Formel 1-VM 1998

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

FIA Formula One World Championship 1998
Storbritanniens Grand Prix 1998.
Allmän information
Säsongsnummer	49
Antal race	16
Start	8 mars 1998
Slut	1 november 1998
Tävlingschef(er)	Charlie Whiting
Bilar
Motorer	Arrows/ Hart Ferrari Ford Mecachrome/ Renault Mercedes-Benz Mugen Honda Petronas Peugeot Playlife/ Renault
Däckleverantör(er)	Bridgestone Goodyear
Deltagande
Antal förare	23 (22 per race)
Antal team	11
Mästare
Förarmästerskapet	Mika Häkkinen
Konstruktörs- mästerskapet	McLaren-Mercedes
◄ 1998 ►

Formel 1-VM 1998 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 8 mars-1 november. Förarmästerskapet vanns av finländaren Mika Häkkinen och konstruktörsmästerskapet av McLaren-Mercedes.

Europas Grand Prix på Jerezbanan utgick. Portugals Grand Prix, som skulle körts på Estorilbanan den 11 oktober, ställdes in eftersom banarbetet inte var klart. Den uteblivna tävlingen förklarar det månadslånga uppehållet mellan Luxemburgs Grand Prix och Japans Grand Prix.

Slicks, det vill säga helt släta däck, förbjöds för att minska hastigheten. Däcktillverkarna, som var Goodyear och Bridgestone, tvingades skära fyra skåror i däcken, vilket ökade varvtiderna med ett par sekunder.

Williams, Ferrari, McLaren och Stewart ställde upp med samma förare som avslutade säsongen 1997. De största förändringarna skedde i Benetton, där stallchefen Flavio Briatore ersattes av David Richards. Giancarlo Fisichella värvades från Jordan, vilket var Briatores sista beslut, då han hade kontraktsrätten. Alexander Wurz blev tävlingsförare i stallet.

Jordan värvade Damon Hill från Arrows, vilket var den största värvningen inför säsongen. Sauber satsade på två tidigare Benettonförare, Jean Alesi och Johnny Herbert. Herbert gjorde sin tredje säsong i stallet, medan Alesi var ett något överraskande nyförvärv, mest beroende på att han inte kunde hitta en förarplats i något större stall. Jarno Trulli blev ordinarie förare i Prost. Mika Salo flyttade från Tyrrell till Arrows, och ersattes av Ricardo Rosset och Tora Takagi. Minardi värvade Shinji Nakano från Prost och den 19-årige argentinaren Esteban Tuero.

• Förare: Mika Häkkinen, Finland, McLaren-Mercedes
• Konstruktör: McLaren-Mercedes, Storbritannien

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnande förare	Vinnande tillverkare
Australiens Grand Prix	8 mars	Albert Park	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	*
Brasiliens Grand Prix	29 mars	Interlagos	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	*
Argentinas Grand Prix	12 april	Buenos Aires	Michael Schumacher	Ferrari	*
San Marinos Grand Prix	26 april	Imola	David Coulthard	McLaren-Mercedes	*
Spaniens Grand Prix	10 maj	Catalunya	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	*
Monacos Grand Prix	24 maj	Monte Carlo	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	*
Kanadas Grand Prix	7 juni	Montréal	Michael Schumacher	Ferrari	*
Frankrikes Grand Prix	28 juni	Magny-Cours	Michael Schumacher	Ferrari	*
Storbritanniens Grand Prix	12 juli	Silverstone	Michael Schumacher	Ferrari	*
Österrikes Grand Prix	26 juli	A1-Ring	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	*
Tysklands Grand Prix	2 augusti	Hockenheimring	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	*
Ungerns Grand Prix	16 augusti	Hungaroring	Michael Schumacher	Ferrari	*
Belgiens Grand Prix	30 augusti	Spa-Francorchamps	Damon Hill	Jordan-Mugen Honda	*
Italiens Grand Prix	13 september	Monza	Michael Schumacher	Ferrari	*
Luxemburgs Grand Prix	27 september	Nürburgring	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	*
Japans Grand Prix	1 november	Suzuka	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	*

Stall/Tillverkare	Nummer	Förare
Arrows	16	Pedro Diniz, Brasilien
	17	Mika Salo, Finland
Benetton-Playlife	5	Giancarlo Fisichella, Italien
	6	Alexander Wurz, Österrike
Ferrari	3	Michael Schumacher, Tyskland
	4	Eddie Irvine, Storbritannien
Jordan-Mugen Honda	9	Damon Hill, Storbritannien
	10	Ralf Schumacher, Tyskland
McLaren-Mercedes	7	David Coulthard, Storbritannien
	8	Mika Häkkinen, Finland
Minardi-Ford	22	Shinji Nakano, Japan
	23	Esteban Tuero, Argentina
Prost-Peugeot	11	Olivier Panis, Frankrike
	12	Jarno Trulli, Italien
Sauber-Petronas	14	Jean Alesi, Frankrike
	15	Johnny Herbert, Storbritannien
Stewart-Ford	18	Rubens Barrichello, Brasilien
	19	Jan Magnussen, Danmark
Tyrrell-Ford	20	Ricardo Rosset, Brasilien
	21	Toranosuke Takagi, Japan
Williams-Mecachrome	1	Jacques Villeneuve, Kanada
	2	Heinz-Harald Frentzen, Tyskland

Placering	Förare	Konstruktör	Poäng
1	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	100
2	Michael Schumacher	Ferrari	86
3	David Coulthard	McLaren-Mercedes	56
4	Eddie Irvine	Ferrari	47
5	Jacques Villeneuve	Williams-Mecachrome	21
6	Damon Hill	Jordan-Mugen Honda	20
7	Heinz-Harald Frentzen	Williams-Mecachrome	17
8	Alexander Wurz	Benetton-Playlife	17
9	Giancarlo Fisichella	Benetton-Playlife	16
10	Ralf Schumacher	Jordan-Mugen Honda	14
11	Jean Alesi	Sauber-Petronas	9
12	Rubens Barrichello	Stewart-Ford	4
13	Mika Salo	Arrows	3
14	Pedro Diniz	Arrows	3
15	Johnny Herbert	Sauber-Petronas	1
16	Jarno Trulli	Prost-Peugeot	1
17	Jan Magnussen	Stewart-Ford	1

Placering	Konstruktör	Poäng
1	McLaren-Mercedes	156
2	Ferrari	133
3	Williams-Mecachrome	38
4	Jordan-Mugen Honda	34
5	Benetton-Playlife	33
6	Sauber-Petronas	10
7	Arrows	6
8	Stewart-Ford	5
9	Prost-Peugeot	1
10	Minardi-Ford	0
=	Tyrrell-Ford	0

• McLarens första förar- och konstruktörstitlar sedan 1991.
• Jordan vinner sitt första lopp.
• Tyrrell kör sitt sista lopp.
• Ferrari vinner sin första dubbelseger i ett lopp sedan 1990.
• Jacques Villeneuve skriver på för det nybildade British American Racing.
• Michael Schumacher förlänger sitt kontrakt med Ferrari till 2002.
• Bröderna Michael och Ralf Schumacher kommer på pallen i Italien, vilket var första gången två bröder gjorde det.

• Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1998.
  Bilder & media