Fredrik Vilhelm Thorsson

Fredrik Vilhelm Thorsson
	Fredrik Vilhelm Thorsson
	;
	Sveriges finansminister
	Tid i befattningen; 14 oktober 1924–5 maj 1925
Statsminister	Hjalmar Branting; Rickard Sandler
Företrädare	Jacob Beskow
Efterträdare	Ernst Wigforss
	Tid i befattningen; 13 oktober 1921–19 april 1923
Statsminister	Hjalmar Branting
Företrädare	Jacob Beskow
Efterträdare	Jacob Beskow
	Tid i befattningen; 5 januari 1918–27 oktober 1920
Statsminister	Nils Edén; Hjalmar Branting
Företrädare	Hjalmar Branting
Efterträdare	Henric Tamm
	Sveriges handelsminister
	Tid i befattningen; 30 juni 1920–27 oktober 1920
Statsminister	Hjalmar Branting
Företrädare	Förste innehavaren
Efterträdare	Gösta Malm
Ledamot av Andra kammaren i Sveriges riksdag
	Mandatperiod; 1903–1925
Valkrets	Ystads valkrets (1903–1911); Malmöhus läns södra valkrets (1912–1921); Malmöhus läns valkrets (1922–1925)
Född	30 maj 1865; Stora Köpinge församling, Malmöhus län
Död	5 maj 1925 (59 år); Ystads församling, Malmöhus
Nationalitet	Svensk
Politiskt parti	Socialdemokraterna
Yrke	Politiker, skomakare
Ministär	Edén; Branting I; Branting II; Branting III; Sandler
Namnteckning

Fredrik Vilhelm Thorsson, född 30 maj 1865 i Stora Köpinge socken, Malmöhus län, död 5 maj 1925 i Ystads församling, Malmöhus län, var en svensk politiker (socialdemokrat) och skomakare. Han var finansminister 1918–1920, 1921–1923 och 1924–1925 samt handelsminister 1920.

Biografi

Fredrik Vilhelm Thorsson var son till skomakaren Nils Viktor Thorsson och Amalia Charlotta Pihlström. Vid nio års ålder blev han föräldralös och omhändertogs av sockenmännen och såld på barnauktion.^[1] Att han skulle gå i faderns fotspår och läras upp till skomakare var självklart. Sin gesällvandring företog han bland annat i Köpenhamn då han fått gesällbrev i Ystad. Som skomakare var han verksam i Stockholm, Uppsala och Sundsvall. I samband med detta började han agitera för förbättrade villkor för arbetarna. Då han blev känd som en förgrundsgestalt för de skånska socialisterna blev han bojkottad av flera arbetsgivare och återvände till hemstaden Ystad, där han öppnade en skomakarverkstad tillsammans med kompanjonen Anders Nordstrand.

Politisk karriär

1889 blev Thorsson anställd av södra socialdemokratiska partistyrelsen som agitator, och visade sig ha talang för detta varför han fick fler och större uppdrag. En seger var när han agiterade mot C.G. Ekman 1897 och vann fackföreningarna åt socialdemokratin.

Thorsson blev invald i andra kammaren 1902 och betraktades som den mest radikala av socialdemokraterna. I riksdagen vann han ensam mot statsutskottet i en fråga om utförsäljning av statliga egendomar. 1909 blev han medlem av statsutskottet under Karl Staaff med placering inom försvaret, och utsågs dessutom till vice ordförande i riksdagens förtroenderåd. I motsats till andra vänsterpolitiker i gruppen var han försvarsvänlig. 1910–1917 var han ledamot av statsutskottet där han uppmärksammades för sitt stora intresse och sin arbetsamhet. Vid 1914 års andra riksdag blev han riksbanksfullmäktig och omvaldes 1917. 1918 blev han finansminister i Nils Edéns regering då Hjalmar Branting avgått. Han genomförde då en budgetreform och utarbetade förslag till kommunalskattereformer.

I mars 1920 upplöstes koalitionsregeringen då Thorsson inte kunde enas med liberalerna om kommunalskatterna, och Thorsson blev i stället finansminister i den andra av Brantings regeringar året därpå, med ett mellanspel som det nyöppnade Handelsdepartementets förste chef. Med ett avbrott, då han ersattes av Jacob Beskow, förblev han sedan finansminister till Brantings frånfälle i februari 1925, då han enligt vissa källor valdes till partiordförande. Han hann dock inte tillträda eller erkännas av partistyrelsen innan han insjuknade och dog på Ystads lasarett i maj samma år. Dessa uppgifter återfinns dock inte i Ernst Wigforss memoarer, där det bara står att Thorsson bestämt menade att Sandler var den lämpligaste kandidaten till partiordförande, detta efter att det framkommit att Thorsson måste läggas in för operation. Thorsson efterträddes som finansminister av Ernst Wigforss, samtidigt som Per-Albin Hansson blev partiordförande och Rickard Sandler statsminister.

Eftermäle

Fredrik Ström skrev en presentation över Thorsson i den lilla volymen Skomakaren, som blev kungens skattmästare, som trycktes året efter Ströms bortgång. I Ystad uppfördes en byst av Thorsson 1915 i Surbrunnsparken, skulpterad av konstnären Sven Anderson.

Galleri

Ungdomsporträtt av F.V. Thorsson.
F.V. Thorsson.
Nils Edéns regering, 1918/1919. Thorsson står som tredje man från höger.
Hjalmar Brantings första regering, 1920. Thorsson sittandes till vänster.
En äldre F.V. Thorsson.
Byst av Sven Anderson i Surbrunnsparken i Ystad föreställande F.V. Thorsson.

Referenser

Noter

^ Yvonne Hirdman, Jenny Björkman, Urban Lundberg, Dick Harrison: "Sveriges historia 1920–1965" Arkiverad 18 februari 2013 hämtat från the Wayback Machine.

Tryckta källor

Ström, Fredrik (1949). Skomakaren som blev kungens skattmästare: F. V. Thorsson. Deras liv blev bragd, 99-2921440-2 ; 19. Stockholm: Sv. missionsförb. Libris 1458905
Wigforss, Ernst (1950-1954). Minnen. Stockholm: Tiden. Libris 452589
Dahl Torsten, Bohman Nils, red (1954). Svenska män och kvinnor: biografisk uppslagsbok. 7, Sibylla-Tjällgren. Stockholm: Bonnier. Libris 53806

Vidare läsning

Tidman, Yngve (1988). ”Skomagarepågen som blev rikshushållare”. Ystadiana 1988,: sid. 141-161 : fotogr.. Libris 9168058
Uhlén, Axel (1996). ”Fredrik Vilhelm Thorsson: skomakare, parkföreståndare, riksskattmästare”. Notiser från Arbetarnas kulturhistoriska sällskap (Stockholm : Arbetarnas kulturhistoriska sällsk., 1996): sid. 192-198. Libris 2245191
Vennerström, Ivar (1926). F.V. Thorsson: en minnesskrift. Stockholm: Tiden. Libris 8074846. https://runeberg.org/withorsson

Företrädare: Hjalmar Branting	Sveriges finansminister 5 januari 1918 – 30 juni 1920	Efterträdare: Rickard Sandler
Företrädare: Första ämbetsinnehavaren	Sveriges handelsminister 1 juli 1920 – 27 oktober 1920	Efterträdare: Gösta Malm
Företrädare: Jacob Beskow	Sveriges finansminister 13 oktober 1921 – 19 april 1923	Efterträdare: Jacob Beskow
Företrädare: Jacob Beskow	Sveriges finansminister 18 oktober 1924 - 5 maj 1925	Efterträdare: Ernst Wigforss

[1] Yvonne Hirdman, Jenny Björkman, Urban Lundberg, Dick Harrison: "Sveriges historia 1920–1965" Arkiverad 18 februari 2013 hämtat från the Wayback Machine.

[1]

Navigation

Navigering

Temaportaler