Göta livgardes detachement i Vaxholm

Göta livgardes detachement i Vaxholm
(I 2 V)
Vapen för Sveriges riksvapen tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnKungl. Göta livgardes fästningsbataljon
Datum1928–1939
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollFästningsinfanteri
Del avGöta livgarde [a]
FöregångareVaxholms grenadjärregemente
Ingående delarBataljonsstab,
Livkompaniet,
2. kompaniet,
Kulsprutekompaniet
StorlekDetachement
HögkvarterVaxholms garnison
FörläggningsortRindö
FärgerRött     
Marsch"Göta livgardes marsch" (Schubert) [b]
Befälhavare
DetachementschefEric Grill [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Göta livgardes detachement i Vaxholm, även känt som Göta livgardes fästningsbataljon (I 2 V), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade åren 1928–1939. Förbandsledningen var förlagd i Vaxholms garnisonRindö.[2][3][4][5][6]

Historia

Genom försvarsbeslutet 1925 beslutades att Vaxholms grenadjärregemente skulle upphöra som självständigt förband och reducerades den 1 januari 1928 till ett detachement ingående i Göta livgarde. Detachementet utgjordes av Göta livgardes I. bataljon, med namnet Göta livgardes fästningsbataljon.[2][3] Även om bataljonen var en del av Göta livgarde, så utgjorde en majoritet av dess befälkårer av personal från det upplösta Vaxholms grenadjärregemente, bland annat dess första chef.[6]

Inför 1936 års försvarsbeslut föreslog regeringen för riksdagen att Göta livgardes detachement i Vaxholm samt Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani i Vaxholm skulle indragas. Riksdagen antog dock aldrig regeringens förslag, utan istället antogs oppositionens motion, vilket egentligen inte skilde sig nämnvärt från regeringens förslag om att avveckla och upplösa Göta livgardes detachement i Vaxholm.[7][8] Detachementet och bataljonen kom därmed att avvecklas den 30 september 1939.[5]

Verksamhet

Fästningsbataljon sorterade under två skilda myndigheter, för administration och utbildning ansvarade sekundchefen för Göta livgarde, för krigsplanläggning och mobiliseringstjänst svarade kommendanten för Vaxholms fästning. Bataljonens hade en särställning gentemot övriga delar av dess moderförband, då bataljonen hade en från regementet en helt fristående mobiliseringsavdelning. Bataljonens fredsuppgift var att utbilda infanteribesättning för Vaxholms fästning. Bataljonens krigsuppgift var att verka från Arholma i norr till Landsort i söder, därmed hade man en specialinriktad uppgift, helt skild från vanlig infanteritjänst, med en karaktär av ett slags skärgårdsinfanteri som motsvarar de senare kustjägarförbanden vid kustartilleriet.[6]

Ingående enheter

Detachementet var Göta livgardes I. bataljon och bestod av en bataljonsstab, livkompaniet, 2. kompaniet och kulsprutekompaniet.[6]

Förläggningar och övningsplatser

Kasernetablissementet som detachementet förlades till var ursprungligen uppfört till Vaxholms grenadjärregemente. Regementsbebyggelsen på Rindö stod klar 1907 och uppfördes efter Erik Josephsons typritningar för infanteriet. Och precis som kustartilleriets kaserner var kasernerna uppförda i endast tre våningar, vilket berodde på fortifikatoriska skäl.[9]

Efter att detachementet upplöstes 1939, så stod kasernetablissementet tomt fram till 1941, då det blev en del av Vaxholms kustartilleriregemente kasernetablissement. Samtliga kaserner inom kasernetablissementet uppfördes på grund av fortifikatoriska skäl endast i tre våningar. Genom försvarsbeslutet 2004 beslutades att Försvarsmakten skulle avveckla och lämna kasernetablissementet på Rindö. Istället skulle verksamheten omlokaliseras till Berga i Haninge kommun. Avvecklingen av kasernetablissementet påbörjades den 1 januari 2005 och avslutades den 30 juni 2006. Den 1 juli 2006 övergick hela kasernetablissementet till Vasallen, som har sedan dess utvecklat det till ett bostadsområde.

Förbandschefer

Förbandschefen titulerades detachementschef och hade tjänstegraden överstelöjtnant

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Kungl. Göta livgardes fästningsbataljon1928-01-011939-09-30
Beteckningar
I 2 V1928-01-011939-09-30
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Vaxholms garnison (F)1928-01-011939-09-30

Galleri

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1928–1939 var detachementet underställt chefen för Göta livgarde.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs 1890. Marschen användes av Göta livgarde (pansar) åren 1943–1980.[1]
  3. ^ Grill blev sista chefen för detachementet.

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 69
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 109
  3. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 149
  4. ^ Kjellander (2003), s. 324
  5. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 7
  6. ^ [a b c d] Östlund (1980), s. 83-89
  7. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 225 år 1936”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-225_DX30225b1. Läst 8 maj 2022. 
  8. ^ ”Motion 1936:756 Andra kammaren”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/motioner-i-andra-kammaren-nr-756_DX2O756. Läst 8 maj 2022. 
  9. ^ Berg (2004), s. 349

Tryckta källor

  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Östlund, Nils, red (1980). Kungl. Göta livgarde 1901–1980: ett regemente i tiden går ur tiden. Enköping: Göta livgardes historiekomm. Libris 8202864 

Webbkällor

Vidare läsning

  • Östlund, Nils, red (1980). Kungl. Göta livgarde 1901–1980: ett regemente i tiden går ur tiden. Enköping: Göta livgardes historiekomm. Libris 8202864 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden (shield).svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Kaserner Oskar-Fredriksborg 02.jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Före detta kanslihuset vid Vaxholms grenadjärregemente (1906–1927), Göta livgardes fästningsbataljon (1928–1939), Vaxholms kustartilleriregemente (1941–2000), Vaxholms amfibieregemente (2000–2005).
Kaserner Oskar-Fredriksborg 04.jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Före detta kasern vid Vaxholms grenadjärregemente (1906–1927), Göta livgardes fästningsbataljon (1928–1939), Vaxholms kustartilleriregemente (1941–2000), Vaxholms amfibieregemente (2000–2005) på Rindö.
Kaserner Oskar-Fredriksborg 03.jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Före detta kasern vid Vaxholms grenadjärregemente (1906–1927), Göta livgardes fästningsbataljon (1928–1939), Vaxholms kustartilleriregemente (1941–2000), Vaxholms amfibieregemente (2000–2005) på Rindö.
Kaserner Oskar-Fredriksborg 01.jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Före detta kanslihuset vid Vaxholms grenadjärregemente (1906–1927), Göta livgardes fästningsbataljon (1928–1939), Vaxholms kustartilleriregemente (1941–2000), Vaxholms amfibieregemente (2000–2005).
Kaserner Oskar-Fredriksborg 07.jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Minnessten vid kasernerna på Rindö för Göta livgardes fästningsbataljon (1928–1939).
Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2