GQ Muscae

GQ Muscae
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildFlugan
Rektascension11t 52m 02,4285s[1]
Deklination67° 12′ 20,9911″[1]
Skenbar magnitud ()+7,2 (max.) – 21 (min.)[2]
Stjärntyp
VariabeltypNova[2]
Astrometri
Egenrörelse (µ)RA: -5,056 ± 0,451[1] mas/år
Dek.: 1,193 ± 0,324[1] mas/år
Parallax ()0,4702 ± 0,2193[1]
Avstånd2 480+3 780-300[2] pc
Andra beteckningar
AAVSO 1147-66, Nova Mus 1983, Gaia DR2 5236081560713688448[3]

GQ Muscae, även känd som Nova Muscae 1983, är en dubbelstjärna i den nordvästra delen av stjärnbilden Flugan och består av en vit dvärg och en liten stjärna med en massa som är ca 10 procent av solens massa. De två kretsar kring varandra med en omloppsperiod på 1,4 timmar. Den vita dvärgen drar in material från följeslagaren till sitt tillväxtskal tills den får ett utbrott, så som inträffade 1983 då den uppnådde en skenbar magnitud av 7,2.[4] Den upptäcktes med magnitud 7,1 den 18 januari 1983[5] och var den första nova från vilken röntgenstrålning observerats.[6]

GQ Muscae observerades 2001 och 2012 som ett objekt med stark ultraviolett strålning med ett spektra som visar breda emissionslinjer för He II och H I, typiska för magnetiska, kataklysmiska variabler. Observationer visar också en konstant omloppsperiod mellan 1989 och 2011.[7]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, GQ Muscae, 4 oktober 2019.

Noter

  1. ^ [a b c d e] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c] Schaefer, Bradley E. (2018). "The distances to Novae as seen by Gaia". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 481 (3): 3033–3051. arXiv:1809.00180. Bibcode:2018MNRAS.481.3033S. doi:10.1093/mnras/sty2388.
  3. ^ "GQ Muscae". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-08-19.
  4. ^ Hachisu, Izumi; Kato, Mariko; Cassatella, Angelo (2008). "A Universal Decline Law of Classical Novae. III. GQ Muscae 1983". The Astrophysical Journal. 687 (2): 1236–52. arXiv:0806.4253. Bibcode:2008ApJ...687.1236H. doi:10.1086/591415.
  5. ^ Liller, William (1990). Cambridge Astronomy Guide. Cambridge, United Kingdom: CUP Archive. p. 105. ISBN 0-521-39915-7.
  6. ^ Duerbeck, H.W. (2009). "New Stars and Telescopes: Nova Research in the Last Four Centuries" (PDF). Astronomische Nachrichten. 330 (6): 568–73. Bibcode:2009AN....330..568D. doi:10.1002/asna.200911218.
  7. ^ https://arxiv.org/abs/1401.7177. W. Narloch, J. Kaluzny, W. Krzeminski, W. Pych, M. Rozyczka, S. Shectman, I. B. Thompson, T. Tomov, New observations of the old magnetic nova GQ Muscae

Externa länkar


Media som används på denna webbplats

Musca IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Musca chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.