Gabriele D’Annunzio

Gabriele D’Annunzio
Gabriele D’Annunzio, 1922.
Född	12 mars 1863[1][2][3] Pescara[4]
Död	1 mars 1938[2][5][3] (74 år) Gardone Riviera[4], Italien
Begravd	Vittoriale degli italiani[6]
Medborgarskap	Kungariket Italien
Utbildad vid	La Sapienza C/O Convitto Nazionale Cicognini
Sysselsättning	Dramatiker[7], författare[8][7][9], essäist, manusförfattare, pilot, journalist[4][8], militär[4], poet[8][7], politiker[4][8], librettist[4]
Befattning
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens tjugonde legislatur (1897–1900)[10]
Politiskt parti
Historiska högern Estrema sinistra storica Associazione Nazionalista Italiana
Maka	Maria Hardouin
Partner	Eleonora Duse (1898–1901) Alessandra Carlotti di Rudinì Margherita Besozzi di Castelbarco (1919–)[11]
Barn	Mario D'Annunzio (f. 1884) Gabriellino D'Annunzio (f. 1886) Ugo Veniero D'Annunzio (f. 1887)
Utmärkelser
Hederslegionen Militär tapperhetsmedalj Officer av Savojens militärorden Croix de guerre 1914–1918 Italiens militärorden Malteserorden Riddare av Savojens militärorden
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Gabriele D’Annunzio.

Gabriele D’Annunzio, från 1924 furste av Montenevoso, född 12 mars 1863 i Pescara, Abruzzo, död 1 mars 1938 i Gardone Riviera vid Gardasjön, Lombardiet, var en italiensk författare, journalist och pilot.

Biografi

Efter universitetsstudier i Rom blev D’Annunzio journalist på tidningen Tribuna. Under första världskriget vann han stor berömmelse som flygare. Efter kriget, år 1919, besatte nationalisten D’Annunzio med sin egen frikår staden Fiume (nuvarande Rijeka i Kroatien) som innan dess tillhörde Österrike-Ungern.^[12]. D’Annunzio var inte någon ivrig anhängare av Mussolini och fascismen men räknades av dessa ändå som en föregångare. D’Annunzio kallades även för våghals och "ledare".

D’Annunzio debuterade som 1879 med diktsamlingen Primo vere och hade vid 20 års ålder gett ut fem diktsamlingar. Hans mest kända bok är romanen Elden. 1937 blev han invald som president i den Italienska akademien.

Bibliografi (urval)

• Primo vere 1878
• In memoriam 1880
• Canto novo 1882
• Intermezzo di rime 1884
• Isotteo 1890
• Chimera 1890
• Elegie romane 1892
• Il piacere 1889
  • Njutningslysten (översättning Tom Wilson, Bonnier, 1902)
• Ginovanni Episcopo 1892
  • Ginovanni Episcopo (översättning E. af D., Wahlström & Widstrand, 1895)
• L’innocente 1892
  • Oäkta (översättning Tom Wilson, Bonnier, 1902)
  • Den oskyldige (anonym översättning, Åhlén & Åkerlund, 1914)
• Poema paradisiaco 1893
• Il trionfo della morte 1894
  • Dödens triumf (översättning Augusta Hagberg, Svanbäck, 1898)
• Le vergini delle rocce 1896
• Il fuoco 1900
  • Elden (öfversättning från italienskan af F., Bonnier, 1901)
  • Elden (översättning Agne Hamrin, Natur och kultur, 1946)
• I fratelli
• Sogon d’un mattion di primavera 1897
  • Vårdröm (översättning Anton Lindsström, A. Lindsström, 1916)
• Sogon d’un tramonto d’autunno 1898
• La città morta 1898
• La Gioconda 1899
• Francesca da Rimini 1902
• La figlia di Iorio 1904
• La nave 1908
• Il ferro 1914
• Italia o morte 1919
• Italia e vita 1920
• Notturno 1921
• Il sudore di sangue 1924
• Il compagno dagli occhi senza cigli e altri studi del vivere inimitablie 1928

Vidare läsning

• Käthe Hopps, Gabriele D’Annunzio : heroismer (översättning Lili von Wallenstein, Bokbål förlag, 2014)
• Göran Hägg, D’Annunzio : dekadent diktare, krigare och diktator (Norstedts, 2015)
• Magnus Bärtås och Fredrik Ekman, Bebådaren : Gabriele D’annunzio och fascismens födelse (Albert Bonniers förlag, 2017)

Referenser

Noter

Källor

• Svensk uppslagsbok, Lund 1929

Externa länkar

• Bohman, Therese, "Kejsaren av Fiume" i Aorta, nr 18