François Mansart

François Mansart
Född23 januari 1598[1]
Paris
Död23 september 1666[2][3][4] (68 år)
Paris
Medborgare iFrankrike[5]
SysselsättningArkitekt[6]
Noterbara verkVal-de-Grâce och Slottet i Blois
SläktingarJules Hardouin-Mansart
Redigera Wikidata

François Mansart, född den 13 januari 1598 i Paris, död den 23 september 1666 i Paris, var en fransk arkitekt.

Biografi

Mansart var släkting till Jules Hardouin Mansart. Han är känd för att vara stilbildare för mansardtak och krediteras för att ha infört klassicismen i barockarkitekturen i Frankrike. Han var inte utbildad arkitekt utan hans släktingar tränade honom som stenhuggare och skulptör. Han tros ha skaffat sig sin kompetens hos arkitektbyrån Salomon de Brosse, den mest populära arkitekten under Henrik IV:s regeringstid.

Mansarts mest kända verk är bland annat kyrkan Val-de-Grâce i Paris och lantslottet Maisons-Lafitte nordväst om Paris, vars planlösning blev stilbildande i hela Europa.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 12525387n, läst: 2 juni 2022, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 102574, omnämnd som: François Mansart, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6611x5t, omnämnd som: François Mansart, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 102574, läs online, läst: 27 maj 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 139358, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]

Allmänna källor

Media som används på denna webbplats

Francois Mansart.jpg
François Mansart (gravure par Edelinck d'après un portrait peint par Louis de Nameur - brûlé en 1720-)