Formel 1-VM 1956

Formel 1-VM 1956 hade åtta deltävlingar som kördes under perioden 22 januari-2 september. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1956 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av argentinaren Juan Manuel Fangio i Ferrari.


F1-regler i korthet 1956
MotorÖverladdad 750 cc
Sug 2 500 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimiviktIngen begränsning
Poängberäkning8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1
• Endast de fem bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet.
• Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv utom då en förare ansetts ha kört för kort sträcka (insufficient distance).
• Förare som delade mer än en bil under ett lopp fick endast poäng för sin bästa placering.

Vinnare

Grand Prix 1956

Grand PrixDatumBanaVinnande förare! Vinnande stallVinnande tillverkare
Argentinas Grand Prix22 januariBuenos Aires Luigi Musso
Juan Manuel Fangio
Ferrari*
Monacos Grand Prix13 majMonte Carlo Stirling MossMaserati*
Indianapolis Grand Prix30 majIndianapolis Pat FlahertyJohn ZinkWatson-Offenhauser*
Belgiens Grand Prix3 juniSpa-Francorchamps Peter CollinsFerrari*
Frankrikes Grand Prix1 juliReims-Gueux Peter CollinsFerrari*
Storbritanniens Grand Prix14 juliSilverstone Juan Manuel FangioFerrari*
Tysklands Grand Prix5 augustiNürburgring Juan Manuel FangioFerrari*
Italiens Grand Prix2 septemberMonza Stirling MossMaserati*

Grand Prix utanför VM 1956

Grand Prix /RaceDatumBanaVinnande förare! Vinnande stallVinnande tillverkare
Buenos Aires Grand Prix5 februariBuenos Aires Juan Manuel FangioFerrari
Glover Trophy2 aprilGoodwood Stirling MossMaserati
Syrakusas Grand Prix15 aprilSyrakusa Juan Manuel FangioFerrari
Aintree 20021 aprilAintree Stirling MossMaserati
International Trophy5 majSilverstone Stirling MossVanwall
Neapels Grand Prix6 majPosillipo Robert ManzonGordini
Aintree 10023 juniAintree Horace GouldGould's GarageMaserati
Vanwall Trophy22 juliSnetterton Roy SalvadoriGilby EngineeringMaserati
Caens Grand Prix26 augustiCaen Harry SchellMaserati
BRSCC F1 Race14 oktoberBrands Hatch Archie Scott-BrownConnaughtConnaught-Alta

Stall, nummer och förare 1956

Stall/TillverkareNummerFörare
Alberto Uria (Maserati)16 Alberto Uria, Uruguay
Oscar González, Uruguay
André Simon (Maserati)[1]42 André Simon, Frankrike
Ansted Rotary Corp (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]7 Pat O'Connor, USA
Brabham (Maserati)30 Jack Brabham, Australien
Bugatti28 Maurice Trintignant, Frankrike
BRM10, 23 Mike Hawthorn, Storbritannien
12, 24 Tony Brooks, Storbritannien
25 Ron Flockhart, Storbritannien
BRM (Maserati)[1]14 Mike Hawthorn, Storbritannien
Bob Estes (Phillips-Offenhauser)[2]16 Don Freeland, USA
Bob Gerard (Cooper-Bristol)26 Bob Gerard, Storbritannien
Bruce Halford (Maserati)21, 29, 48 Bruce Halford, Storbritannien
Carl L Anderson (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]34 Johnnie Tolan, USA
Cars Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]4 Sam Hanks, USA
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]48 Jimmy Daywalt, USA
Connaught-Alta2 Les Leston, Storbritannien
4 Ron Flockhart, Storbritannien
6, 21 Jack Fairman, Storbritannien
19 Archie Scott-Brown, Storbritannien
20 Desmond Titterington, Nordirland
Dean Van Lines (Kuzma-Offenhauser)[2]2 Jimmy Bryan, USA
E R Casale (Kuzma-Offenhauser)[2]41 Billy Garrett, USA
Ecurie Rosier (Maserati)8, 15, 24, 27, 36 Louis Rosier, Frankrike
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]19 Rodger Ward, USA
Emeryson-Alta32 Paul Emery, Storbritannien
Ernest L Ruiz (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]54 Jack Turner, USA
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]14 Bob Veith, USA
42 Fred Agabashian, USA
Ferrari1, 2, 10, 20, 22, 26, 30, 34 Juan Manuel Fangio, Argentina
2, 4, 5, 8, 14, 26, 36 Peter Collins, Storbritannien
3, 4, 5, 16, 30 Alfonso de Portago, Spanien
3, 4, 12, 20, 22, 24, 32 Eugenio Castellotti, Italien
4, 24, 28, 34 Luigi Musso, Italien
6 Paul Frère, Belgien
20 André Pilette, Belgien
38, 44 Olivier Gendebien, Belgien
50 Wolfgang von Trips, Tyskland
Fred Somers (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2]10 Ed Elisian, USA
Eddie Russo, USA
George Bignotti (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]15 Johnny Boyd, USA
Gilby Engineering (Maserati)16, 28, 44 Roy Salvadori, Storbritannien
Giorgio Scarlatti (Ferrari)36 Giorgio Scarlatti, Italien
Gordini2, 10, 15, 30 Robert Manzon, Frankrike
4 Élie Bayol, Frankrike
4, 11, 34 André Pilette, Belgien
6, 8, 14, 32 Hermano da Silva Ramos, Brasilien
11 André Milhoux, Belgien
12 André Simon, Frankrike
Gould's Garage (Maserati)18, 19, 26, 31 Horace Gould, Storbritannien
H A Chapman (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]5 Andy Linden, USA
H H Johnson (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]57 Bob Christie, USA
Harry Dunn (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]89 Keith Andrews, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)[2]98 Johnnie Parsons, USA
Jim Robbins (Stevens-Offenhauser)[2]27 Cliff Griffith, USA
John Zink (Watson-Offenhauser)[2]8 Pat Flaherty, USA
John Zink (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]53 Troy Ruttman, USA
Joseph Massaglia Jr (Lesovsky-Offenhauser)[2]26 Jimmy Reece, USA
Kalamazoo Sports Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]73 Dick Rathmann, USA
Lindsey Hopkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]24 Jim Rathmann, USA
Luigi Piotti (Maserati)11, 18, 38 Luigi Villoresi, Italien
18, 40 Luigi Piotti, Italien
Maserati2, 6, 7, 28, 30, 34, 36 Stirling Moss, Storbritannien
4, 6, 8, 30, 32, 46 Jean Behra, Frankrike
6 Carlos Menditéguy, Argentina
6, 8, 9, 32, 34 Cesare Perdisa, Italien
8 Luigi Piotti, Italien
Piero Taruffi, Italien
8, 46 Umberto Maglioli, Italien
10 Chico Landi, Brasilien
Gerino Gerini, Italien
10, 20, 36, 38, 40 Paco Godia, Spanien
12 José Froilán González, Argentina
34 Luigi Villoresi, Italien
Joakim Bonnier, Sverige
38 Mike Hawthorn, Storbritannien
Murrell Belanger (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]99 Tony Bettenhausen, USA
Novi Racing Corp (Kurtis Kraft-Novi)[2]29 Paul Russo, USA
Ottorino Volonterio (Maserati)22 Ottorino Volonterio, Schweiz
Pat Clancy (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]12 Al Herman, USA
Pete Salemi (Kuzma-Offenhauser)[2]81 Eddie Johnson, USA
82 Gene Hartley, USA
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser)[2]88 Johnny Thomson, USA
Piero Scotti (Connaught-Alta)28 Piero Scotti, Italien
Racing Associates (Kuzma-Offenhauser)[2]1 Bob Sweikert, USA
Ray Crawford (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]49 Ray Crawford, USA
Samuel W Traylor III (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]55 Al Keller, USA
Scuderia Centro Sud (Maserati)12 Harry Schell, USA
14 Emmanuel de Graffenried, Schweiz
22 Luigi Villoresi, Italien
34 Louis Chiron, Monaco
Scuderia Centro Sud (Ferrari)14 Giorgio Scarlatti, Italien
Scuderia Guastalla (Maserati)12 Umberto Maglioli, Italien
42 Gerino Gerini, Italien
Shannon Bros (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2]64 Duke Dinsmore, USA
Vanwall10, 16, 18, 22, 24 Harry Schell, USA
12, 14, 17, 20 Maurice Trintignant, Frankrike
16 Piero Taruffi, Italien
18 José Froilán González, Argentina
24 Mike Hawthorn, Storbritannien
26 Colin Chapman, Storbritannien

Slutställning förare 1956

PlaceringFörareStallKonstruktörPoäng
1 Juan Manuel FangioFerrari30
2 Stirling MossMaserati28
3 Peter CollinsFerrari25
4 Jean BehraMaserati22
5 Pat FlahertyJohn ZinkWatson-Offenhauser8
6 Eugenio CastellottiFerrari7,5
7 Paul FrèreFerrari6
8 Sam HanksCars IncKurtis Kraft-Offenhauser6
9 Paco GodiaMaserati6
10 Jack FairmanConnaughtConnaught-Alta5
11 Luigi MussoFerrari4
12 Mike HawthornOwen Racing OrganisationMaserati4
13 Ron FlockhartConnaughtConnaught-Alta4
14 Don FreelandBob EstesPhillips-Offenhauser4
15 Alfonso de PortagoFerrari3
16 Cesare PerdisaMaserati3
17 Harry SchellVanwall3
18 Johnnie ParsonsJ C AgajanianKuzma-Offenhauser3
19 Louis RosierEcurie RosierMaserati2
20 Luigi VilloresiScuderia Centro SudMaserati2
21 Horace GouldGould's GarageMaserati2
22 Hermano da Silva RamosGordini2
23 Olivier GendebienFerrari2
24 Dick RathmannKalamazoo Sports IncKurtis Kraft-Offenhauser2
25 Gerino GeriniMaserati [3]1,5
26 Chico LandiMaserati [3]1,5
27 Paul RussoNovi Racing CorpKurtis Kraft-Novi1

Inofficiell slutställning konstruktörer 1956

Endast de fem bästa poängen från de åtta loppen för den första bilen räknade.

PlaceringKonstruktörPoäng
1 Ferrari40
2 Maserati32
3 Connaught-Alta7
4 Vanwall3
5 Gordini2

Noter

  1. ^ [a b c d] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae] Deltog endast i Indianapolis 1956.
  3. ^ [a b] Gerino Gerini och Chico Landi delade bil.

Externa länkar

Säsonger

Media som används på denna webbplats

Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Ulster banner.svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Flag of Northern Ireland (1953–1972).svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Flag of Spain (1945 - 1977).svg
Författare/Upphovsman: SanchoPanzaXXI, Licens: CC BY-SA 4.0
Flag of Spain during the Spanish State. It was adopted on 11 October 1945 with Reglamento de Banderas Insignias y Distintivos (Flags, Ensigns and Coats of Arms Bill)
Flag of Spain (1945–1977).svg
Författare/Upphovsman: SanchoPanzaXXI, Licens: CC BY-SA 4.0
Flag of Spain during the Spanish State. It was adopted on 11 October 1945 with Reglamento de Banderas Insignias y Distintivos (Flags, Ensigns and Coats of Arms Bill)
1rightarrow.png
Författare/Upphovsman: David Vignoni, Licens: LGPL
Blue single right chevron icon from the Nuvola set. This Nuvola action icon is available in SVG format at File:Nuvola single chevron right.svg.
F1 chequered flag.svg
Please do not replace the simplified code of this file with a version created with Inkscape or any other vector graphics editor