Fredrik II (tysk-romersk kejsare)

Fredrik II
Född26 december 1194[1][2]
Jesi, Italien
Död13 december 1250[1] (55 år)
Fiorentino[1], Italien
BegravdKatedralen i Palermo
Medborgare iTysk-romerska riket och Kungariket Sicilien
SysselsättningRegent[3], poet[3][4], författare[3], monark
Befattning
Romersk kung
Lista över Siciliens kungar
Hertigen av Schwaben
Tysk-romersk kejsare (1220–1250)
Kung av Jerusalem (1225–1228)
MakaKonstantia av Aragonien
(g. 1209–1222)[5][6][7]
Isabella II av Jerusalem
(g. 1225–1228)[8][9]
Isabella av England
(g. 1235–1241)[8][9]
Bianca Lancia
(g. 1244–1244)[8]
PartnerBianca Lancia[10]
Adelaide di Urslingen
Ruchina von Beilstein
BarnCaterina da Marano (f. 1210)
Henrik VII av Tyskland (f. 1211)[8]
Fredrik av Pettorano (f. 1213)
Fredrik av Antiokia (f. 1220)
Enzio av Sardinien (f. 1220 och 1218)
Richard von Chieti (f. 1224)
Selvaggia of Staufen (f. 1225)
Konrad IV av Tyskland (f. 1228)[8]
Anna av Hohenstaufen (f. 1230)
Margherita de Svevia (f. 1230)[11]
Manfred av Sicilien (f. 1232)[8]
Violante di Svevia (f. 1233)
Jordan av Hohenstaufen (f. 1236)[12]
Agnes av Hohenstaufen (f. 1237)[12]
Margareta av Sicilien (f. 1237)
Henrik av Hohenstaufen, kung av Jerusalem (f. 1238 och 1238)
FöräldrarHenrik VI[8]
Constance av Sicilien[8]
SläktingarRoger II av Sicilien
Fredrik I Barbarossa
Ezzelino da Romano
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Fredrik Hohenstaufen, född 26 december 1194 i Jesi, Kyrkostaten, Tysk-romerska riket, död 13 december 1250 i Castel Fiorentino, Kungariket Sicilien, var tysk-romersk kejsare 1220–1250. Han var också kung av Sicilien 1198–1250, kung av Tyskland 1212–1220 samt kung av Jerusalem 1225–1243.

Biografi

Fredrik var son till kejsar Henrik VI och Constance av Sicilien samt sonson till kejsar Fredrik Barbarossa.

Fredrik valdes 1196 till tysk kung, men vid faderns död 1197 blev han på grund av sin minderårighet utestängd från tronkonkurrensen. Tysklands hohenstaufiska parti hyllade Fredriks farbror Otto av Sachsen. Fredrik fick inskränka sig till sitt ärftliga kungarike Sicilien. 1198 kröntes han i Palermo. För att trygga hans ställning erkände hans mor påvens länsöverhöghet över Sicilien. Under Fredriks uppväxt skakades hans rike av ständiga inre oroligheter. Ett anfall av den welfiske kejsaren Otto IV 1210–1211 såg ut att ge Fredriks välde nådastöten, men oppositionen i Tyskland tvingade Otto att lämna sitt verk ofullbordat. I allians med Frankrike och påven Innocentius III kunde han i sin tur gå till angrepp. Tysklands furstar anslöt sig till honom, Otto besegrades 1214 av fransmännen och övergavs av sina undersåtar. Fredrik valdes 1215 till kejsare.[13]

Fredrik hade dittills framträtt som påvedömets handgångne man. Nu visade han sin vilja att grunda en självständig maktställning. Sicilien tvingades in under absolutistisk regim. Våren 1226 vågade Fredrik en kupp för att kväva det lombardiska stadsförbundet och befria sig från påvligt inflytande. Han misslyckades och måste förödmjuka sig. 1228 bannlyste påven Gregorius IX honom då han inte infriat sitt löfte att leda ett korståg. Trots bannlysningen lyckades Fredrik befria Palestinas heliga orter och bli erkänd som kung av Jerusalem.[13]

Korståget skedde helt utan strid, och Fredrik gavs Jerusalem genom ett fördrag med Mohammad al-Kamil Ibn al-Adil, kung av Egypten och bror till Saladin som han sedan tidigare hade goda relationer med. Han försonades med påven 1230 men blev åter bannlyst 1237 efter att ha besegrat det andra Lombardiska förbundet. Han kämpade för att stärka kejsarmakten mot kyrkan och de norditalienska städerna. Han var intresserad av naturvetenskap och var kunnig i både latin, grekiska och arabiska. Fredrik II författade verket De arte venandi cum avibus, originalmanuskriptet gick förlorat i samband med slaget vid Parma den 18 februari 1248. Verket vittnar om förtrogenhet med Aristoteles och det skolastiska sättet att formulera en framställning, emellertid baserar Fredrik II sig främst på egen empirisk kunskap, och han utförde även vetenskapliga experiment för att få underlag för sitt ämne.

Hans hov i Palermo var ett centrum för bildning och kunskap. Han är av samtida arabiska krönikörer beskriven som i det närmaste ateist. Efter Fredriks död dödades alla hans arvingar av hans fiender och Tysk-romerska riket var utan kejsare fram till 1312. Kejsarmakten skulle aldrig återfå samma ställning i vare sig Tyskland eller Italien.

Galleri

  • Illustration från De arte venandi cum avibus, Ms. Pal. Lat. 1071, Biblioteca Apostolica Vaticana.
    Illustration från De arte venandi cum avibus, Ms. Pal. Lat. 1071, Biblioteca Apostolica Vaticana.

Referenser

  1. ^ [a b c] Dizionario Biografico degli Italiani, 1960, läs onlineläs online, läst: 2 december 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ s. 9, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] BeWeB, läst: 4 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, books.google.de.[källa från Wikidata]
  6. ^ s. 114.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.treccani.it.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d e f g h] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  10. ^ Dizionario Biografico degli Italiani, 1960, läs onlineläs online, läst: 20 oktober 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Vidare läsning

  • Fredrik II, De arte venandi cum avibus, Scribd, 1240-talet, (Latin).
  • Fredrik II, The art of falconry, Translated and edited by Casey A. Wood & F. Marjorie Fyfe, 2004, Stanford University Press, ISBN 9780804703741, OCLL 474664651, även ISBN 978-4-87187-310-9 samt ISBN 978-4-87187-311-6.
Företrädare:
Constance av Sicilien		Kung av Sicilien
1198–1250		Efterträdare:
Konrad IV av Tyskland
Företrädare:
Otto IV		Tysk-romersk kejsare
1211–1250		Efterträdare:
Henrik VII
Företrädare:
Isabella II av Jerusalem		Kung av Jerusalem
1228–1254		Efterträdare:
Konrad IV av Tyskland


Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Falconry Book of Frederick II 1240s detail falconers.jpg
Detail of two falconers. Illustration from De arte venandi cum avibus. Ms. Pal. Lat. 1071, Biblioteca Apostolica Vaticana
Shield and Coat of Arms of the Holy Roman Emperor (c.1200-c.1300).svg
Författare/Upphovsman: Heralder & Tom Lemmens, Licens: CC BY-SA 3.0
Shield and Coat of Arms of the Holy Roman Emperor, based on the depiction in Codex Manesse (c. 1310). An imperial coat of arms in this style was in use from c. 1200 to c. 1430. From 1433 (accession of Sigismund), use of the double-headed eagle became prevalent. The shield shape used here is typical of the early to mid 14th century. A variant with a shield shape more typical of the late 14th to early 15th century can be found here.
Frederick II and eagle.jpg
Frederick II and his falcon. From his book De arte venandi cum avibus (The art of hunting with birds). From a manuscript in Biblioteca Vaticana, Pal. lat 1071, fol. 1), late 13th century