Fornöstnordiska
| Undertyp av | • germanska språk • nordiska språk • fornnordiska | |
|---|---|---|
| Del av | fornväst- och östnordiska | |
| Dialekt av | fornnordiska | |
Fornöstnordiska var en dialekt av fornnordiska talad i Sverige och Danmark omkring 850-1300 e.Kr. som senare utvecklades till svenska och danska. Fornöstnordiskan skilde sig från fornvästnordiskan (fornnorskan och dess dotterspråk, isländska och färöiska) genom sina färre diftonger.[1] Diftongerna i östra Norden började dock försvinna först i slutet på 900-talet och i början av 1000-talet, förutom på Gotland, runt Bottenviken, i Jämtland och i västra Dalarna (Transtrand och Lima) där de bevarades. Skillnaderna var i övrigt tämligen små och överträffades av varianter inom respektive dialektområde. I östra Norge talades dessutom en språkvariant som med visst fog kan betecknas som en blandning av östnordiska och västnordiska element. I Sverige kallas fornöstnordiskan vanligen för runsvenska,[2] medan man i Danmark talar om rundanska.
I artiklarna östnordiska språk och i nordiska språk finns mer uppgifter om de östnordiska språkens särdrag gentemot andra nordiska språk och mot andra germanska språk.
Se även
Referenser
- ^ ”Nordiska språk - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nordiska-spr%C3%A5k. Läst 31 juli 2017.
- ^ ”svenska - språkhistoria”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/svenska#spr%C3%A5khistoria. Läst 14 oktober 2020.
| ||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
(c) Drekamu på tyska Wikipedia, CC BY-SA 3.0
Runeninschrift kaba (Kamm) auf dem (Kamm von Frienstedt), westgermanisch
Författare/Upphovsman: Wiglaf, based on Europe plain rivers.png by Dbachmann., Licens: CC BY-SA 3.0
Utbredningen av fornnordiska och därmed besläktade språk på 900-talet e.Kr. De röda fälten visar utbredningen av den västnordiska dialekten, orange av östnordiskan inklusive av gammalgutniskan. De gröna fälten visar utbredningen av andra germanska språk som fortfarande bär stor likhet med de fornnordiska språken, och gula fält är gammalengelska. Det blå fältet visar utbredningen av den krimgotiska dialekten.