Frithiof Rundgren

Gustav Frithiof Rundgren, född den 25 december 1921 i Stockholm, död den 15 september 2006 i Uppsala, var en svensk filolog och orientalist.

Rundgren avlade studentexamen 1939, filosofisk ämbetsexamen i Uppsala 1943, filosofie kandidatexamen där 1950 och filosofie licentiatexamen 1951. Han promoverades till filosofie doktor 1955. Rundgren var amanuens vid semitiska seminariet i Uppsala 1948–1952, lärare i hebreiska vid Uppsala universitet 1949–1955, docent i semitiska språk där 1955–1961, forskardocent 1961–1964 och professor i semitiska språk 1964–1988. Vid universitetet var han även dekanus inom språkvetenskapliga sektionen 1971–1978, styrelseledamot 1977–1980 och inspektor i Stockholms nation 1977–1982. Rundgren var utgivare av Orientalia Suecana 1965–1988, ledamot av kulturnämnden i Uppsala kommun 1977–1980 och ordförande i styrelsen för Upplands konstmuseum 1982–1985. Han var ledamot av Société de linguistique de Paris, av Nathan Söderblom-Sällskapet, av Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala (1964), av Vitterhetsakademien (1966), av Vetenskapssamhället i Uppsala (1967), av Vetenskapssocieteten i Uppsala (1970) och av Gustav Adolfs Akademien (1975) samt hedersledamot av Muhyiddin Ibn ‘Arabi Society (1987). Rundgren blev riddare av Nordstjärneorden 1968. Han vilar på Uppsala gamla kyrkogård.

Bibliografi

  • Über Bildungen mit s- und n-t-Demonstrativen im Semitischen (doktorsavhandling, 1955)
  • Intensiv und Aspektkorrelation (1959)
  • Das althebräische Verbum (1961)
  • Erneuerung des Verbalaspekts im Semitischen (1963)
  • Arabische Literatur und orientalische Antike (1972)
  • Über den griechischen Einfluss auf die arabische Nationalgrammatik (1976)
  • Avicenna on Love (1979)
  • Principia linguistica Semitica (1981)
  • Love and Knowledge according to some Islamic philosophers (1988)
  • The word and the text (1992)

Källor

Auktoritetsdata