Fotboll vid olympiska sommarspelen 1956
| Fotboll vid de XVI:e olympiska sommarspelen | |
 fotboll | |
| Datum | 24 november-8 december 1956 |
|---|---|
| Medaljörer | |
 Sovjetunionen |  Sovjetunionen |
 Jugoslavien |  SFR Jugoslavien |
 Bulgarien |  Bulgarien |
| ← Helsingfors 1952 Rom 1960 → | |
Fotboll vid olympiska sommarspelen 1956 i Melbourne, Australien vanns av Sovjetunionen före Jugoslavien och Bulgarien. 11 lag drog sig ur, och turneringen drabbades även av walk over-matcher.
Bakgrund
Efter 5 återbud innehöll turneringen tre öststatslag och fyra asiatiska lag. De andra lag som drog sig ur var USA, Tysklands förenade lag, Storbritannien och Australien, som gjorde sin första olympiska fotbollsturnering.
Öststaternas "amatörer" fick betalt av staten. Australien betalade inte sina spelare under turneringen; spelarinkomsterna finansierades av en insamling. [1] På Melbournetidningen The Age skrev Alex Barr:
- "Det ursprungliga [australiska] laget var inte det bästa och fyra veckors intensiv träning gjorde inget för att förbättra standarden. Australisk fotboll [soccer] har förlorat en underbar chans att göra ett världsframträdande och spelen har drabbats av ett hårt slag."
Laguppställningar
- Huvudartikel: Spelartrupper i fotboll vid olympiska sommarspelen 1956
Turneringen
Spelträd
| Åttondelsfinaler | Kvartsfinaler | Semifinaler | Final | |||||||||||
 Sovjetunionen | 2 | |||||||||||||
 Tyskland | 1 | |||||||||||||
| Sovjetunionen (e.f.; OM) | 0 (4) | |||||||||||||
 Indonesien | 0 (0) | |||||||||||||
| Indonesien | ||||||||||||||
 Sydvietnam | W/O | |||||||||||||
| Sovjetunionen (e.f.) | 2 | |||||||||||||
 Bulgarien | 1 | |||||||||||||
| Bulgarien | ||||||||||||||
 Egypten | W/O | |||||||||||||
| Bulgarien | 6 | |||||||||||||
 Storbritannien | 1 | |||||||||||||
| Storbritannien | 9 | |||||||||||||
 Thailand | 0 | |||||||||||||
| Sovjetunionen | 1 | |||||||||||||
| Jugoslavien | 0 | |||||||||||||
 Kina | W/O | |||||||||||||
 Turkiet | W/O | |||||||||||||
| Jugoslavien | 9 | |||||||||||||
 USA | 1 | |||||||||||||
| USA | ||||||||||||||
| Jugoslavien | ||||||||||||||
| Jugoslavien | 4 | |||||||||||||
 Indien | 1 | Bronsmatch | ||||||||||||
 Australien | 2 | |||||||||||||
 Japan | 0 | |||||||||||||
| Australien | 2 | Bulgarien | 3 | |||||||||||
| Indien | 4 | Indien | 0 | |||||||||||
| Indien | ||||||||||||||
 Ungern | W/O | |||||||||||||
Första omgången
Fem lag drog sig ur, Egypten, Kina, Turkiet, Sydvietnam och Ungern, de sista efter Ungernrevolten. Därmed blev det bara tre matcher i första omgången.
Australien vann med 2–0 över Japan inför 3 500. I Australiens mål stod Ron Lord, senare invald i Soccer Australias Hall of Fame. Man gick vidare tack vare en utvisning i 26:e minuten innan Frank Loughrans segermål halvvägs in i andra halvlek.
Ett alltyskt lag deltog, och innehöll även östtyska spelare. Västtysklands amatörlandslag hade utsetts att representera Tyskland.
Sovjetunionen var favoriter, då Västtysklands halvprofessionella lag som vunnit VM 1954 förlorat två matcher mot dem. Sovjetunionen vann med 2–1 och Tysklands lag tränades av Sepp Herberger. Tyskarna bjöd på kämparanda och gjorde mål i 86:e minuten och sköt i stolpen i sista sekunden. Sovjetunionen kom senare även att vinna Europacupen 1960 i Frankrike. I Sovjetunionens mål stod Lev Jasjin. Laget leddes av Igor Netto,; anfallslinjen leddes av FC Torpedo Moskvas Valentin Kozmitj Ivanov, far till berömde ryske domaren Valentin Valentinovitj Ivanov.
Storbritannien utklassade Thailand med 9–0.
| [a] | Indien | W/O |  Ungern | Melbourne | ||
| [a] | Indonesien | W/O | Sydvietnam | Melbourne | ||
| [a] | Kina | W/O | Turkiet | Melbourne | ||
| [a] | Bulgarien | W/O | Egypten | Melbourne | ||
| [b] | USA  | – | Jugoslavien | Melbourne | ||
| 1 | 24 november 1956 | Sovjetunionen | 2 – 1 | Tyskland | Olympic Park Stadium | |
| 14:30 UTC | Anatolij Isajev  23′Eduard Streltsov 86′ | (1 – 0) Rapport | 89′ Habig | Melbourne Publik: 11 999 Domare: Robert Man (England, Storbritannien) | ||
| 2 | 26 november 1956 | Storbritannien | 9 – 0 | Thailand | Olympic Park Stadium | |
| 16:30 UTC | Charles Twissell 12′, 20′ Jim Lewis 21′ (str.)John Laybourne 30′, 82′, 85′George Bromilow 75′, 78′ Lawrence Topp 90′ | (4 – 0) Rapport | Melbourne Publik: 3 693 Domare: Nikolay Latyshev (Sovjetunionen) | |||
| 3 | 27 november 1956 | Australien | 2 – 0 | Japan | Olympic Park Stadium | |
| 16:30 UTC | Graham McMillan 26′ (str.) Francis Loughran 61′ | (1 – 0) Rapport | Melbourne Publik: 3 568 Domare: Reginald Lund (Nya Zeeland) | |||
Kvartsfinaler
Två öststatslag gick vidare. Jugoslavien utklassade USA med 9–1.
Bulgarien slog Storbritannien med 6–1. Då halva matchen spelats välte personal från krigsfartyget HMS Newcastle stängslet och uppmanade britterna att prestera bättre. De fördes lugnt av plan.[2]
Sovjetunionen och Indonesien spelade 0–0, innan Sovjetunionen kunde vinna omspelet med 4–0.
Indien slog Australien med 4–2 efter ett hat trick av centeranfallaren Neville D’Souza, vilket var första gången en asiat gjorde ett hat trick i den olympiska fotbollsturneringen. Före matchen diskuterade man om indierna skulle tillåtas spela barfota. Sir Stanley Rous respekterade beslutet, men till slut beslutade sig Indien för att spela i skor. Australien hade även problem med den indonesiske domaren, som dömde bort två mål i första halvleken. Australiens lagkapten Bob Bignall fick inget svar. FIFA:s beslut att kräva alla domare att tala engelska låg långt in i framtiden, med VM-finalen 1966 som ett annat exempel till stöd för ett sådant beslut.
| 4 | 28 november 1956 | Jugoslavien | 9 – 1 | USA | Olympic Park Stadium | |
| 16:30 UTC | Todor Veselinović 10′, 84′, 90′ Sava Antić 12′, 73′ Muhamed Mujić 16′, 35′, 56′Zlatko Papec 20′ | (5 – 1) Rapport | 42′ Zerhusen | Melbourne Publik: 5 292 Domare: Maurice Swain (Nya Zeeland) | ||
| 5 | 29 november 1956 | Sovjetunionen | 0 – 0 | Indonesien | Olympic Park Stadium | |
| 16:30 UTC | Rapport | Melbourne Publik: 3 228 Domare: Shigemaru Takenokoshi (Japan) | ||||
| 7 | 1 december 1956 | Sovjetunionen | 4 – 0 (om) | Indonesien | Olympic Park Stadium | |
| 10:30 UTC | Sergej Salnikov 17′, 59′ Valentin Kozmitj Ivanov 19′Igor Netto 43′ | (3 – 0) Rapport | Melbourne Publik: 6 735 Domare: Reginald Lund (Nya Zeeland) | |||
| 6 | 30 november 1956 | Bulgarien | 6 – 1 | Storbritannien | Olympic Park Stadium | |
| 16:30 UTC | Georgi Dimitrov 6′ Ivan Petkov Kolev 40′, 85′Dimitar Milanov 45′, 75′, 80′ | (3 – 1) Rapport | 30′ Jim Lewis | Melbourne Publik: 6 748 Domare: Ron Wright (Australien) | ||
| 8 | 1 december 1956 | Australien | 2 – 4 | Indien | Olympic Park Stadium | |
| 14:30 UTC | Bruce Morrow 17′, 41′ | (2 – 2) Rapport | 9′, 33′, 50′ Neville D’Souza 80′ Krishan Kittu | Melbourne Publik: 7 413 Domare: C.H. Wensveen (Indonesien) | ||
Semifinaler
D'Souza gjorde ytterligare ett mål för Indien mot Jugoslavien efter en mållös första halvlek. Jugoslavien kom dock igen och vann med 4–1, och gick till final för tredje gången i rad.
Sovjetunionen slog Bulgarien med 2–1 efter förlängning. Även om Bulgarien gjorde första målet och var det mest tända laget släppte man in två mål i de sex sista minuterna.
| 9 | 4 december 1956 | Jugoslavien | 4 – 1 | Indien | Olympic Park Stadium | |
| 16:30 UTC | Zlatko Papec 54′, 65′ Todor Veselinović 57′Muhamed Abdus Salam 78′ (sjm.) | (0 – 0) Rapport | 52′ D'Souza | Melbourne Publik: 16 626 Domare: Nikolay Latyshev (Sovjetunionen) | ||
| 10 | 5 december 1956 | Sovjetunionen | 2 – 1 (e.fl.) | Bulgarien | Olympic Park Stadium | |
| 16:30 UTC | Eduard Streltsov 112′ Boris Tatusjin 116′ | (0 – 0) Rapport | 95′ Kolev | Melbourne Publik: 21 079 Domare: Robert Man (England, Storbritannien) | ||
Jugoslavien hade med Röda Stjärnans Dragoslav Šekularac I turnering; han kom 1960 också att spela final i Europacupen för landslag. Återigen kom Jugoslavien dock att åka på stryk i en olympisk final; efter ett mål i andra halvlek av Anatoli Ilyin, som ledde Sovjetunionen till guld och sin första internationella titel.
Bulgarien slog Indien med 3–0 i bronsmatchen.
Match om tredjepris
| 11 | 7 december 1957 | Bulgarien | 3 – 0 | Indien | Olympic Park Stadium | |
| 14:15 UTC | Todor Diev 37′, 60′ Dimitar Milanov 42′ | (2 – 0) Rapport | Melbourne Publik: 21 236 Domare: Nikolay Latyshev (Sovjetunionen) | |||
Final
| 12 | 8 december 1956 | Sovjetunionen | 1 – 0 | Jugoslavien | Olympic Park Stadium | |
| 14:15 UTC | Anatolij Iljin 48′ | (0 – 0) Rapport | Melbourne Publik: 86 716 Domare: Ron Wright (Australien) | |||
Medaljörer
| Gren | Guld | Silver | Brons |
| Herrar | Sovjetunionen Lev Yashin Nikolai Tishchenko Mikhail Ogonkov Aleksei Paramonov Anatoli Bashashkin Igor Netto Boris Tatushin Anatoli Isayev Eduard Streltsov Valentin Ivanov Vladimir Ryzhkin Boris Kuznetsov Yozhef Betsa Sergej Salnikov Boris Razinsky Anatoli Maslyonkin Anatoli Ilyin Nikita Simonjan | Jugoslavien Petar Radenković Mladen Koščak Nikola Radović Ivan Šantek Ljubiša Spajić Dobrosav Krstić Dragoslav Šekularac Zlatko Papec Sava Antić Todor Veselinović Muhamed Mujić Blagoje Vidinić Ibrahim Biogradlić Luka Lipošinović | Bulgarien Stefan Bozhkov Georgi Naydenov Kiril Rakarov Manol Manolov Nikola Kovachev Panayot Panayotov Ivan Kolev Krum Yanev Gavril Stoyanov Todor Diev Yosif Yosifov Georgi Dimitrov Milcho Goranov Dimitar Milanov |
Anmärkningslista
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Fotboll vid olympiska sommarspelen 1956.
| ||||||||||||||
| |||||||||||
Media som används på denna webbplats
Pictograms of Olympic sports - Football. This is unofficial sample picture. Images of official Olympic pictograms for 1948 Summer Olympics and all Summer Olympics since 1964 can be found in corresponding Official Reports.
An icon that represents a gold medal
An icon that represents a silver medal
.svg)
Flag of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia (1946-1992).
The design (blazon) is defined in Article 4 of the Constitution for the Republic of Yugoslavia (1946). [1]
Flag of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia (1946-1992).
The design (blazon) is defined in Article 4 of the Constitution for the Republic of Yugoslavia (1946). [1]
An icon that represents a bronze medal
.svg)
(c) I, Cmapm, CC BY-SA 3.0
The flag of the Soviet Union (1955-1991) using a darker shade of red.
(c) I, Cmapm, CC BY-SA 3.0
The flag of the Soviet Union (1955-1991) using a darker shade of red.
.svg)
Flag of the unified Team of Germany for the Olympic Games, 1960–1968.
bendera Indonesia
.svg)
Författare/Upphovsman: Scroch, Licens: CC BY-SA 4.0
National Flag of the People's Republic of Bulgaria (1948-1968). Tha flag has got the coat-of-arms from 1948
Författare/Upphovsman: Scroch, Licens: CC BY-SA 4.0
National Flag of the People's Republic of Bulgaria (1948-1968). Tha flag has got the coat-of-arms from 1948
.svg)
The national flag of Kingdom of Thailand; there are total of 3 colours:
- Red represents the blood spilt to protect Thailand’s independence and often more simply described as representing the nation.
- White represents the religion of Buddhism, the predominant religion of the nation
- Blue represents the monarchy of the nation, which is recognised as the centre of Thai hearts.
.svg)
Government Ensign of Hungary, flown by state-owned, non-military vessels from 1957 to 1990.
.svg)
Flag of Hungary from 20 August 1949 to 12 November 1956.
.svg)
US Flag with 48 stars. In use for 47 years from July 4, 1912, to July 3, 1959.
Författare/Upphovsman: Derived from image:soccer ball.svg, this version made by User:Ed g2s., Licens: CC0
A soccer ball with shade.
Flag of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia (1946-1992).
The design (blazon) is defined in Article 4 of the Constitution for the Republic of Yugoslavia (1946). [1]
Olympic Rings without "rims" (gaps between the rings), As used, eg. in the logos of the 2008 and 2016 Olympics. The colour scheme applied here was specified in 2023 guidelines.
Olympic Rings without "rims" (gaps between the rings), As used, eg. in the logos of the 2008 and 2016 Olympics. The colour scheme applied here was specified in 2023 guidelines.
Författare/Upphovsman: Privataufnahme, Licens: CC BY-SA 3.0
German footballers Rudi Hoffmann and Max Schwall
.svg)
the "Arab Liberation" flag associated with the Egyptian officers' coup of 1952, used as the flag of Egypt from 1952 to 1958. Note: For some purposes the flag of a white crescent and three stars on green was still used until 1958.
