Fornnordisk poesi
 Denna artikel är en del av en serie om: | |||
Kristna sagor Facklitteratur | |||
Fornnordisk poesi omfattar en rad versformer skrivna på fornnordiska. Tillkomstperioden är från 700-talet (se Eggjastenen) till det sena 1200-talet. Den mesta av den fornnordiska poesi som överlevde, bevarades på Island, men det finns också 122 bevarade dikter på svenska runstenar, 54 på norska och 12 på danska[1]
Poesin spelade en viktig roll i vikingatidens sociala och religiösa värld. I avsnittet Skáldskaparmál i Snorres Edda berättas om hur Oden tog odrörer till Asgård. Detta visar poesins betydelse i den dåtida skandinaviska kulturen.
Fornnordisk poesi kännetecknas av allitteration, en utökning av det poetiska ordförrådet med heiti, och användandet av kenningar. En viktig källa om den fornnordiska poesin är Snorres Edda av Snorre Sturlasson.
Fornnordisk poesi uppdelas vanligen, om än något godtyckligt, i två grupper, eddadiktning och skaldediktning. Eddadiktningen omfattar dikterna som finns i Codex Regius och några andra. Skaldediktningen omfattar dikter som är skrivna av namngivna isländska och norska skalder.
Versmått
Fornnordisk poesi har många versmått. De omfattar allt från den relativt enkla fornyrdislag till den mycket komplexa drottkvätt, "det höviska versmåttet".
Inom eddapoesin är det brukade versmåttet i allmänhet enkelt, och är nästan alltid ljodahattr eller fornyrdislag. Ljodahattr som består av brutna strofer, lämpar sig för dialog och samtal. Fornyrdislag, "de gamla ordens versmått", är den vanligaste av de två, och används i allmänhet när dikten är till stor del berättande. Den består av fyra eller fler stavelser per rad. Andra versmått är:
- Málaháttr liknar fornyrdislag, men med en fast geometrisk längd bestående av fem stavelser.
- Hrynhenda är en variant av drottkvätt, som använder alla regler för dróttkvætt, med undantag för att raden består av fyra versfötter i stället för tre.
- Kviðuháttr är en annan variant av fornyrdislag med rader som innehåller omväxlande 3 och 4 stavelser.
- Galdralag, "det magiska versmåttet", innehåller en fjärde rad som upprepar och varierar den tredje raden.
Eddadiktning
Eddadikterna har följande egenskaper:
- Författaren är alltid anonym.
- Versmåttet är enkelt, fornyrdislag, málaháttr eller ljodahattr.
- Ordföljden är vanligtvis enkel och rak.
- Kenningar används sparsamt och oklara sådana är sällsynta.
Skaldediktning
Skaldedikterna har följande egenskaper:
- Författaren är vanligtvis känd.
- Versmåttet är utsmyckat, vanligtvis drottkvätt eller någon variant av denna.
- Syntaxen är utsmyckad med meningar som ofta sammanflätade.
- Kenningar används ofta.
Andra poesisamlingar
Se även
Referenser
- ^ ”Projekt Skaldepoesien”. Arkiverad från originalet den 7 april 2011. https://web.archive.org/web/20110407160745/http://skaldic.arts.usyd.edu.au/db.php?table=poems. Läst 30 december 2010.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
- Den norsk-Islandske skjaldedigtning ved Finnur Jónsson, 1912-1915
- Carmina Scaldica udvalg af norske og Islandske skjaldekvad ved Finnur Jónsson, 1929
| ||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
(c) I, Berig, CC BY-SA 3.0
The Karlevi runestone in Vickleby Parish, Mörbylånga Municipality, Öland, Sweden.
Kringlublaðið [the Kringla leaf] is a vellum manuscript leaf, dated c. 1260, the only one to survive from a manuscript called Kringla that was destroyed in the 1728 great fire of Copenhagen. Kringla was well known as the best manuscript of the great set of historical sagas known as Heimskringla, written by the thirteenth-century writer and statesman Snorri Sturluson (1178-1241). The leaf was found in the Royal Library in Stockholm, and is likely to have been in Stockholm from the late seventeenth century. During his state visit in Iceland in 1975 King Carl Gustav XVI presented the manuscript leaf to the Icelandic people for preservation in the National Library. The text to be found on the leaf is from Óláfs saga helga [the saga of King Ólafur the Saint], the longest of Heimskringla's 16 sagas about the kings of Scandinavia.