Formel 1-VM 1991
FIA Formula One World Championship 1991 | |
Starten av USA:s Grand Prix 1991. | |
Allmän information | |
---|---|
Säsongsnummer | 42 |
Antal race | 16 |
Start | 10 mars 1991 |
Slut | 3 november 1991 |
Tävlingschef(er) | Roland Bruynseraede |
Bilar | |
Motorer | Ferrari Ford Ford- Cosworth Honda Ilmor Judd Lamborghini Porsche Renault Yamaha |
Däckleverantör(er) | Goodyear Pirelli |
Deltagande | |
Antal förare | 41 (38 per race) |
Antal team | 19 |
Mästare | |
Förarmästerskapet | Ayrton Senna |
Konstruktörs- mästerskapet | McLaren-Honda |
◄ 1991 ► |
Formel 1-VM 1991 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 10 mars-3 november. Förarmästerskapet vanns av brasilianen Ayrton Senna och konstruktörsmästerskapet av McLaren-Honda. Senna vann här sitt andra och McLaren sitt fjärde mästerskap i rad. Vinnarna hotades endast av Nigel Mansell och Riccardo Patrese i Williams.
Vinnare
- Förare: Ayrton Senna, Brasilien, McLaren-Honda
- Konstruktör: McLaren-Honda, Storbritannien
Grand Prix 1991
Stall, nummer och förare 1991
Slutställning förare 1991
Placering | Förare | Konstruktör | Poäng |
---|---|---|---|
1 | Ayrton Senna | McLaren-Honda | 96 |
2 | Nigel Mansell | Williams-Renault | 72 |
3 | Riccardo Patrese | Williams-Renault | 53 |
4 | Gerhard Berger | McLaren-Honda | 43 |
5 | Alain Prost | Ferrari | 34 |
6 | Nelson Piquet | Benetton-Ford | 26,5 |
7 | Jean Alesi | Ferrari | 21 |
8 | Stefano Modena | Tyrrell-Honda | 10 |
9 | Andrea de Cesaris | Jordan-Ford | 9 |
10 | Roberto Moreno | Benetton-Ford | 8 |
11 | Pierluigi Martini | Minardi-Ferrari | 6 |
12 | JJ Lehto | Dallara-Judd[1] | 4 |
13 | Bertrand Gachot | Jordan-Ford | 4 |
14 | Michael Schumacher | Benetton-Ford | 4 |
15 | Satoru Nakajima | Tyrrell-Honda | 2 |
16 | Mika Häkkinen | Lotus-Judd | 2 |
17 | Martin Brundle | Brabham-Yamaha | 2 |
18 | Emanuele Pirro | Dallara-Judd[2] | 1 |
19 | Mark Blundell | Brabham-Yamaha | 1 |
20 | Ivan Capelli | Leyton House-Ilmor | 1 |
21 | Eric Bernard | Lola-Ford[3] | 1 |
22 | Aguri Suzuki | Lola-Ford[4] | 1 |
23 | Julian Bailey | Lotus-Judd | 1 |
24 | Gianni Morbidelli | Ferrari | 0,5 |
Slutställning konstruktörer 1991
Placering | Konstruktör | Poäng |
---|---|---|
1 | McLaren-Honda | 139 |
2 | Williams-Renault | 125 |
3 | Ferrari | 46,5 |
4 | Benetton-Ford | 38,5 |
5 | Jordan-Ford | 13 |
6 | Tyrrell-Honda | 12 |
7 | Minardi-Ferrari | 6 |
8 | Dallara-Judd | 5 |
9 | Brabham-Yamaha | 3 |
= | Lotus-Judd | 3 |
11 | Lola-Ford | 2 |
12 | Leyton House-Ilmor | 1 |
13 | Ligier-Lamborghini | 0 |
= | Lambo-Lamborghini | 0 |
= | AGS-Ford | 0 |
= | Fondmetal-Ford | 0 |
= | Footwork-Porsche | 0 |
= | Coloni-Ford | 0 |
Noter
- ^ JJ Lehto tävlade för BMS Scuderia Italia.
- ^ Emanuele Pirro tävlade för BMS Scuderia Italia.
- ^ Eric Bernard tävlade för Larrousse.
- ^ Aguri Suzuki tävlade för Larrousse.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1991.
Säsonger
|
Media som används på denna webbplats
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Please do not replace the simplified code of this file with a version created with Inkscape or any other vector graphics editor
The flag of Brazil from 1968 to 1992 with 23 stars.
Författare/Upphovsman: David Vignoni, Licens: LGPL
Blue single right chevron icon from the Nuvola set. This Nuvola action icon is available in SVG format at File:Nuvola single chevron right.svg.
Flag of Portugal, created by Columbano Bordalo Pinheiro (1857–1929), officially adopted by Portuguese government in June 30th 1911 (in use since about November 1910). Color shades matching the RGB values officially reccomended here. (PMS values should be used for direct ink or textile; CMYK for 4-color offset printing on paper; this is an image for screen display, RGB should be used.)
Författare/Upphovsman: Stuart Seeger from College Station, Texas, USA, Licens: CC BY 2.0
The start of the 1991 United States Grand Prix.