Fritz Stackelberg

Fritz Stackelberg
Född31 maj 1899
Död18 november 1988 (89 år)
SysselsättningDiplomat
Redigera Wikidata

Fritz Carl Louis Stackelberg, född 31 maj 1899 i Stockholm, död där 18 november 1988[1], var en svensk greve och diplomat.

Biografi

Stackelberg avlade studentexamen i Linköping 1917[2], genomgick Krigsskolan 1919 och var fänrik vid Svea artilleriregementes (A 1) 1920-1922.[3] Stackelberg avlade juris kandidatexamen i Stockholm 1925 innan han blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1926. Han tjänstgjorde i Köpenhamn, Bern, London, Wien, Budapest och Belgrad 1926-1930 och var utrikesministerns privatsekreterare 1930-1932. Stackelberg var andre sekreterare vid UD 1931, Oslo och Rouen 1932, förste vicekonsul i London 1935, förste legationssekreterare i Rom 1938, legationsråd 1940 och byråchef vid UD 1940 samt legationsråd i Paris 1944 och Köpenhamn 1947. Han var envoyé i Caracas, Havanna, Ciudad Trujillo och Port-au-Prince 1948-1953, protokollchef 1953-1956, ambassadör i Aten 1956-1962 och Bern 1962-1965 samt medarbetare för Internationella Röda Korsets centralstyrelse 1966-1979.[3]

Stackelberg var löjtnant i Svea artilleriregementes (A 1) reserv 1928-1929[2] och hade tjänst som sekreterare vid handelspolitiska förhandlingar med Italien 1935 och ombud vid handelspolitiska förhandlingar med Italien och Finland 1941-1945, med Danmark 1947-1948 samt var delegationsordförande med Bulgarien 1944.[3]

Fritz Stackelberg var son till ryttmästaren greve Adolf Stackelberg (1850-1906) och grevinnan Charlotte Lewenhaupt (1861–1951). Han gifte sig 1937 med Marianne Schumacher (1915–1999), dotter till advokat Adolf Schumacher och Greta Lindström.[2]

Utmärkelser

Stackelbergs utmärkelser:[2]

  • Före detta härold vid Kungl. Maj:ts orden (Fd härold v KMO)
  • Kommendör av Nordstjärneorden (KNO)
  • Riddare av Johanniterorden (RJohO)
  • Storkorset av Chilenska förtjänsttecknet Al Mérito (StkChilAM)
  • Storofficer av Cubanska Carlos Manuel de Céspedesorden (StOffCubCespO)
  • Kommendör av 1. graden av Danska Dannebrogsorden (KDDO1gr)
  • Storofficer av Etiopiska Menelik II:s orden (StOffEtMenO)
  • Kommendör av Isländska falkorden med stjärna (KIFOmstj)
  • Storofficer av Venezuelas Bolivarorden (StOffVenBO)
  • Kommendör av Finlands Lejons orden (KFinlLO)
  • Kommendör av Italienska Sankt Mauritii- och Lazariorden (KItS:tMLO)
  • Kommendör av Kinesiska Gyllene Stjärnorden (KKinGStjO)
  • Kommendör av Storbritanniska Victoriaorden (KStbVO)
  • Riddare av 1. klass av Finlands Vita Ros’ orden (RFinlVRO1kl)
  • Officer av Franska Hederslegionen (OffFrHL)
  • Officer av Österrikiska Hederstecknet (OffÖHT)
  • 1. klass av Grekiska Röda Korsets hederstecken med lagerkrans (GrRKHt1klmlager)

Referenser

  1. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ [a b c d] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 1201. Libris 53509. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/1225.html 
  3. ^ [a b c] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1985. Stockholm: Norstedt. 1984. sid. 1020. Libris 3681527. ISBN 91-1-843222-0. https://runeberg.org/vemardet/1985/1020.html