Formel 1-VM 1951

Formel 1-VM 1951 hade åtta deltävlingar som kördes under perioden 27 maj-28 oktober. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1951 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av argentinaren Juan Manuel Fangio i Alfa Romeo.


F1-regler i korthet 1951
MotorÖverladdad 1 500 cc
Sug 4 500 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimiviktIngen begränsning
Poängberäkning8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1
• Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet.
• Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv.

Vinnare

Grand Prix 1951

Grand PrixDatumBanaVinnande förare! Vinnande stallVinnande tillverkare
Schweiz Grand Prix27 majBremgarten Juan Manuel FangioAlfa Romeo*
Indianapolis Grand Prix30 majIndianapolis Lee WallardMurrell BelangerKurtis Kraft-Offenhauser*
Belgiens Grand Prix17 juniSpa-Francorchamps Nino FarinaAlfa Romeo*
Frankrikes Grand Prix1 juliReims-Gueux Juan Manuel Fangio
Luigi Fagioli
Alfa Romeo*
Storbritanniens Grand Prix14 juliSilverstone José Froilán GonzálezFerrari*
Tysklands Grand Prix29 juliNürburgring Alberto AscariFerrari*
Italiens Grand Prix16 septemberMonza Alberto AscariFerrari*
Spaniens Grand Prix28 oktoberPedralbes Juan Manuel FangioAlfa Romeo*

Grand Prix utanför VM 1951

Grand Prix /RaceDatumBanaVinnande förare! Vinnande stallVinnande tillverkare
Syrakusas Grand Prix11 marsSyrakusa Luigi VilloresiFerrari 
Richmond Trophy26 marsGoodwood Prince BiraEcurie SiamMaserati-Osca
Paus Grand Prix26 marsPau Luigi VilloresiFerrari 
San Remos Grand Prix22 aprilSan Remo Alberto AscariFerrari 
Bordeaux' Grand Prix29 aprilBordeaux Louis RosierEcurie RosierTalbot-Lago-Talbot
International Trophy5 majSilverstone Reg ParnellVanwallFerrari
Paris Grand Prix20 majBois de Boulogne Giuseppe FarinaMilanoMaserati
Ulster Trophy2 juniDunrod Giuseppe FarinaAlfa Romeo 
Nederländernas Grand Prix22 juliZandvoort Louis RosierEcurie RosierTalbot-Lago-Talbot
Albis Grand Prix5 augustiAlbi Maurice TrintignantGordiniSimca-Gordini-Gordini
Pescaras Grand Prix15 augustiPescara José Froilán GonzálezFerrari 
Baris Grand Prix2 septemberBari Juan Manuel FangioAlfa Romeo 
Goodwood Trophy29 septemberGoodwood Giuseppe FarinaAlfa Romeo 

Stall, nummer och förare 1951

Stall/TillverkareNummerFörare
Alfa Romeo1, 2, 4, 20, 22, 34, 40, 76 Nino Farina, Italien
2, 4, 8, 22, 24, 38, 75 Juan Manuel Fangio, Argentina
3, 6, 28 Consalvo Sanesi, Italien
4, 8 Luigi Fagioli, Italien
4, 24, 40, 77 Felice Bonetto, Italien
26, 36 Emmanuel de Graffenried, Schweiz
78 Paul Pietsch, Tyskland
Antonio Branca (Maserati)92 Toni Branca, Schweiz
Bira (Maserati-Osca)18 Prince Bira, Thailand
Bob Estes (Watson-Offenhauser)[1]26 Joe James, USA
Bob Gerard (ERA)8 Bob Gerard, Storbritannien
Brian Shawe-Taylor (ERA)[2]9 Brian Shawe-Taylor, Storbritannien
BRM6, 30 Reg Parnell, Storbritannien
7 Peter Walker, Storbritannien
32 Ken Richardson, Storbritannien
Hans Stuck, Österrike
Brown Motor Co (Schroeder-Offenhauser)[1]6 Duke Dinsmore, USA
Brown Motor Co (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]69 Gene Force, USA
Bruce Bromme (Bromme-Offenhauser)[1]48 Rodger Ward, USA
C G Tuffanelli & J Derrico (Deidt-Offenhauser)[1][2]19 Mack Hellings, USA
Carl Marchese (Marchese-Offenhauser)[1]8 Chuck Stevenson, USA
Chico Landi (Ferrari)[2]12 Chico Landi, Brasilien
Duncan Hamilton (Talbot-Lago-Talbot)18, 88 Duncan Hamilton, Storbritannien
Ecurie Belge (Talbot-Lago-Talbot)2, 16, 25, 26, 28, 36, 94 Johnny Claes, Belgien
Ecurie Belgique (Talbot-Lago-Talbot)24 André Pilette, Belgien
28, 93 Jacques Swaters, Belgien
Ecurie Espadon (Ferrari)14, 38, 91 Rudi Fischer, Schweiz
Ecurie Rosier (Talbot-Lago-Talbot)8, 14, 18, 22, 28, 40, 84 Louis Rosier, Frankrike
10 Henri Louveau, Frankrike
18, 20, 23, 30, 42, 85 Louis Chiron, Monaco
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]3 Johnnie Parsons, USA
Enrico Platé (Maserati)18, 79 Emmanuel de Graffenried, Schweiz
20, 32 Harry Schell, USA
30 Louis Chiron, Monaco
80 Paul Pietsch, Tyskland
Eugène Chaboud (Talbot-Lago-Talbot)44 Eugène Chaboud, Frankrike
Federal Engineering Association (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2]44 Walt Brown, USA
Ferrari2, 8, 11, 12, 14, 20, 71 Alberto Ascari, Italien
4, 10, 18, 72 Luigi Villoresi, Italien
6, 12, 14, 74 José Froilán González, Argentina
8, 12, 44, 73 Piero Taruffi, Italien
16 Peter Whitehead, Storbritannien
George H Leitenberger (Sherman-Offenhauser)[1]57 Andy Linden, USA
Georges Grignard (Talbot-Lago-Talbot)[2]38 Georges Grignard, Frankrike
Gordini (Simca-Gordini)12, 32, 50, 81 Maurice Trintignant, Frankrike
14, 30, 46, 82 Robert Manzon, Frankrike
16, 34, 48, 83 André Simon, Frankrike
36 Aldo Gordini, Frankrike
Graham Whitehead (Ferrari)[2]24 Peter Whitehead, Storbritannien
Grancor Auto Specialists (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]59 Fred Agabashian, USA
H A Chapman (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]10 Bill Schindler, USA
HWM-Alta12 George Abecassis, Storbritannien
14 Stirling Moss, Storbritannien
Howard Keck Co (Deidt-Offenhauser)[1]16 Mauri Rose, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)[1]2 Walt Faulkner, USA
J C Agajanian (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]98 Troy Ruttman, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]9 Jack McGrath, USA
Manny Ayulo, USA
Jean Marcenac (Kurtis Kraft-Novi)[1]18 Duke Nalon, USA
32 Chet Miller, USA
Jim Robbins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]83Mike Nazaruk, USA
Joe Kelly (Alta)5 Joe Kelly, Irland
John James (Maserati)[2]16 John James, Storbritannien
John L McDaniel (Schroeder-Offenhauser)[1]52 Bobby Ball, USA
José Froilán González (Talbot-Lago-Talbot)[2]42 José Froilán González, Argentina
Karl Hall (Hall-Offenhauser)[1]71 Bill Mackey, USA
L E Parks (Pawl-Offenhauser)[1][2]76 Jimmy Davies, USA
Lee Elkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]73 Carl Scarborough, USA
Lindsey Hopkins (Moore-Offenhauser)[1]1 Henry Banks, USA
Lou Moore (Lesovsky-Offenhauser)[1]22 George Connor, USA
Louis Rassey (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]68 - Carl Forberg, USA
Ludson D Morris (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]23 Cliff Griffith, USA
M A Walker (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]4 Cecil Green, USA
Maserati Race Cars (Maserati-Offenhauser)[1][2]12 Johnny McDowell, USA
Milano (Maserati & Maserati-Milano)44 Paco Godia, Spanien
46 Juan Jover, Spanien
50 Onofre Marimón, Argentina
Murrell Belanger (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]99 Lee Wallard, USA
Osca44 Franco Rol, Italien
Pete Salemi (Trevis-Offenhauser)[1]81 Bill Vukovich, USA
Peter Hirt (Veritas)[2]52 Peter Hirt, Schweiz
Peter Schmidt (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]25 Sam Hanks, USA
Peter Whitehead (Ferrari)16 Peter Whitehead, Storbritannien
Philip Fotheringham-Parker (Maserati)[2]17 Philip Fotheringham-Parker, Storbritannien
Philippe Étancelin (Talbot-Lago-Talbot)4, 20, 34, 38, 86 Philippe Étancelin, Frankrike
Pierre Levegh (Talbot-Lago-Talbot)22, 26, 90 Pierre Levegh, Frankrike
Rotary Engineering Corp (Deidt-Offenhauser)[1]5 Tony Bettenhausen, USA
27 Duane Carter, USA
Scuderia Ambrosiana (Maserati)15, 89 David Murray, Storbritannien
Vanwall (Ferrari)14 Peter Whitehead, Storbritannien
26 Reg Parnell, Storbritannien
Yves Giraud-Cabantous (Talbot-Lago-Talbot)6, 22, 24, 32, 46, 87 Yves Giraud-Cabantous, Frankrike
40, 48 Guy Mairesse, Frankrike

Slutställning förare 1951

PlaceringFörare! StallKonstruktörPoäng
1 Juan Manuel FangioAlfaRomeo31
2 Alberto AscariFerrari25
3 José Froilán GonzálezFerrari24
4 Nino FarinaAlfa Romeo19
5 Luigi VilloresiFerrari15
6 Piero TaruffiFerrari10
7 Lee WallardMurrell BelangerKurtis Kraft-Offenhauser9
8 Felice BonettoAlfaRomeo7
9 Mike NazarukJim RobbinsKurtis Kraft-Offenhauser6
10 Reg ParnellVanwall & BRMFerrari & BRM5
11 Luigi FagioliAlfaRomeo4
12 Consalvo SanesiAlfaRomeo3
13 Louis RosierEcurie RosierTalbot-Lago-Talbot3
14 Andy LindenGeorge H LeitenbergerSherman-Offenhauser3
15 Manny AyuloJack B HinkleKurtis Kraft-Offenhauser2
16 Emmanuel de GraffenriedAlfa Romeo2
17 Yves Giraud-CabantousYves Giraud-CabantousTalbot-Lago-Talbot2
18 Bobby BallJohn L McDanielSchroeder-Offenhauser2
19 Jack McGrathJack B HinkleKurtis Kraft-Offenhauser2

Inofficiell slutställning konstruktörer 1951

Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen för den första bilen räknade.

PlaceringKonstruktörPoäng
1 AlfaRomeo32
2 Ferrari30
3 Talbot-Lago-Talbot3
4 BRM2

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae] Deltog endast i Indianapolis 1951.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

Externa länkar

Säsonger

Media som används på denna webbplats

Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Flag of Spain (1945–1977).svg
Författare/Upphovsman: SanchoPanzaXXI, Licens: CC BY-SA 4.0
Flag of Spain during the Spanish State. It was adopted on 11 October 1945 with Reglamento de Banderas Insignias y Distintivos (Flags, Ensigns and Coats of Arms Bill)
Flag of Thailand.svg
The national flag of Kingdom of Thailand; there are total of 3 colours:
  • Red represents the blood spilt to protect Thailand’s independence and often more simply described as representing the nation.
  • White represents the religion of Buddhism, the predominant religion of the nation
  • Blue represents the monarchy of the nation, which is recognised as the centre of Thai hearts.
Ulster banner.svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Flag of Northern Ireland (1953–1972).svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
1rightarrow.png
Författare/Upphovsman: David Vignoni, Licens: LGPL
Blue single right chevron icon from the Nuvola set. This Nuvola action icon is available in SVG format at File:Nuvola single chevron right.svg.
F1 chequered flag.svg
Please do not replace the simplified code of this file with a version created with Inkscape or any other vector graphics editor
Flag of Spain (1945 - 1977).svg
Författare/Upphovsman: SanchoPanzaXXI, Licens: CC BY-SA 4.0
Flag of Spain during the Spanish State. It was adopted on 11 October 1945 with Reglamento de Banderas Insignias y Distintivos (Flags, Ensigns and Coats of Arms Bill)