G 29-38
| G 29-38 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Fiskarna |
| Rektascension | 23t 28m 47,74s[1] |
| Deklination | +05° 14′ 53,4 ″[1] |
| Skenbar magnitud () | 13,03[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | DAV4.4[2] |
| U–B | -0,63[2] |
| B–V | +0,14[2] |
| Variabeltyp | Pulserande variabel av typen ZZ Ceti-variabel (ZZA)[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +15,3 ± 3,0[3] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -398,246 ± 0,032[4] mas/år Dek.: -266,744 ± 0,020[4] mas/år |
| Parallax () | 73,4 ± 4,0[2] |
| Avstånd | 44 ± 2 lå (13,6 ± 0,7 pc) |
| Absolut magnitud () | +12,4[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 0,70 ± 0,03[6] M☉ |
| Radie | 0,01[7] R☉ |
| Luminositet | 0,002[6] L☉ |
| Temperatur | 11 820 ± 175[6] K |
| Metallicitet | - |
| Andra beteckningar | |
| EGGR 159, LHS 5405, PM 23263+0458, V* ZZ Psc, CSI+04-23263, LSPM J2328+0514, PM J23287+0514, WD 2326+049, GEN# +9.80029038, LTT 16907, SV* SVS 2123, WD 2326+04, G 29-38A, 2MASS J23284760+0514540, TIC 422526868, WISEA J232847.35+051451.4, G 29-38, NLTT 56992, UBV M 42777, [RRW93] Pn24l-5, GJ 895.2, PB 5398 UBV 20113, Gaia DR3 2660358032257156736, JP11 5933, PG 2326+049, USNO-B1.0 0952-00593489, Gaia DR2 2660358032257156736, LAMOST J232847.62+051454.2, PLX 5685.01, USNO 99 [4][6] | |
G 29-38 är en ensam stjärna i den södra delen av stjärnbilden Fiskarna, som också har variabelbeteckningen ZZ Piscium. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud av ca 13,03[2] och kräver ett stort teleskop för att kunna observeras. Baserat på uppmätt parallax på ca 73,4 mas,[2] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 44 ljusår (ca 12 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 15 km/s.[3]
Egenskaper
G 29-38 är en vit dvärgstjärna av spektralklass DAV4.4.[2] Den har en massa som är ca 0,70[6] solmassa, en radie som är ca 0,01[7] solradier och har ca 0,002 gånger solens utstrålning av energi[6] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 11 800.[8]
G 29-38 är en pulserande variabel av typen ZZ Ceti-variabel, vars variabilitet beror på icke-radiella pulseringar med stor amplitud, som kallas gravitationsvågor. Den rapporterades första gången 1974 av Shulov och Kopatskaya vara variabel.[10][11] DAV-stjärnor är vanligen vita dvärgar men har luminositetsvariationer med amplituder så höga som 30 procent, som härrör från en superposition av vibrationslägen med perioder från 100 till 1 000 sekunder. DAV med stor amplitud skiljer sig i allmänhet från DAV med lägre amplitud genom att ha lägre temperaturer, längre primär periodicitet och många toppar i deras vibrationsspektra med frekvenser som är summa av andra vibrationslägen.[8]
G 29-38, liksom andra komplexa DAV-variabler med stor amplitud, har visat sig vara svåra att förstå. Ljuskurvans effektspektrum eller periodogram varierar över tider som sträcker sig från veckor till år. Vanligtvis dominerar ett starkt läge, även om många mindre amplitudlägen ofta observeras. De större amplitudlägena fluktuerar dock in och ut ur observerbarheten och vissa områden med låg effekt visar mer stabilitet. Asteroseismologi använder det observerade spektrumet av pulseringar från stjärnor som G 29-38 för att dra slutsatsen om strukturen i deras inre.[8]
Stoftskiva
Den cirkumstellära miljön i G 29-38 väckte först uppmärksamhet i slutet av 1980-talet under en nära infraröd undersökning av 200 vita dvärgar utförd av Ben Zuckerman och Eric Becklin för att söka efter följeslagare med låg massa och bruna dvärgar.[12] G 29-38 visade sig ha betydande emission mellan 2 och 5 mikrometer, långt över det förväntade från extrapolering av stjärnans visuella och nära infraröda spektrum.[13] Liksom andra unga, heta vita dvärgar tros G 29-38 ha bildats relativt nyligen (för 600 miljoner år sedan) från sin AGB-stamfader och därför förklarades överskottet naturligt av emission från en Jupiterliknande brun dvärg med en temperatur på 1 200 K och en radie på 0,15 solradie.[12][13] Senare observationer med bland annat speckleinterferometri, misslyckades dock med att upptäcka en brun dvärg.[14]
Observationer av infraröd strålning gjorda 2004 av NASA:s Spitzer Space Telescope anger närvaron av ett stoft moln kring G 29-38, vilket kan ha skapats av tidvattenstörning av en exokomet som passerar nära den vita dvärgen.[15] Detta kan innebära att G 29-38 fortfarande kretsar kring en ring av överlevande kometer och eventuellt yttre planeter. Detta är den första observationen som stöder tanken att kometer kvarstår i det vita dvärgstadiet av stjärnutveckling.[16]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, G 29-38, 25 februari 2022..
Noter
- ^ [a b] Revised Coordinates and Proper Motions of the Stars in the Luyten Half-Second Catalog, Gáspár Á. Bakos, Kailash C. Sahu, and Péter Németh, Astrophysical Journal Supplement 141, #1 (July 2002), pp. 187–193. CDS ID I/279 Archived 2007-01-06 at the Wayback Machine.
- ^ [a b c d e f g h i] The general catalogue of trigonometric parallaxes, W. F. van Altena, J. T. Lee, E. D. Hoffleit, New Haven, CT: Yale University Observatory, c1995, 4th ed., completely revised and enlarged. CDS ID I/238A.
- ^ [a b] "V* ZZ Psc". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 11 december 2008.
- ^ [a b c] G 29-38 (unistra.fr). Hämtad 2022-09-25.
- ^ From apparent magnitude and parallax.
- ^ [a b c d e f] Table 1, The Formation Rate and Mass and Luminosity Functions of DA White Dwarfs from the Palomar Green Survey, James Liebert, P. Bergeron, and J. B. Holberg, The Astrophysical Journal Supplement Series 156, #1 (January 2005), pp. 47–68, doi:10.1086/425738, Bibcode:2005ApJS..156...47L.
- ^ [a b] §1, The Dust cloud around the White Dwarf G 29-38. 2. Spectrum from 5-40 microns and mid-infrared variability, William T. Reach, Carey Lisse, Ted von Hippel, and Fergal Mullally, Astrophysical Journal, in press, Bibcode:2008arXiv0810.3276R.
- ^ [a b c] Observational limits on companions to G29-38, S. J. Kleinman, R. E. Nather, D. E. Winget, J. C. Clemens, P. A. Bradley, A. Kanaan, J. L. Provencal, C. F. Claver, T. K. Watson, K. Yanagida, J. S. Dixson, M. A. Wood, D. J. Sullivan, E. Meistas, E. M. Leibowitz, P. Moskalik, S. Zola, G. Pajdosz, J. Krzesinski, J.-E. Solheim, A. Bruvold, D. O'Donoghue, M. Katz, G. Vauclair, N. Dolez, M. Chevreton, M. A. Barstow, S. O. Kepler, O. Giovannini, C. J. Hansen, and S. D. Kawaler, Astrophysical Journal 436, #2 (December 1994), pp. 875–884.
- ^ Fontaine, G.; Brassard, P. (October 2008). "The Pulsating White Dwarf Stars". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 120 (872). doi:10.1086/592788. Hämtad 25 februari 2022.
- ^ O. S. Shulov and E. N. Kopatskaya, Astrofizika 10, #1 (January–March, 1974), pp. 117–120. Translated into English as Variability of the white dwarf G 29-38, Astrophysics, 10, #1 (January, 1974), pp. 72–74. DOI 10.1007/BF01005183.
- ^ G 29-38 and G 38-29: two new large-amplitude variable white dwarfs, J. T. McGraw and E. L. Robinson, Astrophysical Journal 200 (September 1975), pp. L89–L93.
- ^ [a b] A low-temperature companion to a white dwarf star, E. E. Becklin & B. Zuckerman, Nature 336 (Dec. 15, 1988), pp. 656-658
- ^ [a b] Excess infrared radiation from a white dwarf - an orbiting brown dwarf? B. Zuckerman & E. E. Becklin, Nature 330, (Nov. 12, 1987), pp. 138-140
- ^ Keck Speckle Imaging of the White Dwarf G29-38: No Brown Dwarf Companion Detected, Marc J. Kuchner, Christopher D. Koresko, and Michael E. Brown, The Astrophysical Journal 508, #1 (November 20, 1998), pp. L81–L83. doi:10.1086/311725. Bibcode:1998ApJ...508L..81K.
- ^ The Dust Cloud around the White Dwarf G29-38, William T. Reach, Marc J. Kuchner, Ted von Hippel, Adam Burrows, Fergal Mullally, Mukremin Kilic, and D. E. Winget, Astrophysical Journal 635, #2 (December 2005), pp. L161–L164.
- ^ NASA's Spitzer Finds Possible Comet Dust Around Dead Star, NASA press release, January 11, 2006.
Externa länkar
- https://www.universeguide.com/star/123174/zzpsc.
- Britt, Robert Roy (7 februari 2002). ”Tales From the Stellar Grave: Born Again Planets”. Space.com. Arkiverad från originalet den 31 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080331014949/http://www.space.com/scienceastronomy/astronomy/born_again_020207.html. Läst 24 december 2006.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Pisces chart
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A light curve for ZZ Piscium, adapted from Fontaine and Brassard, Publications of the Astronomical Society of the Pacific, vol 120 pp 1043–1096, 2008 October
The graph of data, or spectrum, from NASA's Spitzer Space Telescope indicates that a dead star, or white dwarf, called G29-38, is shrouded by a cloud of dust. The data also demonstrate that this dust contains some of the same types of minerals found in comet Hale-Bopp.
The findings tell a possible tale of solar system survival. Though the dust seen by Spitzer is likely from a comet that recently perished, its presence suggests that an icy distant ring of comets may still orbit the dead star.
These data were collected by Spitzer's infrared spectrometer, an instrument that cracks light open like a geode, revealing its coveted components. In this spectrum, light from the white dwarf is on the left, at ultraviolet and visible wavelengths. The spectrum on the right, at infrared wavelengths longer than about 2 microns, shows much more light than can be explained by a white dwarf alone. The bump seen around a wavelength of 10 microns offers a clue to the source of this excess infrared light. It signifies the presence of silicate minerals, which are found in our own solar system on Earth, in sandy beaches, and in comets and asteroids. These silicate grains appear to be very small like those in comets, so astronomers favor the theory that a comet recently broke apart around the dead star.