Francisco de Vitoria

Francisco de Vitoria, född omkring 1480, död 12 augusti 1546, var en spansk romersk-katolsk teolog under renässansen, som grundade den filosofiska tradition som brukar kallas Salamancaskolan. de Vitoria är särskilt känd för sin teori om krigsrätt (Jus belli), och anses ibland vara grundaren av internationell rätt.

Han blev dominikanermunk 1504, och från 1515 undervisade han i teologi vid College Saint-Jacques i Paris, där han också studerat. 1523 återvände han till Spanien, och utsågs tre år senare till professor vid universitetet i Salamanca. Han återuppväckte intresset för thomismen där. I egenskap av berömd akademiker blev han den tysk-romerske kejsaren Karl V:s rådgivare.

Renässansens filosofer Agrippa av Nettesheim Leon Battista Alberti Francis Bacon Jean Bodin Leonardo Bruni Giordano Bruno Tommaso Campanella Nicolaus Cusanus Erasmus av Rotterdam Jacob Faber Stapulensis Marsilio Ficino Francesco Filelfo Jan Hus Martin Luther Niccolò Machiavelli Philipp Melanchthon Michel de Montaigne Thomas More Aonio Paleario Paracelsus Francesco Patrizi (Franciscus Patricius) Francesco Petrarca Giovanni Pico della Mirandola Pietro Pomponazzi Giovanni Pontano Pierre de la Ramée (Petrus Ramus) Johann Reuchlin Coluccio Salutati Francisco Suárez Bernardino Telesio Lorenzo Valla Lucilio Vanini Pier Paolo Vergerio Francisco de Vitoria Juan Luis Vives Jacopo Zabarella