Fredrik VII av Danmark

Fredrik VII
Porträtt av kung Fredrik från 1861 av Vilhelm Gertner
Kung av Danmark
Regeringstid	20 januari 1848–15 november 1863 (15 år och 299 dagar)
Företrädare	Kristian VIII
Efterträdare	Kristian IX
Valspråk	Folkets kärlek, min styrka
Gemåler	Vilhelmina av Danmark Mariana av Mecklenburg-Strelitz Louise Rasmussen
Ätt	Huset Oldenburg
Far	Kristian VIII
Mor	Charlotta Fredrika av Mecklenburg-Schwerin
Född	6 oktober 1808 Amalienborgs slott i Köpenhamn
Namnteckning
Död	15 november 1863 (55 år och 40 dagar) Glücksburgs slott i Schleswig
Begravd	Roskilde domkyrka
Heraldiskt vapen
Monogram

Fredrik VII (danska: Frederik 7.), född 6 oktober 1808, död 15 november 1863, var kung av Danmark från 1848 till 1863. Han var son till Kristian VIII av Danmark och hans första gemål, Charlotta Fredrika av Mecklenburg-Schwerin.

Efter föräldrarnas skilsmässa 1810 blev Fredrik uppfostrad bland främlingar och uppehöll sig senare några år i utlandet, särskilt i Genève. År 1826 utnämndes han till generalmajor, och gifte sig 1828 med sin kusin Vilhelmina av Danmark , men hans oregelbundna liv och festande ledde till skilsmässa. Hans oregerliga liv ledde till att Fredrik VI förvisade honom först till Island, sedan till Fredericia.

Då hans far 1839 besteg tronen, utnämnde han sin son till guvernör över Fyn och kommenderande general över Jylland och Fyn men genomdrev i gengäld Fredriks äktenskap med Mariana av Mecklenburg-Strelitz 1841. Likaledes barnlöst slutade även detta äktenskap i skilsmässa, till dels för att kronprinsen inte ville överge sin älskarinna, Louise Rasmussen, som efter Fredriks tronbestigning 1850 blev hans hustru i ett morganatiskt äktenskap och grevinna Danner.^[1]

Fredriks liv blev nu lyckligare, särskilt när han fick tillfälle att lämna regeringsbestyren i Köpenhamn. Hans hälsa var dock inte den bästa, då han led av glomerulonefrit, något som inte blev bättre av en ymnig alkoholkonsumtion. Grevinnan Danner hade dock framgångar i att få honom att minska sitt drickande. Överklassens missnöje med grevinnan Danner var något som gjorde honom mycket förbittrad.

Fredrik VII hade ett stort intresse för friluftsliv, och studiet av dansk arkeologi var ett annat av hans stora nöjen.^[1]

Folklig och enkel till sitt sätt, delade han sedan 1847 barndomsvännen Carl Emil Bardenfleths planer på en konstitutionell författning. Efter sin tronbestigning 20 januari 1848 avsade han sig redan 28 januari enväldesmakten. 21 mars avskedade han faderns rådgivare och kallade de nationalliberala ledarna till makten. Han hade redan som kronprins tillsammans med Poul Christian von Stemann gentemot sin far försvarat danskhetens rätt i Slesvig.

Han kom under sitt första regentår att stödja regeringens Eiderprogram, och tanken på Slesvigs delning strandade 1849 på hans motstånd. Han blandade sig dock inte i riksförsamlingens förhandlingar 1848–1849. Efter viss tvekan godkände han den nya grundlagen 5 juni 1849. Senare försökte han dock att inte blanda sig i den danska politiken, efter Bardenfleths tillbakaträdande biföll han Christian Albrecht Bluhmes konservativa regering, och kom under de fortsatta åren att stödja den politiska riktning som för tillfället hade överhanden.^[1]

Fredrik VII var en mycket folkkär kung. I slutet av hans regeringstid utbröt större problem kring Schleswig-Holstein, som då var danskt, och som efter hans död ledde till dansk-tyska kriget.

Fredrik var gift första gången 1828 med Fredrik VI:s dotter Vilhelmina av Danmark, från vilken han blev skild 1837, andra gången 1841 med Mariana av Mecklenburg-Strelitz, från vilken han blev skild 1846 och tredje gången morganatiskt 1850 med sin älskarinna, balettdansösen Louise Rasmussen, som fick namnet grevinna Danner.

Fredrik VII dog barnlös och med honom utslocknade huvudgrenen av huset Oldenburg. På den danska tronen avlöstes han av den Oldenburgska sidogrenen Glücksburg, men huvudmannaskapet för ätten Oldenburg övergick till huset Augustenburg, som nu var den äldsta grenen av ätten Oldenburg.

• Bramsen, Bo (1985) (på danska). Ferdinand og Caroline : en beretning om prinsen, der nødig ville være konge af Danmark (4:e utgåvan). Köpenhamn: Nordiske Landes Bogforlag. ISBN 8787439220 
• Jørgensen, Adolf Ditlev: Frederik VII, Konge i Carl Frederik Bricka, Dansk Biografisk Leksikon (första utgåvan, 1891)

• Wikimedia Commons har media som rör Fredrik VII av Danmark.
  Bilder & media

Danmarks regenter Olofska ätten (8??–934(?)) Olof den bryske • Gyrd • Gnupa • Sigtrygg Knytlingaätten (?–917(?)–1042) Knut I • Gorm den gamle • Harald Blåtand • Sven Tveskägg • Harald II • Knut den store • Hardeknut Hårfagreätten (1042–1047) Magnus den gode Estridska ätten (1047–1332, 1340–1376 & 1387–1412) Sven Estridsson • Harald Hen • Knut den helige • Olof Hunger • Erik Ejegod • Nils • Erik Emune • Erik Lamm • Knut V • Sven Grate • Valdemar den store • Knut VI • Valdemar Sejr • Erik Plogpenning • Abel • Kristofer I • Erik Klipping• Erik Menved • Kristofer II • Valdemar III • Kristofer II • Gerhard III av Holstein • Johan III av Holstein • Valdemar Atterdag • Olof Håkansson (Bjälboätten) • Margareta I Den kungalösa tiden (1332–1340) Gerhard III av Holstein (riksföreståndare) • Johan III av Holstein (pantherre) Bjälboätten (1376–1387) Olof Håkansson Gripätten (1396–1440) Erik av Pommern Pfalzisk-neumarktska ätten (1440–1448) Kristofer av Bayern (Ätten Wittelsbach) Oldenburgska ätten (1448–1863) Kristian I • Hans • Kristian II • Fredrik I • Kristian III • Fredrik II • Kristian IV • Fredrik III • Kristian V • Fredrik IV • Kristian VI • Fredrik V • Kristian VII • Fredrik VI • Kristian VIII • Fredrik VII Schleswig-Holstein-Sonderburg- Glücksburgska ätten (1863–) Kristian IX • Fredrik VIII • Kristian X • Fredrik IX • Margrethe II • Frederik X Lista över Danmarks regenter • Grafisk tidsaxel • Danska sagokungar • Danmarks monarki