Gösta Bredefeldt

Gösta Bredefeldt
Gösta Bredefelt (t.h.) på besök i Lilla Teatern i Helsingfors år 1964.
Född	Gösta Johan Harwey Bredefeldt 19 december 1935 Vasa församling, Göteborg, Sverige
Död	10 januari 2010 (74 år) Maria Magdalena församling, Stockholm, Sverige
IMDb SFDb

Gösta Johan Harwey Bredefeldt, född 19 december 1935 i Vasa församling, Göteborg, död 10 januari 2010 i Maria Magdalena församling, Stockholm, var en svensk skådespelare och dramatiker.^[1] Han var far till skådespelerskan Ellen Bredefeldt och sångerskan samt sångpedagogen Maria Bredefeldt, äldre bror till skådespelaren Hans Bredefeldt^[2] och farfar till skådespelaren Einar Bredefeldt.

Biografi

Gösta Bredefeldt arbetade i sin ungdom med diverse yrken som piccolo, guldsmedslärling och var även en tid till sjöss. När han återkom till Göteborg uttryckte han en önskan om att få sjunga med orkester och hamnade på teaterskolan Pickwickklubben. Han blev engagerad vid Folkets Husteatern 1953 och vidareutbildade sig sedan vid Gösta Terserus teaterskola i Stockholm. Efter detta flyttade han till Finland och verkade under ett drygt decennium vid olika scener som Svenska Teatern i Helsingfors 1957–1959, 1965–1966, Svenska Teatern i Vasa 1959–1962 samt Svenska Teatern i Åbo 1962.

Vid återkomsten till Stockholm kom han till Stockholms stadsteater 1967 där han förblev i tjugosex år med smärre uppehåll för frilansarbete. 1970 fick han sin första stora huvudroll i filmen om Salaligan, Den magiska cirkeln (regi: Per Berglund). Vid Stadsteatern var han medlem i den grupp som framförde Suzanne Ostens, på sin tid, uppmärksammade och nydanande dramatik såsom "Ge mig adressen" m.fl. Ett flertal av dessa har också gjorts för TV som t.ex. Moa, Östen och Stellan (1974), som byggde på uppsättningen "Ge mig adressen" (1972), och "Kärleksföreställningen" (1975). Han har också verkat som regissör och lärare vid Scenskolan.

Bredefeldt uttryckte en vardaglig vanlighet utan större åthävor i sitt spel och han värjde sig även mot alla former av stjärndyrkan när det gäller skådespeleri. Som yngre var han något av en politisk rebell på yttre vänsterkanten vilket måhända avspeglas i Kunglig toilette (Lars Molin, 1986) där han porträtterar ett vice kommunalråd som håller på sin ungdoms radikala ideal och vägrar fjäska för kungligheterna. De senare åren präglades dock av mer patriarkala roller, kanske ett resultat av hans auktoritativa framtoning. Tydliga exempel är byggmästaren i Tre kärlekar (1989 och 1991), arkitektfadern i TV-serien Storstad (1991) och hotellägaren i Hotel Seger (2000-2001). Hans sista filmroll blev i Män som hatar kvinnor (Niels Arden Oplev, 2009). 1974 erhöll han Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium.

Bredefeldt avled i vad som förmodas ha varit ett slaganfall.^[3] Han är begravd på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.

Roller i urval

Film

Manus

• 1972 – Ville, Valle och Viktor och den mystiske mannen (TV-serie)

Teater

Roller

Regi

Radioteater

Roller

Källor

Externa länkar

• Gösta Bredefeldt på Internet Movie Database (engelska)
• Gösta Bredefeldt på Svensk Filmdatabas
• Gösta Bredefeldt på Stockholms stadsteaters webbplats
• Gösta Bredefeldt på SVT Play