Fulko av Jerusalem

Fulko av Jerusalem
Född	1092 Angers
Död	13 november 1143 Akko
Begravd	Heliga gravens kyrka
Medborgare i	Kungariket Jerusalem
Sysselsättning	Monark
Befattning
Monark Greve av Anjou Kung av Jerusalem
Maka	Ermengarde av Maine (g. 1110–, cirka)[1] Melisende av Jerusalem (g. 1129–, cirka)[1]
Barn	Matilda av Anjou (f. 1101)[2] Sibylla av Anjou (f. 1112) Gottfrid V av Anjou (f. 1113) Elias II, Count of Maine (f. 1115)[2] Balduin III av Jerusalem (f. 1130)[2] Amalrik I av Jerusalem (f. 1136)
Föräldrar	Fulko IV av Anjou Bertrade de Montfort
Släktingar	Ermengarde av Anjou (syskon) Cecile av Frankrike (syskon)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Fulko av Jerusalem, Fulko den unge, eller Fulko V av Anjou (namnet även skrivet Fulco, Foulques, Fulk), född mellan 1089 och 1092 i Anjou, död 1142 i Akko, blev genom sitt äktenskap med drottning Melisende av Jerusalem, dotter till Balduin II av Jerusalem, kung av Jerusalem. Av börd blev han dessutom greve av Anjou 1109.

Fulko var son till greve Fulko IV av Anjou och Bertrade de Montfort. Modern rymde hemmet och gjorde sig skyldig till bigami då hon gifte sig med kung Filip I av Frankrike. Vid faderns frånfälle 1109 blev Fulko hans efterträdare som greve av Anjou. Han gifte sig 1110 med Ermengarde av Maine, och paret fick flera barn. Efter att ha varit bundsförvant till Ludvig IV av Frankrike, gick han i allians med Henrik I av England, sedan deras båda barn, Matilda av England och Gottfrid V av Anjou, ingått äktenskap 1127.

1120 blev Fulko korsriddare, och knöt förbindelser med Tempelherrarna. Sju år senare uppvaktades han av en delegation från kung Balduin II av Jerusalem, som saknade manliga arvingar och tronföljare. Fulk hade då hunnit bli änkling från sitt första äktenskap, och blivit en tillräckligt förmögen och beundrad korsriddare, för att kungen skulle kunna se honom som en värdig efterträdare. Därmed ordnades bröllop mellan Fulko och Balduins dotter Melisenda, och Fulko avträdde grevskapet Anjou till sin äldste son i första äktenskapet, Gottfrid V av Anjou, som blev stamfader till huset Plantagenet.

Balduin avled 1131, varmed Fulko och Melisenda blev de jure samregenter, men i verkligheten var det Fulko som regerade kungariket, till mångas förtret. Fulko dödades 1143 i en jaktolycka i Akko, och efterträddades som kung av sin äldste son med Melisenda, Balduin III av Jerusalem. Denne efterträddes i sin tur av deras andra son, Amalrik I av Jerusalem.

• Fulco i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.

• Wikimedia Commons har media som rör Fulko av Jerusalem.