R*) is given by::
  8. ^ [a b c] McWilliam, Andrew (December 1990), "High-resolution spectroscopic survey of 671 GK giants. I - Stellar atmosphere parameters and abundances", Astrophysical Journal Supplement Series, 74: 1075–1128, Bibcode:1990ApJS...74.1075M, doi:10.1086/191527
  9. ^ Bernacca, P. L.; Perinotto, M. (1970), "A catalogue of stellar rotational velocities", Contributi Osservatorio Astronomico di Padova in Asiago, 239 (1): 1, Bibcode:1970CoAsi.239....1B
  10. ^ "TARAZED -- Star in double system", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-01-09
  11. ^ James B. Kaler. ”ALSHAIN (Beta Aquilae)” (på engelska). Stars. University of Illinois. http://stars.astro.illinois.edu/sow/alshain.html. Läst 24 oktober 2015. 
  12. ^ [a b] Kaler, James B., "TARAZED (Gamma Aquilae)", Stars, University of Illinois, hämtad 2012-01-10
  13. ^ IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016.
  14. ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  15. ^ Knobel, E. B. (June 1895). "Al Achsasi Al Mouakket, on a catalogue of stars in the Calendarium of Mohammad Al Achsasi Al Mouakket". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 55 (8): 429. Bibcode:1895MNRAS..55..429K. doi:10.1093/mnras/55.8.429.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
Altair and Gamma Aquilae (Tarazed) in 2021-2.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
Altair + Gamma Aquilae (Tarazed), a red supergiant, about a million times larger than our own sun, at 17 resp. 395 light-years away.
Aquila IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Aquila chart