Günther Quandt
| Günther Quandt | |
 (c) Bundesarchiv, Bild 183-B03534 / Dorneth / CC-BY-SA 3.0 | |
| Född | 28 juli 1881[1] Pritzwalk, Tyskland |
|---|---|
| Död | 30 december 1954[1] (73 år) Kairo |
| Medborgarskap | Tyskland |
| Sysselsättning | Entreprenör, politiker |
| Politiskt parti | |
| Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet[2] | |
| Maka | Antonie Ewald (g. –1918) Magda Goebbels (g. 1921–1929) |
| Barn | Herbert Quandt (f. 1910) Harald Quandt (f. 1921) |
| Föräldrar | Emil Quandt |
| Utmärkelser | |
| Wehrwirtschaftsführer | |
| Redigera Wikidata | |
Günther Quandt, född 28 juli 1881 i Pritzwalk, död 30 december 1954 i Kairo, tysk industrialist
Günther Quandt var far till Hellmuth Quandt, Herbert Quandt och Harald Quandt. Hans första hustru dog i spanska sjukan 1918. Han gifte om sig med Magda Ritschel som är mor till Harald Quandt. 1929 skilde de sig och Magda Ritschel gifte om sig med Joseph Goebbels 1931.
Günther Quandt skapade det konglomerat av firmor som i sin tur ledde till familjen Quandts uppgång till en av Tysklands idag rikaste och mäktiga industrifamiljer. Günther Quandt var den som gick in i Varta, Dürener Metallwerke och BMW. Quandts företag var en viktig del i den tyska krigsindustrin och därför internerades Günther Quandt efter andra världskriget. Han stämplades som medlöpare vid en process som ledde till frisläppandet 1948.
Litteratur
- Rüdiger Jungbluth: Die Quandts: Ihr leiser Aufstieg zur mächtigsten Wirtschaftsdynastie Deutschlands. Campus 2002 ISBN 3-593-36940-0
Se även
Källor
- ^ [a b] Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000002059, omnämnd som: Günther Quandt, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ BMW: la famille Quandt rattrapée par son passé Nazi, Libération, Libération, 22 november 2007, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
|
Media som används på denna webbplats
(c) Bundesarchiv, Bild 183-B03534 / Dorneth / CC-BY-SA 3.0
begeht am 28.7. seinen 60. Geburtstag. Der bekannte Großindustrieelle, der Vorsitzender des Vorstands bzw. des Aufsichtsrates zahlreicher wehrwirtschaftlich wichtiger Werke ist, wurde im Jahre 1937 durch Reichsmarschall Göring in Anerkennung seiner Verdienste um die Wehrhaftmachung Großdeutschlands zum Wehrwirtschaftsführer ernannt.