Gösta Funke

Gösta Werner Funke, född den 27 oktober 1906 i Stockholm, död 1991, var en svensk fysiker och forskningschef.[1]

Biografi

Funke blev filosofie doktor 1937[2] på en avhandling inom atom- och molekylspektroskopins område hos fysikprofessorn Eric Hulthén, och blev samma år docent vid Stockholms högskola. Han undervisade som lektor i matematik och fysik på gymnasieskolan (Högre allmänna läroverket) i Bromma 1942–1955.

Statens Naturvetenskapliga Forskningsråd

1944 utsågs Funke som sekreterare i den statliga utredningen Naturvetenskapliga forskningskommittén, som hade som uppdrag att "avgiva förslag rörande åtgärder för främjande av matematisk-naturvetenskaplig forskning jämte därmed sammanhängande frågor". Utredningen avrapporterade i betänkandena SOU 1945:48[3] och 1946:77[4] vilket bland annat ledde fram till bildandet av Statens Naturvetenskapliga Forskningsråd 1946 där Funke blev sekreterare - en roll han innehade ända till sin pensionering 1972. Han var kritisk till uppsplittring av forskningsresurser och arbetade aktivt för breda och internationella samarbeten för att få en effektiv planering av dyrbara vetenskapliga storprojekt.[1] I linje med detta kom han att spela en betydelsefull roll inom samordning av forskningsinsatser. Bredvid sitt engagemang inom nordiskt forskningssamarbete intresserade han sig speciellt för förbindelserna med Frankrike, som hade, kanske till viss del beroende på en språkbarriär, blivit försummade inom svenska forskarvärlden trots fransmännens tydliga forskningsframgångar.

Funke bidrog till bildandet av de europeiska forskningsorganisationerna CERN (för partikelfysik) och ESO (för astronomi). Han var svensk delegat i båda organisationerna och ordförande i deras styrelser under 1967–1969, respektive 1966–1968. Han var vidare svensk delegat i NORDITA (för atomforskning), samt bidrog till skapandet av europeiska molekylärbiologiska laboratoriet EMBL.[5]

Atomkommittén, Statens råd för atomforskning

Efter atombombssprängningarna i Japan 1945 startades omedelbart efter krigsslutet i Sverige på dåvarande ecklesiastikminister Tage Erlanders initiativ Atomkommittén under ordförandeskap av landshövdingen Malte Jacobsson och med Gösta Funke som sekreterare. Han kom därefter att fram till sin pensionering 1972 spela en stor roll inom den statliga administrationen av den svenska grundläggande atomforskningen, omfattande främst kärn- och partikelfysik, kärnkemi och strålskyddsforskning. Atomkomittén upphörde 1959 och ersattes av Statens råd för atomforskning, alltjämt med Funke som sekreterare. Speciellt engagerade han sig för uppbyggnaden av den europeiska samarbetsorganisationen för kärnfysikforskning CERN i Genève. Han tog fram planer för hur de stora forskningsacceleratorerna vid de svenska fysikinstitutionerna skulle kunna förnyas och kompletteras, och vinnlade sig om att genom samordning möjliggöra tillskapande och effektivt utnyttjande av storskaliga och dyrbara forskningsresurser.[6]

Forskning och samhälle

Funke hade ett stort engagemang i att sprida forskningens resultat i samhället genom förbindelser mellan teknologi och samhälle, men också i arbetet med att skydda människor från skadliga effekter av modern teknik. I denna anda gjorde han insatser för att initiera forskning inom områden som trafiksäkerhet, tobaksröksfaran, kriminalteknik och produktprovning.[1] För att nå ut med rönen lade han fram förslag till en tidskrift som blev Forskning & Framsteg.

Engagemang mot tobaksrökning

Speciellt kom Funke att engagera sig i att sprida kunskaper om farorna med tobaksrökning, och var ordförande i Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar 1964–1972.[7] I samband med att Svenska Dagbladet 2018 uppmärksammade "Under strecket":s 100-årsjubileum återpublicerades en "understreckare" av Gösta W Funke från 1969 med titeln "Antirökpropaganda i USA och Sverige".[8]

Utmärkelser

  • 1968 - ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien
  • 1973 - mottagare av Wargentinmedaljen från Kungliga Vetenskapsakademien med motiveringen "för hans insatser i forskningsrådens tjänst under mer än ett kvartssekel, varigenom han i utomordentligt hög grad främjat svensk naturvetenskaplig forskning och internationellt samarbete, ej minst inom grundläggande fysikalisk forskning, rymdforskning och astronomi"[9]

Bibliografi (urval)

  • Funke Gösta W., red (1956). Sverige inför atomåldern: 14 svenska experter om ett aktuellt ämne. Stockholm: Bonnier. Libris 445089 
  • Funke, Gösta W. (1963). Introduktion till naturvetenskaplig forskning i Sverige.. Stockholm: Natur och Kultur. Libris 10059 

Källor

Noter

  1. ^ [a b c] Hans Plogvall (17 mars 1972). ”Avgående forskningschef: Västeuropeiskt forskningsråd bör planera dyrbara projekt”. Svenska Dagbladet: s. 8. https://www.svd.se/arkiv/1972-03-17/8. Läst 24 mars 2018. 
  2. ^ Funke, Gösta W. (1937) (på tyska). Untersuchungen über die Spektren von NH und C2 H2 (Acetylen).. Stockholm: Centraltr. Libris 1370147 
  3. ^ Naturvetenskapliga Forskningskommittén (1945-11-01). Den naturvetenskapliga forskningens behov av personal, anslag och lokaler. Förslag om inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd.. Regeringen, Ecklesiastikdepartementet. http://weburn.kb.se/metadata/800/SOU_911800.htm. Läst 24 mars 2018 
  4. ^ Naturvetenskapliga Forskningskommittén (1946-11-15). Reformer rörande doktorsavhandlingar och annan publiceringsverksamhet inom naturvetenskaperna. Den marinbiologiska forskningen. Utbildningen av laboratoriebiträden. SOU 1946:77. Regeringen, Ecklesiastikdepartementet. SOU 1946:77. http://weburn.kb.se/metadata/799/SOU_911799.htm. Läst 24 mars 2018 
  5. ^ P.O Lindblad, A. Blaauw (1992). ”Gösta W. Funke 1906-1991”. The Messenger (SAO/NASA Astrophysics Data System (ADS)) 67: sid. 23-25. http://articles.adsabs.harvard.edu//full/1992Msngr..67...23L/0000024.000.html. 
  6. ^ Lars Persson (fil dr, byråchef SSI) (24 januari 1992). ”Gösta Funke död - Förgrundsgestalt i atomforskningen”. Svenska Dagbladet: s. 17. https://www.svd.se/arkiv/1992-01-24/17. Läst 24 mars 2018. 
  7. ^ Lars Ramström, forskningschef Institutet för tobaksstudeir (4 februari 1992). ”Gösta W Funke till minne”. Svenska Dagbladet: s. 13. https://www.svd.se/arkiv/1992-02-04/13. Läst 24 mars 2018. 
  8. ^ Gösta W Funke (2018-12-10, 1969-01-29). ”Antirökpropaganda i USA och Sverige”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/antirokpropaganda-i-usa-och-sverige. 
  9. ^ ”Wargentin-medaljen till Gösta W. Funke”. Svenska Dagbladet. 14 september 1973. https://www.svd.se/arkiv/1973-09-14/10. Läst 24 mars 2018. 

Externa länkar

Auktoritetsdata