Frode Jakobsen

Frode Jakobsen

Frode Jakobsen ses som nummer tre från vänster, tillsammans med andra medlemmar ur Danmarks Frihedsråd.
Minister utan portfölj
Tid i befattningen
5 maj 1945–7 november 1945
MonarkKristian X
Född21 december 1906
Øster Jølby, Danmark Danmark
Död15 juni 1997 (90 år)
Politiskt partiSocialdemokratiet
Alma matercand. mag. från Köpenhamns universitet
MinistärRegeringen Vilhelm Buhl II

Frode Jakobsen, född 21 december 1906 i Øster Jølby på Mors, död 15 juni 1997, var en dansk motståndsman och socialdemokratisk politiker. Han var folketingsledamot 1945-1973 och minister utan portfölj i Regeringen Vilhelm Buhl II, också kallad Befrielsesregeringen.

Frode Jakobsen var son till friskoleläraren Ole Jakobsen (1854–1941) och Ane Mette Lorentsen (1874–1963).[1] Hemmet var grundtvigianskt och familjen levde under knappa villkor.[2] Efter skolan arbetade Jakobsen från att han var tolv år som dräng i sex år.[2] Trots detta började han studera Kierkegaards och Nietzsches verk på egen hand.[2] Han tog studentexamen från Viborg katedralskole 1929 och studerade sedan tyska på Köpenhamns universitet.[2] Han blev cand. mag. 1939. Efter Tysklands ockupation av Danmark 1940 var Jakobsen en av initiativtagarna till motståndsgruppen Ringen, som bildades 1941.[2] Han företog också en rad föreläsningar och tal i hela Danmark för att mana till motstånd mot den danska regeringens eftergiftspolitik.[2] 1943 var han en av initiativtagarna till upprättandet av Danmarks Frihedsråd, den danska motståndsrörelsens samordnande organ, och var en av dess ledargestalter.[2] Han var bl.a. ledare för rådet kommando- och arresteringsutskott.[1]

Efter krigsslutet blev han en av Ringens två ministrar i den danska samlingsregeringen maj-november 1945. Han var minister utan portfölj. Han blev därefter invald i Folketinget 7 november 1945 för Socialdemokratiet och innehade detta mandat oavbrutet till 1973.[1] Han var bl.a. ledamot i finansutskottet (1947-1948), utrikesnämnden (1947-1973) och försvarsutskottet.[1] Han satt även i författnings- och försvarskommissionerna under 1940-talet.[1] Han gick ofta emot partilinjen i utrikes- och försvarspolitiska frågor, bl.a. som förespråkare för ett statligt hemvärn, ett starkt nationellt försvar och danskt medlemskap i Nato och Europeiska gemenskaperna (EG).[2] Han var ordförande av Europabevægelsen (1951-1964), men blev sedan motståndare av danskt medlemskap i EG.[1][2] Han innehade även uppdrag i flera internationella organ, däribland som ledamot i Europarådet (1949-1964), dansk delegat i FN:s generalförsamling (1956-1957, 1961-1965 och 1973, varav som delegationsordförande 1962-1965) och ledamot i Congress for Cultural Freedom (1960-1967).[1] Han ingick även i ett internationellt team som hade till uppdrag att utreda amerikanska krigsförbrytelser i Nordvietnam 1972.[1]

Bibliografi

  • Nietzsches Kamp med den kristelige Moral (1940)
  • Standpunkter (1966)
  • Nej, der skal ikke ties (1972)
  • I Danmarks Frihedsråd (1975)
  • Da leret tog form (1977)
  • Alt hvad der jager min sjæl (1977)
  • Jeg vil være en fugl før jeg dør (1979)
  • Nazismen blev min skæbne (1982)

Referenser

Noter
  1. ^ [a b c d e f g h] Krak, Ove (1983). Kraks Blå Bog. Kraks Legat. sid. 520. ISBN 87-7225-232-4 
  2. ^ [a b c d e f g h i] Cedergreen Bech, Svend (1979-1984). Dansk Biografisk Leksikon. Gyldendal. http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Samfund,_jura_og_politik/Myndigheder_og_politisk_styre/Minister/Frode_Jakobsen 
Litteratur
  • Ove Krak (red.) (1983). Kraks Blå Bog. Köpenhamn: Kraks Legat. ISBN 87-7225-232-4
  • Svend Cedergreen Bech (red.) (1979-1984). Dansk Biografisk Leksikon. Köpenhamn: Gyldendal.

Media som används på denna webbplats

Frihedsrådet.jpg
Members of Danish Freedom Council after the Occupation of Denmark. From left: Fra venstre: Erik Husfeldt, Alfred Jensen, Frode Jakobsen, Børge Houmann, Mogens Fog, Aage Schoch, Ole Chievitz and C.A. Bodelsen. Arne Sørensen are standing outside of the edge. Fraværende: Erling Foss, Niels Banke and Hans Øllgaard are absent.