Gamla elverket, Umeå

Gamla elverket är en tegelbyggnad i Umeå uppförd 1892 i medeltidsstil av stadsingenjör Wilhelm Stolpe.

Byggnaden innehöll stadens första elverk i form av ett vedeldat ångkraftverk. Strömmen som alstrades räckte till att driva 36 gatlyktor samt belysning i kyrkan och rådhuset. Då avsikten var att elverket skulle driva gatlyktorna i centrala staden valdes en så central plats som möjligt och byggnaden uppfördes därför i hörnet av Rådhusparken och Strandgatan på Östra Rådhusgatan 2 (kvarteret Ägir).

År 1894, två år efter invigningen, utökades kapaciteten så att även privatpersoner kunde få ström till sina hus. Det krenelerade hörntornet hade inte enbart en dekorativ funktion – byggnaden inhyste även stadens brandkår som använde tornet för att torka våta tygslangar.^[1]

Elverksdriften var igång fram till 1899 då Klabböle vattenkraftverk invigdes och tog över stadens elproduktion.^[2] År 1917 flyttade brandkåren sin verksamhet till Moritzska gården. Elverksbyggnaden kom så småningom i privat ägo och på- och tillbyggdes främst under 1940-talet.

I modernare tid har byggnaden bland annat huserat ett lokalkontor för konsultföretaget Vattenbyggnadsbyrån (sedermera Sweco) och nöjeskrogen Fat Sam. År 1996 förvärvades byggnaden av Pingstkyrkan som åren 1997–2020 drev Kafé Station i lokalerna. ^[3]

Referenser