Frank Langella

(c) Georges Biard, CC BY-SA 3.0 Frank Langella 2012.
Född	Frank A. Langella Jr. 1 januari 1938 Bayonne, New Jersey, USA
Utbildad vid	Syracuse University, Bayonne High School och Columbia High School
Aktiva år	1965–
Maka	Ruth Weil (1977–1996)
Partner	Whoopi Goldberg (1996–2001)
Betydande roller
Dracula Richard Nixon i Frost/Nixon
IMDb SFDb

Frank A. Langella Jr., född 1 januari 1938 i Bayonne i New Jersey, är en amerikansk skådespelare.^[1] Han är lika känd inom teaterscenen som han är för sina filmer. Langella har bland annat porträtterat Greve Dracula, Sherlock Holmes, Zorro, Richard Nixon och Skeletor. Han har vunnit fyra Tony Awards och nominerats till en Oscar.^[2]

Frank Langella, som har italienska rötter, föddes i Bayonne, New Jersey och flyttade under sina gymnasieår till South Orange, New Jersey. 1959 examinerades han ifrån Syracuse University i drama.^[1]

Mellan 1963 och 1966 syntes han i del off-broadway teateruppsättningar innan han fick rollen som en ung William Shakespeare i Broadwayuppsättningen av A Cry of Players. I pjäsen spelade han mot Anne Bancroft som föreslog för sin man Mel Brookes att Langella skulle få en roll i Det våras för svärmor.^[3] Samma år (1970) syntes han också i En galen hemmafrus dagbok där han han fick en Golden Globe-nominering som bästa nykomling.

Langella fick sin första Tony Award 1975 för sin roll i uppsättningen av Seascape. 1977 fick han ytterligare en nominering då han spelade huvudrollen i Dracula. Rollen ledde till att han även fick spela Dracula i filmversionen från 1979. Han gick sen vidare med att spela Sherlock Holmes i två olika uppsättningar 1981 och 1987 och spelade filmskurken Skeletor i He-Man – universums härskare (1987), en roll han sagt vara sin favoritroll.^[4]

1993 gästspelade Langella i tre avsnitt av Star Trek: Deep Space Nine och var med i den politiska komedin Dave och spelade mot Kevin Kline och Sigourney Weaver. Året efter var han med i komedin Junior. 1996 spelade han i August Strindbergs Fadren på Broadway och var med i filmen Eddie, med Whoppi Goldberg, som han blev romantisk involverad med. De separerade 2001.^[5]

2002 var Langella med i Fortune's Fool, en roll som gav honom hans andra Tony Award. En fjärde nominering fick han 2004, med pjäsen Match. 2006 spelade han rollen som Richard Nixon mot Martin Sheen i teateruppsättningen av Frost/Nixon. Rollen gav honom en tredje Tony Award. 2008 återvände han i rollen för Ron Howards filmatisering. Han blev då oscarsnominerad för Bästa skådespelare, men förlorade mot Sean Penn. Han blev också nominerad för Golden Globe, BAFTA och Screen Actors Guild.^[2]

Vid den här tiden ansågs Langella som en mer än väl etablerad skådespelare och syntes i George Clooneys regidebut Good Night, and Good Luck (2005). I Superman Returns (2006) spelade han Daily Planets chefredaktör Perry White. För sin roll i Starting Out in The Evening (2007) blev han en kritikerfavorit och fick lokala priser. 2010 medverkade han i uppföljaren till Wall Street – Wall Street: Money Never Sleeps. Samma år spelade han mot Ryan Gosling och Kirsten Dunst i All Good Things och 2011 spelade han mot Liam Neeson i Unknown. I Robot & Frank (2012) blev han än en gång kritikerhyllad. Även i HBO-serien The Americans (2015–2017) blev han unisont hyllad tillsammans med TV-serien.

Langella fick 2016 sin fjärde Tony Award för sin medverkan i uppsättningen av The Father. Han blev också hyllad för sin medverkan i filmen Captain Fantastic (2016) och i HBO filmen All the Way (2016). 2020 spelade han domaren Julius Hoffman i den Oscarsnominerade filmen The Trial of the Chicago 7.

2022 blev Langella sparkad från serien The Fall of The House of Usher efter att han blivit anklagad för sexuella trakasserier.^[6]

• Frank Langella på Internet Movie Database (engelska)
• Frank Langella på Internet Broadway Database (engelska)
• Wikimedia Commons har media som rör Frank Langella.
  Bilder & media