Formel 1-VM 1952

Formel 1-VM 1952 hade åtta deltävlingar som kördes under perioden 18 maj-7 september. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1952 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av italienaren Alberto Ascari i Ferrari.


F1-regler i korthet 1952
MotorÖverladdad 500 cc
Sug 2 000 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimiviktIngen begränsning
Poängberäkning8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1
• Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet.
• Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv.

Vinnare

Grand Prix 1952

Grand PrixDatumBanaVinnande förare! Vinnande stallVinnande tillverkare
Schweiz Grand Prix18 majBremgarten Piero TaruffiFerrari*
Indianapolis Grand Prix30 majIndianapolis Troy RuttmanJ C AgajanianKuzma-Offenhauser*
Belgiens Grand Prix22 juniSpa-Francorchamps Alberto AscariFerrari*
Frankrikes Grand Prix6 juliRouen-les-Essarts Alberto AscariFerrari*
Storbritanniens Grand Prix19 juliSilverstone Alberto AscariFerrari*
Tysklands Grand Prix3 augustiNürburgring Alberto AscariFerrari*
Nederländernas Grand Prix17 augustiZandvoort Alberto AscariFerrari*
Italiens Grand Prix7 septemberMonza Alberto AscariFerrari*

Grand Prix utanför VM 1952

Grand Prix /RaceDatumBanaVinnande förare! Vinnande stallVinnande tillverkare
Syrakusas Grand Prix16 marsSyrakusa Alberto AscariFerrari
Valentinos Grand Prix6 aprilTurin Luigi VilloresiFerrari
Richmond Trophy14 aprilGoodwood José Froilán GonzálezFerrari
Paus Grand Prix14 aprilPau Alberto AscariFerrari
Lavant Trophy14 aprilGoodwood Mike HawthornR J ChaseCooper-Bristol
Iblsey F2 Race19 aprilNew Forest Mike HawthornR J ChaseCooper-Bristol
Marseilles Grand Prix27 aprilMarseille Alberto AscariFerrari
Daily Express International Trophy10 majSilverstone Lance MacklinHMWHWM-Alta
Neapels Grand Prix11 majPosillipo Giuseppe FarinaFerrari
Paris Grand Prix25 majMontlhéry Piero TaruffiFerrari
Eifelrennen25 majNürburgring Rudi FischerEcurie EspadonFerrari
Frontières Grand Prix1 juniChimay Paul FrèreHMWHWM-Alta
Albis Grand Prix1 juniAlbi Louis RosierEcurie RosierFerrari
Ulster Trophy7 juniDundrod Piero TaruffiVanwallFerrari
Monzas Grand Prix8 juniMonza Giuseppe FarinaFerrari
Circuit du Lac8 juniAix-les-Bains Jean BehraGordini
Marnes Grand Prix29 juniReims Jean BehraGordini
Sables d'Olonnes Grand Prix13 juliSables d'Olonnes Luigi VilloresiFerrari
Caens Grand Prix27 juliCaen Maurice TrintignantGordini
Daily Mail Trophy2 augustiBoreham Luigi VilloresiFerrari
Comminges Grand Prix10 augustiSaint-Gaudens André Simon
Alberto Ascari
Ferrari
Scottish National Trophy23 augustiTurnberry Mike HawthornMike HawthornConnaught-Lea Francis
La Baules Grand Prix24 augustiLa Baule Alberto AscariFerrari
Modenas Grand Prix14 septemberModena Luigi VilloresiFerrari
Cadours Grand Prix14 septemberCadours Louis RosierEcurie RosierFerrari
Madgwick Cup27 septemberGoodwood Ken DowningConnaught Racing SyndicateConnaught-Lea Francis
Avusrennen28 septemberAvus Rudi FischerEcurie EspadonFerrari
Joe Fry Memorial Trophy4 oktoberCastle Combe Roy SalvadoriG CapraraFerrari
Newcastle Journal Trophy11 oktoberCharterhall Dennis PooreConnaught Racing SyndicateConnaught-Lea Francis

Stall, nummer och förare 1952

Stall/TillverkareNummerFörare
AFM-Kuchen [1]2 Hans Stuck, Österrike
Adolf Brudes (Veritas-BMW)[1]126 Adolf Brudes, Tyskland
Alfred Dattner (Simca-Gordini-Simca)[1]50 Max de Terra, Schweiz
Archie Bryde (Cooper-Bristol)42 Mike Hawthorn, Storbritannien
8 Reg Parnell, Storbritannien
Arthur Legat (Veritas)38 Arthur Legat, Belgien
Aston-Butterworth2, 64, 114 Bill Aston, Storbritannien
Bernd Nacke (Nacke-BMW)[1]130 Bernd Nacke, Tyskland
Bessie Lee Paoli (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]16 Chuck Stevenson, USA
Bob Estes (Watson-Offenhauser)[2]29 Jim Rigsby, USA
Cisitalia-BPM[1]44 Piero Dusio, Italien
Coast Grain Co (Lesovsky-Offenhauser)[1][2]8 Manny Ayulo, USA
Connaught-Francis3, 28 Kenneth McAlpine, Storbritannien
4 Ken Downing, Storbritannien
5 Eric Thompson, Storbritannien
6, 30 Dennis Poore, Storbritannien
32 Stirling Moss, Storbritannien
Cummins Engine Co (Kurtis Kraft-Cummins)[2]28 Fred Agabashian, USA
Earl F Slick (Deidt-Offenhauser)[1][2]27 Tony Bettenhausen, USA
Ecurie Belge (Simca-Gordini-Gordini)14 Paul Frère, Belgien
27, 32 Johnny Claes, Belgien
Ecurie Ecosse (Cooper-Bristol)7 David Murray, Storbritannien
Ecurie Espadon (Ferrari)18, 19, 34, 42, 117 Rudi Fischer, Schweiz
20 Hans Stuck, Österrike
20, 34, 44 Peter Hirt, Schweiz
118 Rudolf Schoeller, Schweiz
Ecurie Francorchamps (Ferrari)24, 34, 70 Charles de Tornaco, Belgien
119 Roger Laurent, Belgien
Ecurie Richmond (Cooper-Bristol)10, 11, 26, 38 Alan Brown, Storbritannien
10, 12, 24, 36 Eric Brandon, Storbritannien
Ecurie Rosier (Ferrari)12, 14, 22, 62 Louis Rosier, Frankrike
14 Maurice Trintignant, Frankrike
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]14 Joe James, USA
18 Sam Hanks, USA
Élie Bayol (Osca)34 Élie Bayol, Frankrike
Enrico Platé (Maserati-Platé)16, 18, 33, 40 Harry Schell, USA
16, 32, 38, 60 Emmanuel de Graffenried, Schweiz
58 Alberto Crespo, Argentina
ERA (ERA-Bristol & ERA)12, 32, 36 Stirling Moss, Storbritannien
Escuderia Bandeirantes (Maserati)16, 20 Jan Flinterman, Nederländerna
16, 48 Chico Landi, Brasilien
18, 34, 46, 115 Gino Bianco, Brasilien
28 Philippe Étancelin, Frankrike
35, 50, 116 Eitel Cantoni, Uruguay
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]34 Rodger Ward, USA
54 George Connor, USA
Ferrari2, 4, 8, 12, 15, 101 Alberto Ascari, Italien
2, 4, 10, 16, 28, 32, 102 Nino Farina, Italien
6, 12, 14, 17, 30, 103 Piero Taruffi, Italien
6, 16 Luigi Villoresi, Italien
8, 32 André Simon, Frankrike
Frazer-Nash (Frazer-Nash-Bristol & Cooper-Bristol)22, 34, 36, 40 Ken Wharton, Storbritannien
Fritz Riess (Veritas-BMW)[1]121 Fritz Riess, Tyskland
G Caprara (Ferrari)[1]14 Roy Salvadori, Storbritannien
George H Leitenberger (Sherman-Offenhauser)[2]65 George Fonder, USA
Gordini (Gordini & Simca-Gordini-Gordini)2, 8, 10, 14, 24, 107 Robert Manzon, Frankrike
4, 6, 8, 16, 108 Jean Behra, Frankrike
4, 12, 25, 44, 109 Maurice Trintignant, Frankrike
6, 10, 20, 26 Prince Bira, Thailand
18 Johnny Claes, Belgien
Grancor Auto Specialists (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]59 Jim Rathmann, USA
Greifzu-BMW136 Rudolf Krause, Tyskland
H A Chapman (Stevens-Offenhauser)[2]7 Bill Schindler, USA
HWM-Alta16 George Abecassis, Storbritannien
18, 22, 26, 29, 54, 111 Peter Collins, Storbritannien
20, 24, 31, 26, 52 Lance Macklin, Storbritannien
24 Yves Giraud-Cabantous, Frankrike
28, 30 Duncan Hamilton, Storbritannien
28, 112 Paul Frère, Belgien
30 Roger Laurent, Belgien
Dries van der Lof, Nederländerna
46 Stirling Moss, Storbritannien
113 Johnny Claes, Belgien
Hans Klenk (Veritas)128 Hans Klenk, Tyskland
Hart Fullerton (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]9 Andy Linden, USA
Heck-BMW135 Ernst Klodwig, Tyskland
Helmut Niedermayr (AFM-BMW)124 Helmut Niedermayr, Tyskland
Howard Keck Co (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]26 Bill Vukovich, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)[2]98 Troy Ruttman, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]4 Jack McGrath, USA
Jim Robbins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]5 Johnnie Parsons, USA
John Zink (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]37 Jimmy Reece, USA
Josef Peters (Veritas-BMW)129 Josef Peters, Tyskland
Ken Downing (Connaught-Francis)22 Ken Downing, Storbritannien
Lee Elkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]73 Bob Sweikert, USA
Leslie Hawthorn (Cooper-Bristol)8, 9, 32, 42 Mike Hawthorn, Storbritannien
Lewis W Welch (Kurtis Kraft-Novi)[1][2]21 Chet Miller, USA
36 Duke Nalon, USA
Lindsey Hopkins (Lesovsky-Offenhauser)[2]2 Henry Banks, USA
Ludson D Morris (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]93 Bob Scott, USA
Ludwig Fischer (AFM-BMW)[1]131 Ludwig Fischer, Tyskland
Marcel Balsa (Balsa-BMW)[1]110 Marcel Balsa, Frankrike
Maserati22, 105 Felice Bonetto, Italien
24 Franco Rol, Italien
26 José Froilán González, Argentina
Mel B Wiggers (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]67 Gene Hartley, USA
Motor Presse Verlag (Veritas)127 Paul Pietsch, Tyskland
Murrell Belanger (Lesovsky-Offenhauser)[2]1 Duane Carter, USA
Pete Salemi (Trevis-Offenhauser)[2]81 Eddie Johnson, USA
Peter Schmidt (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]77 Jimmy Bryan, USA
Peter Whitehead (Alta & Ferrari))1 Graham Whitehead, Storbritannien
21, 26, 68 Peter Whitehead, Storbritannien
Ray T Brady (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]33 Art Cross, USA
Robert O'Brien (Simca-Gordini-Gordini)[1]44 Robert O'Brien, USA
Robin Montgomerie-Charrington (Aston-Butterworth)[1]40 Robin Montgomerie-Charrington, Storbritannien
Roger Wolcott (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]31 Johnny McDowell, USA
Rotary Engineering Corp (Stevens-Offenhauser)[2]55 Bobby Ball, USA
Scuderia Marzotto (Ferrari)38 Franco Comotti, Italien
40, 104 Piero Carini, Italien
Theo Helfrich (Veritas-BMW)122 Theo Helfrich, Tyskland
Tom Sarafoff (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2]22 Cliff Griffith, USA
Toni Ulmen (Veritas & Veritas-BMW)4, 125 Toni Ulmen, Tyskland
Tony Crook (Frazer-Nash-BMW)23 Tony Crook, Storbritannien
Tony Gaze (HWM-Alta)28, 42, 56, 120 Tony Gaze, Australien
Vicomtesse de Walckiers (Simca-Gordini-Gordini)[1]66 Johnny Claes, Belgien
Vincent Granatelli (Bromme-Offenhauser)[1][2]48 Spider Webb, USA
Willi Heeks (AFM-BMW)123 Willi Heeks, Tyskland
Willi Krakau (AFM-BMW & Krakau-BMW)[1]133 Willi Krakau, Tyskland
134 Harry Merkel, Tyskland

Slutställning förare 1952

PlaceringFörare! StallKonstruktörPoäng
1 Alberto AscariFerrari36
2 Nino FarinaFerrari24
3 Piero TaruffiFerrari22
4 Rudi FischerEcurie EspadonFerrari10
5 Mike HawthornLeslie HawthornCooper-Bristol10
6 Robert ManzonGordini9
7 Troy RuttmanJ C AgajanianKuzma-Offenhauser8
8 Luigi VilloresiFerrari8
9 José Froilán GonzálezMaserati6,5
10 Jim RathmannGrancor Auto SpecialistsKurtis Kraft-Offenhauser6
11 Jean BehraGordini6
12 Sam HanksEd WalshKurtis Kraft-Offenhauser4
13 Ken WhartonFrazer-NashFrazer-Nash-Bristol3
14 Dennis PooreConnaughtConnaught-Francis3
15 Duane CarterMurrell BelangerLesovsky-Offenhauser3
16 Alan BrownEcurie RichmondCooper-Bristol2
17 Maurice TrintignantGordiniSimca-Gordini-Gordini2
18 Paul FrèreHMWHWM-Alta2
19 Felice BonettoMaserati2
20 Art CrossRay T BradyKurtis Kraft-Offenhauser2
21 Eric ThompsonConnaughtConnaught-Francis2
22 Bill VukovichHoward Keck CoKurtis Kraft-Offenhauser1

Inofficiell slutställning konstruktörer 1952

Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen för den första bilen räknade.

PlaceringKonstruktörPoäng
1 Ferrari32
2 Gordini13
3 Cooper-Bristol12
4 Maserati6
5 Frazer-Nash-Bristol3
6 Connaught-Francis3
7 Simca-Gordini-Gordini2
8 HWM-Alta2

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac] Deltog endast i Indianapolis 1952.

Externa länkar

Säsonger

Media som används på denna webbplats

F1 chequered flag.svg
Please do not replace the simplified code of this file with a version created with Inkscape or any other vector graphics editor
1rightarrow.png
Författare/Upphovsman: David Vignoni, Licens: LGPL
Blue single right chevron icon from the Nuvola set. This Nuvola action icon is available in SVG format at File:Nuvola single chevron right.svg.
Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Flag of Northern Ireland (1953–1972).svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Flag of Thailand.svg
The national flag of Kingdom of Thailand since September 2017; there are total of 3 colours:
  • Red represents the blood spilt to protect Thailand’s independence and often more simply described as representing the nation.
  • White represents the religion of Buddhism, the predominant religion of the nation
  • Blue represents the monarchy of the nation, which is recognised as the centre of Thai hearts.
Ulster banner.svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.