Friedrich Hoffmann
| Friedrich Hoffmann | |
 | |
| Född | 19 februari 1660[1][2][3] Halle[4] |
|---|---|
| Död | 12 november 1742[1][2][3] (82 år) Halle[4] |
| Begravd | Stadtgottesacker |
| Medborgarskap | Tyskland |
| Utbildad vid | Jenas universitet Erfurts universitet |
| Sysselsättning | Läkare[5], kemist, universitetslärare, barnläkare |
| Arbetsgivare | Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg |
| Barn | Friedrich Hoffmann jun. (f. 1703) |
| Utmärkelser | |
| Fellow of the Royal Society | |
| Redigera Wikidata | |
Friedrich Hoffmann, född 19 februari 1660 i Halle an der Saale, död där 12 november 1742, var en tysk läkare.
Hoffmann väckte som praktiserande läkare i Jena, genom det stora bifall han rönte, professorernas avund. Efter ett besök i England (1684–85), där han fick nära kontakt med Robert Boyle, praktiserade han i Minden och Halberstadt samt utnämndes 1693 till medicine professor vid universitetet i Halle, där han med undantag av åren 1709–12, då han vistades som hovläkare i Berlin, verkade till sin död.
Hoffmann var en av sin tids mest betydande medicinska skriftställare. Hans teori gick ut på att genom beaktande av livsprocessernas materiella och dynamiska sida hålla en medelväg mellan Herman Boerhaaves och Georg Stahls läror och sålunda tillfredsställa alla partier; men i synnerhet vinnlade han sig om den praktiska sidan av läkarvetenskapen. Ett särskilt erkännande förtjänar hans sorgfälliga uppmärksamhet på sjukdomarnas orsaker och på patienternas dietetiska förhållande, hans naturtrogna och klara beskrivning av många sjukdomar och bland annat även hans anmärkningar över urinens förändringar under sjukliga tillstånd. Med stor omsorg studerade han även de genom sjukdomarna uppkomna förändringarna av kroppens organ. Vid sjukdomars behandling använde han endast få läkemedel, undvek våldsamma ingrepp och anordnade en lämplig diet för den sjuke. Stora förtjänster inlade han slutligen genom undersökning och beskrivning av mineralkällor.
Hoffmanns samlade arbeten, Opera, utgavs 1748. Efter honom är Hoffmanns droppar uppkallade.
Bibliografi (i urval)
- Die inflammatione ventriculi (1706)
- Idea fundamentalis universæ medicinæ ex sanguinis mechanismo (1707)
- Fundamenta physiologiæ (1718)
- Medicina rationalis systematica (nio band, 1718–40)
- Opuscula physico-medica (1725-26)
- Medicina consultatoria (tolv band, 1721–39).
Källor
- Hoffmann, Friedrich i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
Noter
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6s75ggb, omnämnd som: Friedrich Hoffmann, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: hoffmann-friedrich, omnämnd som: Friedrich Hoffmann.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гофман Фридрих”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 111786, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Friderici Hoffmanni ... Operum omnium physico-medicorum supplementum in tredecim volumina distributum; in quibus continentur opera varia quae in magna operum collectione desiderantur. 4. - Neapoli : ex typographia Benedicti Gessari, 1757. - 4], 214 [2] p. ; 4º. - Segn.: [pigreco]2 A-2D4. - L'ultima c. bianca. .