Friedrich Miescher

Friedrich Miescher
FöddJohannes Friedrich Miescher
13 augusti 1844[1][2][3]
Basel[4], Schweiz
Död26 augusti 1895[1][2][3] (51 år)
Davos[5], Schweiz
Medborgare iSchweiz
Utbildad vidGöttingens universitet
SysselsättningBiolog, biokemist, universitetslärare
Befattning
Rektor vid Universität Basel
ArbetsgivareTübingens universitet
Basels universitet
Redigera Wikidata

Friedrich Miescher, född 13 augusti 1844 i Basel, Schweiz, död 26 augusti 1895 i Davos, Schweiz, var en schweizisk läkare och biolog. Han var 1869 den första forskaren som isolerade nukleinsyra. Han identifierade också protamin och var en av föregångarna i utforskningen av DNA.

Biografi

Miescher kom från en vetenskaplig familj där hans far och hans farbror innehade professuren i anatomi vid universitetet i Basel. Som pojke var han blyg men intelligent och hade ett intresse för musik. Miescher började studerade medicin i Basel och sommaren 1865 arbetade han för den organiska kemisten Adolph Strecker vid universitetet i Göttingen, men hans studier avbröts för året då han blev sjuk i tyfusfeber, vilket gjorde honom hörselskadad. Han tog ändå en medicine doktorsexamen 1868.[6]

Miescher var gift med Maria Anna Rüsch.[7] Han dog i tuberkulos 1895, 51 år gammal.

Karriär och vetenskapligt arbete

Miescher kände att hans partiella dövhet skulle vara honom till nackdel som läkare, så han gick över till fysiologisk kemi. Han ville ursprungligen studera lymfocyter, men uppmuntrades av Felix Hoppe-Seyler att studera neutrofiler. Han var intresserad av att studera kärnans kemi. Lymfocyter var svåra att få i tillräckligt antal för att studera, medan neutrofiler var kända för att vara en av de viktigaste och första komponenterna i var och kunde erhållas från bandage på det närliggande sjukhuset. Problemet var dock att tvätta cellerna från bandagen utan att skada dem.[6]

Miescher utarbetade olika saltlösningar och producerade så småningom en med natriumsulfat från vilken cellerna kunde filtreras. Eftersom centrifuger inte var tillgängliga vid den tiden fick cellerna sätta sig till botten av en bägare. Han försökte sedan isolera kärnorna fria från cytoplasma. Han utsatte de renade kärnorna för en alkalisk extraktion följt av försurning, vilket resulterade i bildandet av en fällning som Miescher kallade nuklein (nu känt som DNA).[8] Han fann att detta innehöll fosfor och kväve, men inte svavel. Upptäckten var så olik allt annat vid den tiden att Hoppe-Seyler upprepade all Mieschers forskning själv innan han publicerade den i sin tidskrift. Miescher fortsatte sedan med att studera fysiologi i Leipzig i Carl Ludwigs laboratorium i ett år innan han utsågs till professor i fysiologi.[6]

Medan han analyserade sammansättningen av laxsperma upptäckte Miescher också den alkaliska substansen protamin, vilket han publicerade 1874.[9][7] Detta fann senare användning, som protaminsulfat, vid stabilisering av insulin (NPH-insulin) och även som ett reverseringsmedel för det antikoagulerande läkemedlet heparin.[10]

Miescher och hans studenter forskade mycket om nukleinsyrakemi, men dess funktion förblev okänd. Hans upptäckt spelade dock en viktig roll i identifieringen av nukleinsyror som bärare av arv. Betydelsen av Mieschers upptäckt var inte uppenbar förrän Albrecht Kossel (en tysk fysiolog som specialiserat sig på cellens fysiologiska kemi och dess kärna och proteiner) utförde forskning om nukleinets kemiska struktur.[11] Senare tog Miescher upp tanken att nukleinsyrorna kunde vara inblandade i ärftlighet[12] och till och med hävdade att det kan finnas något som liknar ett alfabet som kan förklara hur variation produceras.[13]

Miescher är också känd för att ha visat att koldioxidkoncentrationer i blodet reglerar andningen.[6]

Utmärkelser och hedersbetygelser

Sedan 2008 har två laboratorier sitt namn efter Miescher,[6] Friedrich Miescher-laboratoriet vid Max Planck-sällskapet i Tübingen och Friedrich Miescher-institutet för biomedicinsk forskning i Basel, grundat 1970 av Ciba-Geigy.[14]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Friedrich Miescher, 22 mars 2022.

Noter

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Friedrich Miescher, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Johann Friedrich Miescher, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Johann Friedrich Miescher.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e] Dahm, R (Jan 2008). ”Discovering DNA: Friedrich Miescher and the early years of nucleic acid research”. Human Genetics 122 (6): sid. 565–81. doi:10.1007/s00439-007-0433-0. ISSN 0340-6717. PMID 17901982. 
  7. ^ [a b] Dahm, R (March 2010). ”From discovering to understanding. Friedrich Miescher's attempts to uncover the function of DNA.”. EMBO Reports 11 (3): sid. 153–60. doi:10.1038/embor.2010.14. PMID 20168329. 
  8. ^ Miescher, Friedrich (1871) "Ueber die chemische Zusammensetzung der Eiterzellen" (On the chemical composition of pus cells), Medicinisch-chemische Untersuchungen, 4 : 441–460. From p. 456: "Ich habe mich daher später mit meinen Versuchen an die ganzen Kerne gehalten, die Trennung der Körper, die ich einstweilen ohne weiteres Präjudiz als lösliches und unlösliches Nuclein bezeichnen will, einem günstigeren Material überlassend. ("Therefore, in my experiments I subsequently limited myself to the whole nucleus, leaving to a more favorable material the separation of the substances, that for the present, without further prejudice, I will designate as soluble and insoluble nuclear material ('Nuclein').")
  9. ^ Miescher, F (1874). ”Die Spermaozoen einiger Wirbeltiere. Ein Beitrag zur Histochemie” (på german). Verhandlungen der naturforschenden Gesellschaft in Basel VI. Basel. sid. 138–208 
  10. ^ Boer, C.; Meesters, M.I.; Veerhoek, D.; Vonk, A.B.A. (May 2018). ”Anticoagulant and side-effects of protamine in cardiac surgery: a narrative review”. British Journal of Anaesthesia 120 (5): sid. 914–927. doi:10.1016/j.bja.2018.01.023. PMID 29661409. 
  11. ^ Jones, Mary Ellen (September 1953). ”Albrecht Kossel, A Biographical Sketch”. Yale Journal of Biology and Medicine 26 (1): sid. 80–97. PMID 13103145. 
  12. ^ Bill Bryson, A Short History of Nearly Everything, Broadway Books, 2005, p. 500.
  13. ^ Lamm, Harman, Veigl,
  14. ^ The Friedrich Miescher Institute for Biomedical Research. ”The Friedrich Miescher Institute for Biomedical Research”. fmi.ch. https://fmi.ch/. 

Vidare läsning

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Friedrich Miescher.jpg
Friedrich Miescher (scientist)