Formula 1 Powerboat World Championship

Formula 1 Powerboat World Championship
2004_F1_Powerboat_World_Championship_Grand_Prix_of_Singapore.jpg
F1-båtar vid rundningsbojar i Singapore 2004
DatumFlera evenemang per år
ArrangörUnion Internationale Motonautique
Deltagare
Nationer i kvalDeltävlingar
Värdskap
SpelplatserOlika
Start i lopp, 1999
Michael Werners F1-båt, som rundar en boj, 1999
Jonas Andersson i Karlshamn, 2001

Formula 1 Powerboat World Championship, eller F1 H2O, är en tävlingsklass på rundbana för kustnära vatten inom motorbåtsport, som kan jämföras med bilsportens formel 1. Tävlingen arrangeras sedan 1981 av Union Internationale Motonautique.

Båtarna kör på banor som är markerade med bojar. Båtarna är ensitsiga katamaraner med tunnelskrov, som är tillverkade helt och hållet i kompositmaterial. För att skydda förarna är båtarna försedda med förarkabin, kraschboxar, deformerbara spetsar samt en luftkudde som löser ut om båten hamnar upp och ner i vattnet. Luftkuddens syfte är att få båten att flyta på ett sånt sätt att föraren inte hamnar under vatten. I värsta fall har förarna också ett system med andningsluft de kan använda om de hamnar upp och ner.

Båtarna har en toppfart på omkring 130 km/tim på rundbanan och de accelererar från 0 till 100 km/timme på 1,7 sekunder.

Alla båtar är försedda med en Mercury Marine 2,5 liters V6 tvåtaktsmotor, som har en effekt på över 400 kk vid 10.500 varv per minut. Denna ger båten en fart på 100 km/h på mindre än två sekunder och en högsta hastighet på över 250 km/h. Båtarna tillverkas av Guido Cappellinis Dac Racing i Italien, Massimo Roggieros Baba Racing i Italien[1], Jonathan Jones Dragon F1 Powerboats Ltd i Wales[2] och Christen Mølgaard Laustsens Molgaard Racing i Kalundborg i Danmark.[3]

Den genom tiderna mest meriterade föraren inom F1 H2O är Guido Cappellini, som säsongen 2009 tog sin tionde världsmästartitel. Förarna är organiserade i team med en eller flera förare och gemensam underhållsgrupp. De genomför ett antal lopp i sex–åtta tävlingar på olika platser under en säsong och tävlar om enskilda lopp och sammanlagt säsongresultat.

Deltävlingar i Norden

Deltävlingar har anordnats i Finland i Tammerfors 1998, i Helsingfors 2002 och 2003 samt i Lahtis 2008 och 2009.[4]

Världsmästare

ÅrVärldsmästare
----------
1981Italien Renato Molinari
1982Storbritannien Roger Jenkins
1983Italien Renato Molinari
1984Italien Renato Molinari
1985Storbritannien Bob Spalding
1986USA Gene Thibodaux
1987Inget VM
1988Inget VM
1989Inget VM
ÅrVärldsmästare
1990Storbritannien John Hill
1991Wales Jonathan Jones
1992Italien Fabrizio Bocca
1993Italien Guido Cappellini
1994Italien Guido Cappellini
1995Italien Guido Cappellini
1996Italien Guido Cappellini
1997USA Scott Gillman
1998Wales Jonathan Jones
1999Italien Guido Cappellini
ÅrVärldsmästare
2000USA Scott Gillman
2001Italien Guido Cappellini
2002Italien Guido Cappellini
2003Italien Guido Cappellini
2004USA Scott Gillman
2005Italien Guido Cappellini
2006USA Scott Gillman
2007Finland Sami Seliö
2008USA Jay Price
2009Italien Guido Cappellini
ÅrVärldsmästare
2010Finland Sami Seliö
2011Italien Alex Carella
2012Italien Alex Carella
2013Italien Alex Carella
2014Frankrike Philippe Chiappe
2015Frankrike Philippe Chiappe
2016Frankrike Philippe Chiappe
2017Italien Alex Carella
2018USA Shaun Torrente
2019USA Shaun Torrente
ÅrVärldsmästare
2020Inget VM
2021Sverige Jonas Andersson
2022USA Shaun Torrente

Framträdande förare i de nordiska länderna

  • Finland: Sami Seliö har varit en av de mest framgångsrika förarna med bland annat totalsegrar 2007 och 2010. Andra framgångsrika förare har varit Filip Roms (till exempel sexa totalt 2016) och Alec Weckström (femma totalt 2015).
  • Norge: Bästa norska föraren har varit Marit Strømøy med bland annat en tredeplacering totalt 2019.
  • Sverige: År 2021 blev Jonas Andersson i Team Sweden totalsegrare och har under årens lopp haft flera andra framskjutande placeringar. Andra framgångsrika förare har varit bland andra Erik Stark (till exempel tvåa totalt 2018), Pierre Lundin (till exempel fyra totalt 2007), Erik Edin (till exempel nia totalt 2018) och Jesper Forss (12:a totalt 2015).

Referenser

Noter

Externa länkar

Media som används på denna webbplats