Freivorbau

Freivorbau (även kallad frittframbrobygge eller frihängande utbyggnad) är en byggnadsmetod för stora och höga broar där ett ställningsbygge från marken är omöjligt eller för kostsamt. Vid freivorbau används hängställningar på den utkragande broöverdelen som flyttas fram från två håll i takt med gjutningsetapperna.

Metoden tillämpades ursprungligen vid broar av stål. Gällande broar av slakarmerad betong räknas Ponte Emílio Baumgart över floden Rio do Peixe i Herval d'Oeste, Brasilien till den första som 1930 byggdes efter freivorbaumetoden. Den första bron i förspänd betong byggd enligt freivorbau-metoden användes 1951 i Tyskland av byggnadsingenjören Ulrich Finsterwalder vid uppförandet av en vägbro över floden Lahn i Balduinstein i Rheinland-Pfalz. Efter mitten av 1900-talet blev freivorbau-broar en av brobyggandets viktigaste lösningar för långa spännvidder där formsättning med ställningar från marken skulle vara för kostsamma. I Sverige användes metoden bland annat vid bygget av Gröndalsbron (invigd 1966) och Alviksbron (invigd 2000), båda i Stockholm. För närvarande har Stolmabron söder om Bergen i Norge världens längsta brospann i förspänd betong byggt efter freivorbaumetoden. Huvudspannet mäter 301 meter och bron invigdes 1998.

I en första etapp gjuts bropelarna. Efter gjutningen av pelarhuvudet monteras ställningsvagnar för den frihängande utbyggnaden (freivorbau). Material- och persontransporter från land till arbetsplatsen på broändarna ordnas med ett transportfackverk av stål eller en kran. I den frihängande utbyggnaden tillverkas betongformen. Varje gjutetapp kan vara mellan 3,5 och 7,0 meter lång. I takt med att gjutetapperna ”växer” framåt flyttas även hängställningen. Vid flera spann mötts gjutetapperna så småningom mittemellan bropelarna. Här anordnas en rörlig fog eller en fast förbindelse. Brospann byggda efter denna princip får en typisk profil: mycket höga närmast pelarna och mycket låga i mitten.

Spännarmeringen i broöverdelen har i regel en gynnsam effekt med hänsyn till sprickbildning. Däremot har freivorbau-broar haft stora problem på detta område. Sprickorna i freivorbau-broar är svåra att upptäcka. Ofta krävs en noggrann undersökning med mätinstrument. Sprickor i spännarmerad betong brukar inte vara stora men även mindre sprickor kan leda till allvarliga problem framöver. Exempelvis kan inträngande fukt leda till korrosionsproblem i armeringen. Alviksbron drabbades av detta problem bara ett år efter invigningen och fick förstärkas.

• 
  Ponte Kassuende i Tete, Moçambique.
• 

  (c) Magalhães at nl.wikipedia, CC BY-SA 3.0
  Jules Wijdenbosch-bron i Paramaribo, Surinam.
• 

  (c) RabbleRouser from en.wikipedia.org, CC BY-SA 3.0
  Benicia-Martinez-bron i Martinez, Kalifornien, USA
• 
  Alviksbron i Stockholm, Sverige.

• Konsolbro

• Sundström, Thorsten (1966). Essingeleden. Stockholm: Stockholms stads gatunämnd. sid. 60-61 
• Eugen Brühwiler, Christian Menn: Stahlbetonbrücken. Springer-Verlag, Wien 2003, ISBN 3-211-83583-0 (tyska)
• Bedoire, Fredric (2012) [1973]. Stockholms byggnader: arkitektur och stadsbild (5). Stockholm: Norstedt. sid. 306. Libris 12348272. ISBN 978-91-1-303652-6 
• KTH: Sprickbildningsproblem i freivorbau broar av Bengt Kindgren (2002)

• Wikimedia Commons har media som rör Freivorbau.
  Bilder & media