G-band (NATO)

G-band (NATO)
Frekvensområde4 – 6 GHz
Våglängdsområde7,5 – 5 cm
Relaterade bandC (IEEE)
SHF (ITU)

G-bandet är en föråldrad beteckning för radiofrekvenser från 4000 till 6000 MHz (ekvivalent med våglängder mellan 7,5 och 5 cm) som framförallt användes under den kalla krigsperioden. Sedan 1992 är frekvenstilldelning och -beteckning reglerad av NATO Joint Civil/Military Frequency Agreement (NJFA).[1] För att identifiera militära radiospektrala krav, exempelvis för planering av krishantering, utbildning, elektronisk krigföring eller i militära operationer, är emellertid detta system fortfarande i bruk.

NATO-BOKSTAVSBANDRUNDRADIOBAND
GAMMAL NOMENKLATURNY NOMENKLATUR
BANDFREKVENS (MHz)BANDFREKVENS (MHz)
A0 – 250I100 – 150Band I
47 – 68 MHz (TV)
Band II
87,5 – 108 MHz (FM)
G150 – 225Band III
174 – 230 MHz (TV)
B250 – 500P225 – 390
C500 – 1 000L390 – 1 550Band IV
470 – 582 MHz (TV)
Band V
582 – 862 MHz (TV)
D1 000 – 2 000S1 550 – 3 900
E2 000 – 3 000
F3 000 – 4 000
G4 000 – 6 000C3 900 – 6 200
H6 000 – 8 000X6 200 – 10 900
I8 000 – 10 000
J10 000 – 20 000Ku10 900 – 20 000
K20 000 – 40 000Ka20 000 – 36 000
L40 000 – 60 000Q36 000 – 46 000
V46 000 – 56 000
M60 000 – 100 000W56 000 – 100 000
USA-MILITÄR / SACLANT
N100 000 – 200 000
O100 000 – 200 000

Källor