Franz Mesmer

Franz Mesmer
Franz Anton Mesmer, MRF - Vizille.jpg
FöddFranciscus Antonius Mesmer[1]
23 maj 1734[3][4][5]
Iznang[6], Tyskland
Död5 mars 1815[3][6][7] ​eller ​15 mars 1815[8]
Meersburg[6], Tyskland
BegravdMeersburg[9]
MedborgarskapTysk-romerska riket
Utbildad vidDillingens universitet, [10]
Ingolstadts universitet[10][11]
Wiens universitet, [10][12]
SysselsättningLäkare[6][7], magnetizer, astronom
ArbetsgivareSociety of Universal Harmony
Noterbara verkanimal magnetism[13]
MakaAnna Maria von Posch
(g. 1768–)[14]
FöräldrarAnton Mesmer[15]
Maria Ursula Mesmer
Utmärkelser
Hedersmedborgare (1798)
Redigera Wikidata

Franz Anton Mesmer, född 23 maj 1734, död 5 mars 1815, var en tysk läkare med ett intresse för astronomi, som teoretiserade om att det fanns en naturlig energiöverföring mellan alla liv som han kallade Magnetisme animal, felaktigt översatt till animala magnetismen (se begrepp). Den kunde enligt Mesmer praktiseras och användas som botemedel mot olika sjukdomsliknande tillstånd. Metoden kallas också mesmerism.

Per Olov Enquist gjorde Mesmer bekant genom romanen ’Magnetisörens femte vinter’ utgiven augusti 1964. Boken brukar betraktas som Enquists genombrott som författare.

1784 utsåg kung Ludvig XVI fyra medlemmar av den medicinska fakulteten till kommissionärer för att undersöka "le magnétisme animal". På begäran av dessa kommissionärer utsåg kungen ytterligare fem kommissionärer från Kungliga Franska Vetenskapsakademien, däribland kemisten Antoine Lavoisier, läkaren Joseph-Ignace Guillotin, astronomen Jean Sylvain Bailly, och den amerikanske ambassadören Benjamin Franklin.[16]

Istället för Mesmer medverkade en elev till honom, Charles d'Eslon, i undersökningen. Här går uppgifterna isär. Det påstås att kommissionen tillfrågade Mesmer men att han avböjde att medverka och då tillfrågades d'Eslon. En annan uppgift är att Mesmer inte fick någon förfrågan och att kommissionen gick bakom hans rygg.

Kommissionen genomförde med d'Eslon en serie experiment som inte syftade till att fastställa huruvida mesmeriansk behandling fungerade, men om Mesmer hade upptäckt en ny fysisk vätska. Kommissionen drog slutsatsen att det inte fanns några bevis för en sådan vätska.

D'Eslon måste ändå ha lyckats med en del av behandlingarna. Oavsett nyttan vid en behandling utökade kommissionen på eget bevåg sitt mandat och tillskrev tillfrisknandet "fantasi". En del positiva fall berodde sannolikt på vad vi idag skulle bedöma som placebo.

Metod

Tekniken torde vara en blandning av transframkallande och hypnos. Mesmer satt framför sin patient och vidrörde patientens knän, tryckte på patientens tummar, och tittade stelt i patientens ögon. Han flyttade sina händer knappt vidrörande patienternas axlar ner längs armarna. Mesmer tryckte sedan fingrarna på patientens hypochondrium (området nedanför mellangärdet), och kunde ibland hålla sina händer där i timmar.

Hypnos

Mesmers idéer och metoder utvecklades vidare efter hans död och ledde till att den skotska kirurgen James Braid lanserade hypnos som behandlingsmetod 1842

Begrepp

Användningen av termen "animal magnetism" för att översätta Mesmers magnétisme animal är extremt missvisande av tre skäl:
1. Mesmer valde sin term för att särskilja sin variant av "magnetisk" kraft från dem som avsågs, på den tiden, som "mineral magnetism", "kosmisk magnetism" och "planetarisk magnetism".
2. Mesmer ansåg att denna kraft/effekt bara fanns i organ hos människor och djur.
3. Mesmer valde ordet "djur" för sin grundbetydelse (från latinska animus = "själ") särskilt för att utse en kraft/effekt som en kvalitet som tillhörde alla levande varelser (människor och djur.)

Undersökningen

Franz Mesmer

En tidigare elev till Mesmer, Charles D'Eslon åtog sig att utsättas för kommissionens prövning men han misslyckades med att fullt ut replikera Mesmers metod och resultat. Mesmer beskylldes för att vara charlatan. Till hans försvar framfördes att d'Eslon inte visste allt som ingick i metoden, men ingen hänsyn togs till detta och Mesmer anklagades för kvacksalveri.

Involverade i Mesmers metod förklarade att det som konstaterats av den kungliga kommissionen inte var ett verk av eller enligt Mesmer. Se Nouvelle Découverte sur le magnétisme animal ou lettre adressé à un Ami de Province par un partisan zélé de la vérité (tillgänglig på nationella franska bibliotek). I detta lilla häftet på sidorna 33–34 fastställer författaren uttryckligen att d'Eslon (som den akademiska kommissionen undersökt) inte kände till det verkliga Mesmersystemet. "Den sanna teorin om det magnetiska systemet har visats för mycket få studenter, och vi utmanar d'Eslon att åstadkomma vad vi gör".

Referenser

  1. ^ Richard Harte, Hypnotism and the doctors, vol. 1, Fowler & Wells Company, 1902 och 1903, s. 34.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i j] hämtat från: tyska Wikisource.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Franz-Anton-Mesmertopic/Britannica-Online, omnämnd som: Franz Anton Mesmer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Who Named It?, Whonamedit?-ID: 313, omnämnd som: Franz (originally Friedrich) Anton Mesmer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: mesmer-franz-anton, omnämnd som: Franz Anton Mesmer.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d] Mesmer, Franz Anton, vol. 17, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 427.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 61914, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ Find a Grave, läs online, läst: 30 augusti 2019.[källa från Wikidata]
  9. ^ hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c] Henri Ellenberger, Открытие бессознательного : История и эволюция динамической психиатрии, vol. 1, Akademitjeskij projekt, 2018, s. 89, ISBN 978-5-8291-2159-4.[källa från Wikidata]
  11. ^ Robin Waterfield, Гипноз. Скрытые глубины : История открытия и применения, AST, 2006, s. 95, ISBN 5-17-035409-6.[källa från Wikidata]
  12. ^ Robin Waterfield, Гипноз. Скрытые глубины : История открытия и применения, AST, 2006, s. 95-97, ISBN 5-17-035409-6.[källa från Wikidata]
  13. ^ Henri Ellenberger, The Discovery of the Unconscious : The History and Evolution of Dynamic Psychiatry, Basic Books, 1970, läst: 30 oktober 2018.[källa från Wikidata]
  14. ^ Franz Anton Mesmer dies in Germany (på engelska), vol. 65, 3, History Today, mars 2015, läs online.[källa från Wikidata]
  15. ^ läs online, www.deutsche-biographie.de.[källa från Wikidata]
  16. ^ [1].


Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Franz Anton Mesmer, MRF - Vizille.jpg
Författare/Upphovsman: Pujos/Legrand, Licens: CC BY-SA 4.0
Print of Franz Anton Mesmer preserved at the museum of the French Revolution - Vizille.