Fotboll vid olympiska sommarspelen 1924

Fotboll vid de VIII:e olympiska sommarspelen
fotboll
Datum	25 maj-9 juni 1924
Medaljörer
Uruguay	Uruguay
Schweiz	Schweiz
Sverige	Sverige
← Antwerpen 1920   Amsterdam 1928 →

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1924 spelades i Paris. Uruguay vann turneringen.

1921 godkände Belgiens fotbollsförbund betalning till spelare för förlorad arbetsinkomst och de följande månaderna togs liknande beslut i Schweiz och Italien. Engelska Football Association hade 1884 beslutat att: "Varje spelare registrerat inom detta förbund... som erhåller ersättning... av någon ovan nämnd sort... nödvändiga utgifter som faktiskt betalats, skall räknas som professionell."

1923 sökte de brittiska förbundet en försäkran om att FIFA skulle acceptera denna definition; de fyra FIFA-representanterna för brittiska International Football Association Board sade nej, och både Storbritannien och Danmark drog tillbaka alla fotbollsspelare från att representera sina lag i olympiska sommarspelen 1924.

Huvudartikel: Spelartrupper i fotboll vid olympiska sommarspelen 1924

I Association Football (1960) skrev Bernard Joy att under 1912 års spel i Sverige hade man "debatterade om fotboll skulle vara med eller inte... då sporten ännu inte var tillräckligt populär över hela världen". I Paris 1924 hade fotbollen blivit så viktig at den svarade för 1/3 av inkomsterna. För första gången deltog även lag från Sydamerika, den del av världen som tillsammans med Europa kom att dominera världsfotbollen under 1900-talet.

I Paris hade Uruguay betalat sina spelare resa i tredje klass och rest på framgångsrik turné till Spanien före spelen och man gick in i turneringen tillsammans med 18 europeiska lag samt USA, Turkiet och Egypten. Turneringen var den största i antalet deltagare fram till VM 1982 i Spanien.

Uruguay hade vunnit sydamerikanska mästerskapet 1923 på maximalt antal poäng i december 1923 och kvalificerat sig för spelen, bland annat hade man slagit ärkerivalen Argentina med 2–0. Till Paris hade man med sig en idé-revolution. Joy skrev: "En doktor och en konditionstränare var lika viktiga delar av truppen som tränaren själv. De såg till att nå perfekt fysisk kondition".

Laget hade dock aldrig spelat utanför Sydamerika tidigare och deras internationella meriter bestod mest av resor över hamnområdet mellan Buenos Aires och Montevideo.^[1] Med brist på kunskap om Uruguays lag var Italien och Ungern förhandsfavoriter även om inget av lagen hade övertygat under säsongen.

Italien, som inte förlorat sedan 1922, förlorade med 0–4 mot Hugo Meisls Österrike ("Wunderteam") som inte deltog i turneringen.^[2] Sex veckor före spelen hade Italien förlorat med 1–7 mot Ungern.^[3]. Ungern hade spelat bra under föregående år, men hade fått stryk av Schweiz strax för spelen; Max Abegglen, som bara spelat internationellt i två år, gjorde sitt sjunde landslagsmål för Schweiz den dagen.^[4] Abegglen och Schweiz kom att bli framgångsrika i spelen. Schweiz räknade innan spelen inte med några framgångar utan lagets returtågbiljett gällde bara i 10 dagar och det fanns inga pengar att stanna längre. En insamling av tidningen Sport, samlade då in de pengar som behövdes.^[5]

Egypten deltog för andra gången och överraskade med att besegra Ungern med 3–0 men åkte ut mot Sverige i tredje omgången, men gav sig efter spelen ut på en kort turné i Europa.^[6]

Båda finalisterna från föregående spel deltog, Belgien stod över till andra omgången, medan Tjeckoslovakien slog ut Turkiet med 5–2 i första omgången.

Tävlingen började med den inledande omgång där 1920 års silvermedaljörer Spanien ställdes mot Italien. Sedan dess hade Spanien bara förlorat en match och det med ett måls marginal borta mot Belgien, och man hade spelat 0–0 mot Italien i mars 1924.^[7] Då de nu möttes på Colombes Stadium; gjorde Pedro Vallana ett självmål och Italien gick vidare.

Den inledande omgången bjöd på flera utklassningsresultat. Ungern slog Polen med 5–0, medan Schweiz besegrade Litauen med 9–0. Men de flesta talade om Uruguay och deras spel då [de] spelade förstklassig fotboll, blandade snabbhet, skicklighet och perfekt bollkontroll. Genom att förena kort passningsspel till intelligent positionsspel, lät de bollen göra jobbet, och höll motståndarna upptagna med att springa skrev Joy. Uruguay slog Jugoslavien med 7–0, för att sedan besegra USA med 3–0; då USA:s spelat defensivt för att hålla siffrorna nere. Uruguay kom sedan att dominera världsfotbollen under de kommande sex åren.

I första omgången ställdes Tjeckoslovakien (som 1920 lämnat planen under match) mot Schweiz i en match som kom att beskrivas som en riktig holmgång. En tjeckisk spelare blev utvisad och den norska domaren fick kalla till sig lagen för att lugna ned spelarna. Under omspelet tog Abegllen på sig rollen som lagkapten och allt blev annorlunda; Schweiz vann med 1–0. Andra överraskningar var Egyptens vinst med 3–0 mot Ungern. Sverige slog ut 1920 års olympiska segrare Belgien med 8–1. Oscar Verbeecks självmål banade väg för svenskarna; och Sven Rydell gjorde ett hat trick.

Sveriges vänsterytter Rudolf Kock (som 1948 kom att arbeta med George Raynor som lagledare för svenska landslaget), gjorde tre mål då Sverige slog Egypten med 5–0. Frankrike och Nederländerna hade dominerat i första omgången men slogs ut av Uruguay, först Frankrike med 1–5 och sedan Nederländerna med 1–2.

I en annan av kvartsfinalerna slog Schweiz ut Italien med 2–1 efter ett segermål av Max Abegglen. Italienarna protesterade och menade att målet föregåtts av offside, men domaren Johannes Mutters vägrade att ändra linjedomarens beslut och italienrans överklagan avslogs efter matchen.

En annan dispyt inträffade i semifinalen då Nederländerna (tränade av Blackburn Rovers FC:s gamla cuphjälte William Townley) tog ledningen i halvtid mot Uruguay genom Feyenoords Kees Pijl. Med 20 minuter kvar att spela jämnade Pedro Cea ut och med mindre än 10 minuter kvar dömde den franske domaren Georges Vallat en straffspark för Uruguay. FIFA rapporterade: "Nederländerna protesterade mot utdömandet av straffsparken som visade sig bli segermålet men Uruguay protesterade mot att man valt ut en nederländsk domare till finalen. För att lugna ner sydamerikanerna valdes fransmannen Marcel Slawick till ny domare".^[8]

	Omgång 1				Omgång 2				Kvartsfinaler				Semifinaler				Final
					Nederländerna	6
					Rumänien	0
									Nederländerna (e.f.)	2
									Irland	1
					Bulgarien	0
					Irland	1
													Nederländerna	1
													Uruguay	2
					Frankrike	7
					Lettland	0
									Frankrike	1
									Uruguay	5
	Jugoslavien	0
	Uruguay	7
					Uruguay	3
					USA	0
	USA	1
	Estland	0
																	Uruguay	3
																	Schweiz	0
	Schweiz	9
	Litauen	0
					Schweiz (e.f.; OM)	1 (1)
					Tjeckoslovakien	1 (0)
	Turkiet	2
	Tjeckoslovakien	5
									Schweiz	2
									Italien	1
	Italien	1
	Spanien	0
					Italien	2
					Luxemburg	0
													Schweiz	2
													Sverige	1			Bronsmatch
					Sverige	8											Nederländerna	1 (1)
					Belgien	1											Sverige (e.f.; OM)	1 (3)
									Sverige	5
									Egypten	0
					Egypten	3
					Ungern	0
	Ungern	5
	Polen	0

1	25 maj 1924	Italien	1 – 0	Spanien	Stade Olympique
15:30 UTC		Pedro Vallana  84′ (sjm.)	(0 – 0) Rapport		Colombes Publik: 18 991 Domare: Marcel Slawik (Frankrike)

3	25 maj 1924	Turkiet	2 – 5	Tjeckoslovakien	Stade Bergeyre
15:30 UTC		Bekir Refet  63′, 82′	(0 – 3) Rapport	21′ Rudolf Sloup  28′, 37′ Josef Sedláček  64′ Jan Novák  74′ Josef Čapek	Paris Publik: 4 344 Domare: Peder Andersen (Norge)

2	25 maj 1924	Schweiz	9 – 0	Litauen	Stade Pershing
15:30 UTC		Paul Sturzenegger  2′, 43′, 68′, 85′ Walter Dietrich  14′ Max Abegglen  41′, 50′, 58′ Rudolf Ramseyer  63′ (str.)	(4 – 0) Rapport		Paris Publik: 8 110 Domare: Antonio Scamoni (Italien)

4	25 maj 1924	USA	1 – 0	Estland	Stade Pershing
17:15 UTC		Andy Straden  15′ (str.)	(1 – 0) Rapport		Paris Publik: 8 110 Domare: Paul Putz (Belgien)

5	26 maj 1924	Jugoslavien	0 – 7	Uruguay	Stade Olympique
16:00 UTC			(0 – 3) Rapport	20′ José Vidal  23′ Héctor Scarone  50′, 80′ Pedro Cea  35′, 61′ Pedro Petrone  58′ Ángel Romano	Colombes Publik: 3 025 Domare: Georges Vallat (Frankrike)

6	26 maj 1924	Ungern	5 – 0	Polen	Stade Bergeyre
17:00 UTC		József Eisenhoffer  14′ Ferenc Hirzer  51′, 58′ Zoltán Opata  70′, 87′	(1 – 0) Rapport		Paris Publik: 3 578 Domare: Johannes Mutters (Nederländerna)

8	27 maj 1924	Frankrike	7 – 0	Lettland	Stade de Paris
17:00 UTC		Édouard Crut  17′, 28′, 55′ Paul Nicolas  25′, 50′ Jean Boyer  71′, 87′	(3 – 0) Rapport		Paris Publik: 5 145 Domare: Henri Christophe (Belgien)

7	27 maj 1924	Nederländerna	6 – 0	Rumänien	Stade Olympique
16:00 UTC		Albert Hurgronje  8′ Kees Pijl  32′, 52′, 66′, 68′ Johannes de Natris  69′ (str.)	(2 – 0) Rapport		Colombes Publik: 1 840 Domare: Felix Herren (Schweiz)

10	28 maj 1924	Schweiz	0000 1 – 1  (e.fl.)	Tjeckoslovakien	Stade Bergeyre
17:00 UTC		Walter Dietrich  79′	(0 – 1) Rapport	21′ (str.) Rudolf Sloup	Paris Publik: 9 157 Domare: Peder Andersen (Norge)

15	30 maj 1924	Schweiz	0000 1 – 0 (om)	Tjeckoslovakien	Stade Bergeyre
17:00 UTC		Robert Pache  87′	(0 – 0) Rapport		Paris Publik: 5 673 Domare: Marcel Slawik (Frankrike)

9	28 maj 1924	Bulgarien	0 – 1	Irland	Stade Olympique
16:00 UTC			(0 – 0) Rapport	75′ Paddy Duncan	Colombes Publik: 1 659 Domare: A. Henriot (Frankrike)

12	29 maj 1924	Italien	2 – 0	Luxemburg	Stade Pershing
14:15 UTC		Adolfo Baloncieri  20′ Giuseppe Della Valle  38′	(2 – 0) Rapport		Paris Publik: 4 254 Domare: Jean Richard (Frankrike)

11	29 maj 1924	Sverige	8 – 1	Belgien	Stade Olympique
16:00 UTC		Rudolf Kock  8′, 24′, 77′ Sven Rydell  20′, 61′, 83′ Charles Brommesson  30′ Tore Keller  46′	(4 – 0) Rapport	67′ Henri Larnoe	Colombes Publik: 8 532 Domare: Heinrich Retschury (Österrike)

14	29 maj 1924	Egypten	3 – 0	Ungern	Stade de Paris
17:00 UTC		Ibrahim Yakan  4′, 58′ Hussein Hegazi  40′	(2 – 0) Rapport		Paris Publik: 4 371 Domare: Luis Collina (Spanien)

13	29 maj 1924	Uruguay	3 – 0	USA	Stade Bergeyre
17:00 UTC		Pedro Petrone  10′, 44′ Héctor Scarone  15′	(3 – 0) Rapport		Paris Publik: 10 455 Domare: Charles Barette (Belgien)

16	1 juni 1924	Frankrike	1 – 5	Uruguay	Stade Olympique
16:00 UTC		Paul Nicolas  12′	(1 – 2) Rapport	2′, 24′ Héctor Scarone  58′, 68′ Pedro Petrone  83′ Ángel Romano	Colombes Publik: 30 868 Domare: Peder Andersen (Norge)

17	1 juni 1924	Sverige	5 – 0	Egypten	Stade Pershing
16:00 UTC		Per Kaufeldt  5′, 71′ Charles Brommesson  31′, 34′ Sven Rydell  49′	(3 – 0) Rapport		Paris Publik: 6 484 Domare: Henri Christophe (Belgien)

19	2 juni 1924	Schweiz	2 – 1	Italien	Stade Bergeyre
17:00 UTC		Paul Sturzenegger  47′ Max Abegglen  60′	(0 – 0) Rapport	52′ Giuseppe Della Valle	Paris Publik: 8 359 Domare: Johannes Mutters (Nederländerna)

18	2 juni 1924	Nederländerna	0000 2 – 1  (e.fl.)	Irland	Stade de Paris
17:00 UTC		Ok Formenoy  7′, 104′	(1 – 1) Rapport	33′ Frank Ghent	Paris Publik: 1 506 Domare: Heinrich Retschury (Österrike)

20	5 juni 1924	Schweiz	2 – 1	Sverige	Stade Olympique
17:00 UTC		Max Abegglen  15′, 77′	(1 – 1) Rapport	41′ Rudolf Kock	Colombes Publik: 7 448 Domare: Mihaly Ivancsics (Ungern)

21	6 juni 1924	Nederländerna	1 – 2	Uruguay	Stade Olympique
17:00 UTC		Cornelis Pijl  32′	(1 – 0) Rapport	62′ Pedro Cea  81′ (str.) Héctor Scarone	Colombes Publik: 7 088 Domare: Georges Vallat (Frankrike)

22	8 juni 1924	Nederländerna	0000 1 – 1  (e.fl.)	Sverige	Stade Olympique
16:00 UTC		André le Fèvre  77′	(0 – 1) Rapport	44′ Per Kaufeldt	Colombes Publik: 9 915 Domare: Heinrich Retschury (Österrike)

23	9 juni 1924	Nederländerna	0000 1 – 3 (om)	Sverige	Stade Olympique
14:30 UTC		Ok Formenoy  43′ (str.)	(1 – 2) Rapport	34′, 77′ Sven Rydell  42′ Evert Lundquist	Colombes Publik: 40 522 Domare: Youssuf Mohamed (Egypten)

I den andra semifinalen mellan Schweiz och Sverige hade Schweiz vunnit med 2–1.

	Uruguay	3 – 0	Schweiz
	Pedro Petrone  9′ Pedro Cea  65′ Ángel Romano  82′	Rapport

Startelva: MV Andrés Mazali   Pedro Arispe   José Nasazzi   Alfredo Ghierra   José Vidal   José Leandro Andrade   Ángel Romano   Pedro Cea   Pedro Petrone   Héctor Scarone   Santos Urdinarán   Tränare: Ernesto Figoli

Startelva: MV Hans Pulver   Rudolf Ramseyer   Adolphe Reymond   Aron Pollitz   Paul Schmiedlin   August Oberhauser   Paul Fässler   Max Abegglen   Walter Dietrich   Robert Pache   Karl Ehrenbolger   Tränare: Edward Duckworth

• Sverige vann brons. Segern med 8–1 över regerande mästarna Belgien har kommit att räknas som en av de största överraskningarna i världsfotbollen enligt ELO:s kriterier.^[9]
• Vissa matcher spelades på Vélodrome de Vincennes.
• Ärovarvet (tidigare benämnt "den olympiska svängen ") som ett segrande lag gör efter att ha vunnit guld, "uppfanns" av Uruguay för att fira sitt olympiska guld genom att springa runt på löparbanorna.
• Uruguays Pedro Petrone var två dagar före 19-årsdagen då han mottog sin guldmedalj och är därmed den yngste guldmedaljören i den olympiska fotbollshistorien (2008).

Gren	Guld	Silver	Brons
Herrar	Uruguay José Andrade Pedro Arispe Pedro Cea Alfredo Ghierra Andrés Mazali José Nasazzi José Naya Pedro Petrone Ángel Romano Héctor Scarone Humberto Tomassina Antonio Urdinarán Santos Urdinarán José Vidal Alfredo Zibechi Pedro Casella Luis Chiappara Pedro Etchegoyen Zoilo Saldombide Pascual Somma Fermín Uriarte Pedro Zingone	Schweiz Max Abegglen Félix Bédouret Walter Dietrich Karl Ehrenbolger Paul Fässler Edmond Kramer Adolphe Mengotti August Oberhauser Robert Pache Aron Pollitz Hans Pulver Rudolf Ramseyer Adolphe Reymond Paul Schmiedlin Paul Sturzenegger Charles Bouvier Gustav Gottenkieny Jean Haag Marcel Katz Louis Richard Teo Schär Walter Weiler	Sverige Axel Alfredsson Charles Brommesson Gustaf Carlsson Albin Dahl Sven Friberg Fritjof Hillén Konrad Hirsch Gunnar Holmberg Per Kaufeldt Tore Keller Rudolf Kock Sigfrid Lindberg Sven Lindqvist Evert Lundquist Sten Mellgren Sven Rydell Harry Sundberg Thorsten Svensson Karl Gustafsson Vigor Lindberg Gunnar Olsson Robert Zander

• Sveriges fotbollslandslag i OS 1924

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

• Wikimedia Commons har media som rör Fotboll vid olympiska sommarspelen 1924.
  Bilder & media
• Fotografier från matchen mellan Spanien och Italien
• RSSSF Archive

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1900 • 1904 • 1906 (inofficiellt) • 1908 • 1912 • 1920 • 1924 • 1928 • 1932 • 1936 • 1948 • 1952 • 1956 • 1960 • 1964 • 1968 • 1972 • 1976 • 1980 • 1984 • 1988 • 1992 • 1996 • 2000 • 2004 • 2008 • 2012 • 2016 • 2020 Se även Lista över olympiska medaljörer i fotboll