Formel 1-VM 1956
Formel 1-VM 1956 hade åtta deltävlingar som kördes under perioden 22 januari-2 september. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1956 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av argentinaren Juan Manuel Fangio i Ferrari.
F1-regler i korthet 1956 | |
Motor | Överladdad 750 cc Sug 2 500 cc |
---|---|
Max cylindrar | Ingen begränsning |
Bilens minimivikt | Ingen begränsning |
Poängberäkning | 8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1 • Endast de fem bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet. • Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv utom då en förare ansetts ha kört för kort sträcka (insufficient distance). • Förare som delade mer än en bil under ett lopp fick endast poäng för sin bästa placering. |
Vinnare
- Förare: Juan Manuel Fangio, Argentina, Ferrari
- Konstruktör: Officiellt mästerskap började först 1958.
Grand Prix 1956
Grand Prix | Datum | Bana | Vinnande förare! Vinnande stall | Vinnande tillverkare | ||
---|---|---|---|---|---|---|
Argentinas Grand Prix | 22 januari | Buenos Aires | Luigi Musso Juan Manuel Fangio | Ferrari | * | |
Monacos Grand Prix | 13 maj | Monte Carlo | Stirling Moss | Maserati | * | |
Indianapolis Grand Prix | 30 maj | Indianapolis | Pat Flaherty | John Zink | Watson-Offenhauser | * |
Belgiens Grand Prix | 3 juni | Spa-Francorchamps | Peter Collins | Ferrari | * | |
Frankrikes Grand Prix | 1 juli | Reims-Gueux | Peter Collins | Ferrari | * | |
Storbritanniens Grand Prix | 14 juli | Silverstone | Juan Manuel Fangio | Ferrari | * | |
Tysklands Grand Prix | 5 augusti | Nürburgring | Juan Manuel Fangio | Ferrari | * | |
Italiens Grand Prix | 2 september | Monza | Stirling Moss | Maserati | * |
Grand Prix utanför VM 1956
Grand Prix /Race | Datum | Bana | Vinnande förare! Vinnande stall | Vinnande tillverkare | |
---|---|---|---|---|---|
Buenos Aires Grand Prix | 5 februari | Buenos Aires | Juan Manuel Fangio | Ferrari | |
Glover Trophy | 2 april | Goodwood | Stirling Moss | Maserati | |
Syrakusas Grand Prix | 15 april | Syrakusa | Juan Manuel Fangio | Ferrari | |
Aintree 200 | 21 april | Aintree | Stirling Moss | Maserati | |
International Trophy | 5 maj | Silverstone | Stirling Moss | Vanwall | |
Neapels Grand Prix | 6 maj | Posillipo | Robert Manzon | Gordini | |
Aintree 100 | 23 juni | Aintree | Horace Gould | Gould's Garage | Maserati |
Vanwall Trophy | 22 juli | Snetterton | Roy Salvadori | Gilby Engineering | Maserati |
Caens Grand Prix | 26 augusti | Caen | Harry Schell | Maserati | |
BRSCC F1 Race | 14 oktober | Brands Hatch | Archie Scott-Brown | Connaught | Connaught-Alta |
Stall, nummer och förare 1956
Stall/Tillverkare | Nummer | Förare |
---|---|---|
Alberto Uria (Maserati) | 16 | Alberto Uria, Uruguay |
Oscar González, Uruguay | ||
André Simon (Maserati)[1] | 42 | André Simon, Frankrike |
Ansted Rotary Corp (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 7 | Pat O'Connor, USA |
Brabham (Maserati) | 30 | Jack Brabham, Australien |
Bugatti | 28 | Maurice Trintignant, Frankrike |
BRM | 10, 23 | Mike Hawthorn, Storbritannien |
12, 24 | Tony Brooks, Storbritannien | |
25 | Ron Flockhart, Storbritannien | |
BRM (Maserati)[1] | 14 | Mike Hawthorn, Storbritannien |
Bob Estes (Phillips-Offenhauser)[2] | 16 | Don Freeland, USA |
Bob Gerard (Cooper-Bristol) | 26 | Bob Gerard, Storbritannien |
Bruce Halford (Maserati) | 21, 29, 48 | Bruce Halford, Storbritannien |
Carl L Anderson (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 34 | Johnnie Tolan, USA |
Cars Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 4 | Sam Hanks, USA |
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 48 | Jimmy Daywalt, USA |
Connaught-Alta | 2 | Les Leston, Storbritannien |
4 | Ron Flockhart, Storbritannien | |
6, 21 | Jack Fairman, Storbritannien | |
19 | Archie Scott-Brown, Storbritannien | |
20 | Desmond Titterington, Nordirland | |
Dean Van Lines (Kuzma-Offenhauser)[2] | 2 | Jimmy Bryan, USA |
E R Casale (Kuzma-Offenhauser)[2] | 41 | Billy Garrett, USA |
Ecurie Rosier (Maserati) | 8, 15, 24, 27, 36 | Louis Rosier, Frankrike |
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 19 | Rodger Ward, USA |
Emeryson-Alta | 32 | Paul Emery, Storbritannien |
Ernest L Ruiz (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 54 | Jack Turner, USA |
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 14 | Bob Veith, USA |
42 | Fred Agabashian, USA | |
Ferrari | 1, 2, 10, 20, 22, 26, 30, 34 | Juan Manuel Fangio, Argentina |
2, 4, 5, 8, 14, 26, 36 | Peter Collins, Storbritannien | |
3, 4, 5, 16, 30 | Alfonso de Portago, Spanien | |
3, 4, 12, 20, 22, 24, 32 | Eugenio Castellotti, Italien | |
4, 24, 28, 34 | Luigi Musso, Italien | |
6 | Paul Frère, Belgien | |
20 | André Pilette, Belgien | |
38, 44 | Olivier Gendebien, Belgien | |
50 | Wolfgang von Trips, Tyskland | |
Fred Somers (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] | 10 | Ed Elisian, USA |
Eddie Russo, USA | ||
George Bignotti (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 15 | Johnny Boyd, USA |
Gilby Engineering (Maserati) | 16, 28, 44 | Roy Salvadori, Storbritannien |
Giorgio Scarlatti (Ferrari) | 36 | Giorgio Scarlatti, Italien |
Gordini | 2, 10, 15, 30 | Robert Manzon, Frankrike |
4 | Élie Bayol, Frankrike | |
4, 11, 34 | André Pilette, Belgien | |
6, 8, 14, 32 | Hermano da Silva Ramos, Brasilien | |
11 | André Milhoux, Belgien | |
12 | André Simon, Frankrike | |
Gould's Garage (Maserati) | 18, 19, 26, 31 | Horace Gould, Storbritannien |
H A Chapman (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 5 | Andy Linden, USA |
H H Johnson (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 57 | Bob Christie, USA |
Harry Dunn (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 89 | Keith Andrews, USA |
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)[2] | 98 | Johnnie Parsons, USA |
Jim Robbins (Stevens-Offenhauser)[2] | 27 | Cliff Griffith, USA |
John Zink (Watson-Offenhauser)[2] | 8 | Pat Flaherty, USA |
John Zink (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 53 | Troy Ruttman, USA |
Joseph Massaglia Jr (Lesovsky-Offenhauser)[2] | 26 | Jimmy Reece, USA |
Kalamazoo Sports Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 73 | Dick Rathmann, USA |
Lindsey Hopkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 24 | Jim Rathmann, USA |
Luigi Piotti (Maserati) | 11, 18, 38 | Luigi Villoresi, Italien |
18, 40 | Luigi Piotti, Italien | |
Maserati | 2, 6, 7, 28, 30, 34, 36 | Stirling Moss, Storbritannien |
4, 6, 8, 30, 32, 46 | Jean Behra, Frankrike | |
6 | Carlos Menditéguy, Argentina | |
6, 8, 9, 32, 34 | Cesare Perdisa, Italien | |
8 | Luigi Piotti, Italien | |
Piero Taruffi, Italien | ||
8, 46 | Umberto Maglioli, Italien | |
10 | Chico Landi, Brasilien | |
Gerino Gerini, Italien | ||
10, 20, 36, 38, 40 | Paco Godia, Spanien | |
12 | José Froilán González, Argentina | |
34 | Luigi Villoresi, Italien | |
Joakim Bonnier, Sverige | ||
38 | Mike Hawthorn, Storbritannien | |
Murrell Belanger (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 99 | Tony Bettenhausen, USA |
Novi Racing Corp (Kurtis Kraft-Novi)[2] | 29 | Paul Russo, USA |
Ottorino Volonterio (Maserati) | 22 | Ottorino Volonterio, Schweiz |
Pat Clancy (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 12 | Al Herman, USA |
Pete Salemi (Kuzma-Offenhauser)[2] | 81 | Eddie Johnson, USA |
82 | Gene Hartley, USA | |
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser)[2] | 88 | Johnny Thomson, USA |
Piero Scotti (Connaught-Alta) | 28 | Piero Scotti, Italien |
Racing Associates (Kuzma-Offenhauser)[2] | 1 | Bob Sweikert, USA |
Ray Crawford (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 49 | Ray Crawford, USA |
Samuel W Traylor III (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] | 55 | Al Keller, USA |
Scuderia Centro Sud (Maserati) | 12 | Harry Schell, USA |
14 | Emmanuel de Graffenried, Schweiz | |
22 | Luigi Villoresi, Italien | |
34 | Louis Chiron, Monaco | |
Scuderia Centro Sud (Ferrari) | 14 | Giorgio Scarlatti, Italien |
Scuderia Guastalla (Maserati) | 12 | Umberto Maglioli, Italien |
42 | Gerino Gerini, Italien | |
Shannon Bros (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] | 64 | Duke Dinsmore, USA |
Vanwall | 10, 16, 18, 22, 24 | Harry Schell, USA |
12, 14, 17, 20 | Maurice Trintignant, Frankrike | |
16 | Piero Taruffi, Italien | |
18 | José Froilán González, Argentina | |
24 | Mike Hawthorn, Storbritannien | |
26 | Colin Chapman, Storbritannien |
Slutställning förare 1956
Placering | Förare | Stall | Konstruktör | Poäng |
---|---|---|---|---|
1 | Juan Manuel Fangio | Ferrari | 30 | |
2 | Stirling Moss | Maserati | 28 | |
3 | Peter Collins | Ferrari | 25 | |
4 | Jean Behra | Maserati | 22 | |
5 | Pat Flaherty | John Zink | Watson-Offenhauser | 8 |
6 | Eugenio Castellotti | Ferrari | 7,5 | |
7 | Paul Frère | Ferrari | 6 | |
8 | Sam Hanks | Cars Inc | Kurtis Kraft-Offenhauser | 6 |
9 | Paco Godia | Maserati | 6 | |
10 | Jack Fairman | Connaught | Connaught-Alta | 5 |
11 | Luigi Musso | Ferrari | 4 | |
12 | Mike Hawthorn | Owen Racing Organisation | Maserati | 4 |
13 | Ron Flockhart | Connaught | Connaught-Alta | 4 |
14 | Don Freeland | Bob Estes | Phillips-Offenhauser | 4 |
15 | Alfonso de Portago | Ferrari | 3 | |
16 | Cesare Perdisa | Maserati | 3 | |
17 | Harry Schell | Vanwall | 3 | |
18 | Johnnie Parsons | J C Agajanian | Kuzma-Offenhauser | 3 |
19 | Louis Rosier | Ecurie Rosier | Maserati | 2 |
20 | Luigi Villoresi | Scuderia Centro Sud | Maserati | 2 |
21 | Horace Gould | Gould's Garage | Maserati | 2 |
22 | Hermano da Silva Ramos | Gordini | 2 | |
23 | Olivier Gendebien | Ferrari | 2 | |
24 | Dick Rathmann | Kalamazoo Sports Inc | Kurtis Kraft-Offenhauser | 2 |
25 | Gerino Gerini | Maserati [3] | 1,5 | |
26 | Chico Landi | Maserati [3] | 1,5 | |
27 | Paul Russo | Novi Racing Corp | Kurtis Kraft-Novi | 1 |
Inofficiell slutställning konstruktörer 1956
Endast de fem bästa poängen från de åtta loppen för den första bilen räknade.
Placering | Konstruktör | Poäng |
---|---|---|
1 | Ferrari | 40 |
2 | Maserati | 32 |
3 | Connaught-Alta | 7 |
4 | Vanwall | 3 |
5 | Gordini | 2 |
Noter
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1956.
Säsonger
|
Media som används på denna webbplats
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Författare/Upphovsman: SanchoPanzaXXI, Licens: CC BY-SA 4.0
Flag of Spain during the Spanish State. It was adopted on 11 October 1945 with Reglamento de Banderas Insignias y Distintivos (Flags, Ensigns and Coats of Arms Bill)
Författare/Upphovsman: SanchoPanzaXXI, Licens: CC BY-SA 4.0
Flag of Spain during the Spanish State. It was adopted on 11 October 1945 with Reglamento de Banderas Insignias y Distintivos (Flags, Ensigns and Coats of Arms Bill)
Författare/Upphovsman: David Vignoni, Licens: LGPL
Blue single right chevron icon from the Nuvola set. This Nuvola action icon is available in SVG format at File:Nuvola single chevron right.svg.
Please do not replace the simplified code of this file with a version created with Inkscape or any other vector graphics editor