Football League First Division 1991/1992

Football League First Division 1991/1992
NationEngland England
Datum20 augusti 1991 (1991-08-20)-2 maj 1992 (1992-05-02)
Säsong1991/1992
Nya lag för säsongenOldham Athletic
West Ham United
Sheffield Wednesday (via kval)
MästareLeeds United (3:e engelska titeln)
NedflyttadeLuton Town
Notts County
West Ham United
Champions LeagueLeeds United
CupvinnarcupenLiverpool
UefacupenManchester United
Sheffield Wednesday
Statistik
Spelade matcher462
Totalt antal mål1166 (2,5 per match)
Bästa målgörareIan Wright (Crystal Palace / Arsenal), 29 [1]
Största hemmavinstArsenalSheffield Wednesday 7–1 (15 feb 1992)
Största bortavinstSheffield WednesdayLeeds United 1–6 (12 jan 1992)
1990/1991
FA Premier League 1992/1993
Football League First Division 1992/1993

Football League First Division 1991/1992 (på svenska ungefär Engelska ligan division 1) spelades 20 augusti 1991 till 2 maj 1992. Det var den sista säsongen av det ursprungliga ligasystem inför bildandet av FA Premier League säsongen 1992/1993. Serien var dramatisk och utvecklas till en kamp mellan två lag, Leeds United och Manchester United, som växlande om att inneha förstaplatsen i tabellen under säsongen. Avgörandet kom i den näst sista omgången då Leeds vann mot Sheffield United samtidigt som Manchester United förlorade mot Liverpool.

Därmed var Leeds ligamästare för tredje gången i klubbens historia, 18 år efter den senaste triumfen säsongen 1973/1974. Nyckelspelare i Leeds var Gordon Strachan, Gary McAllister, Gary Speed och Lee Chapman. I laget fanns dessutom i relativt okänd fransman Eric Cantona, som deltog under säsongens avslutande matcher.

Tvåa i serien blev Manchester United och Sheffield Wednesday slutade trea. Sist i tabellen kom Luton Town, Notts County och West Ham United som därmed blev nedflyttade.

Säsongssammanfattning

Både Manchester United och Leeds inledde ligasäsongen starkt. Manchester United inledde med åtta vinster och två oavgjorde matcher i lagets tio inledande matcher och även Leeds var obesegrade efter tio matcher med fem vinster och fem oavgjorda. Efter den elfte ligaomgånden den 1 oktober ledde Manchester United ligan med sex poäng över Leeds trots att de hade en match mindre spelad. Därefter radade Leeds upp 15 matcher i följd utan förlúst och var i ledning av ligan med en poäng vid årsskiftet, men där Manchecster United spelat två färre matcher. Ligaledningen alternerade sedan mellan lagen. Lagen möttes dessutom i tredje omgången av FA-cupen med Leeds som hemmalag men där Manchester United segrade med 1-0. Under januari månad värvade Leeds dessutom Eric Cantona, en på den tiden relativt okänd fransman. Cantona tog tid att anpassa sig till spelet i Leeds och spelade enbart sex matcher från start men kom in som inhoppare i ytterligare nio och gjorde tre mål. Han blev snabbt en publikfavorit med sin spelskicklighet som gav Leeds en ny dímension i anfallsspelet.

I ligan fortsatte kampen mellan de två lagen där Manchester United länge hade övertaget och var favoriter att vinna. Men då Manchester United förlorade tre av sina fem avslutande matcher samtidigt som Leeds vann fyra av sina fem, så lyckades Leeds i de avslutande omgångarna gå förbi och vinna ligamästerskapet. Avgörandet kom i den näst sista omgången, den 26 april, då Leeds vann borta mot Sheffield United med 3-2 och Manchester United därefter förlorade sin match borta mot Liverpool med 0-2 några timmar senare.

Därmed var Leeds ligamästare för tredje gången i klubbens historia, 18 år efter klubbens senaste triumf säsongen 1973/1974. Nyckelspelare i Leeds var bland andra Gordon Strachan, Gary McAllister, David Batty, Gary Speed och Lee Chapman.

Leeds vann ligan på 82 poäng, fyra poäng före tvåan Manchester United och sju poäng före trean Sheffield Wednesday.

Sist i tabellen kom Luton Town på tjugonde plats med 42 poäng, följt av Notts County på tjugoförsta med 40 poäng och West Ham United på tjugoandra på 38 poäng, samtliga tre blev därmed nedflyttade. Nedflyttningskampen avgjordes definitivt i den sista omgången, Luton på tjugonde plats kunde undvika nedflyttning om de vann sin avslutande match samtidigt som Coventry på nittonde plats förlorade sin. Bägge lagen förlorade dock sina matcher och Coventry blev därmed kvar i Division 1 medan Luton blev nedflyttande.

Sluttabell

 Engelska ligamästare och kvalificerade till Champions League 1992/1993.
 Kvalificerade för Uefacupen 1992/1993.
 Kvalificerade för Cupvinnarcupen 1992/1993
 Nedflyttade till nya Division 1 1992/1993.

Sluttabell i Engelska ligan division 1 säsongen 1991/1992.[2][3]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Leeds United42221647437+3782
2Manchester United42211566333+3078
3Sheffield Wednesday42211296249+1375
4Arsenal42191588147+3472
5Manchester City422010126148+1370
6Liverpool421616104740+764
7Aston Villa42179164844+460
8Nottingham Forest421611156058+259
9Sheffield United42169176563+257
10Crystal Palace421415135361−857
11Queens Park Rangers421218124847+154
12Everton421314155251+153
13Wimbledon421314155353053
14Chelsea421314155060−1053
15Tottenham Hotspur42157205863−552
16Southampton421410183955−1652
17Oldham Athletic42149196367−451
18Norwich City421112194763−1645
19Coventry City421111203544−944
20Luton Town421012203871−3342
21Notts County421010224062−2240
22West Ham United42911223759−2238

Matchresultat

Matchresultaten från Engelska ligan division 1 säsongen 1991/1992.[4]

Hemma \ Borta ARSASVCHECOVCRYEVELEELIVLUTMCIMUNNCINFONCOOLDQPRSHUSHWSOUTOTWHUWIM
Arsenal 0–0 3–2 1–2 4–1 4–2 1–1 4–0 2–0 2–1 1–1 1–1 3–3 2–0 2–1 1–1 5–2 7–1 5–1 2–0 0–1 1–1
Aston Villa 3–1 3–1 2–0 0–1 0–0 1–4 1–0 4–0 3–1 0–1 1–0 3–1 1–0 1–0 0–1 1–1 0–1 2–1 0–0 3–1 2–1
Chelsea 1–1 2–0 0–1 1–1 2–2 0–1 2–2 4–1 1–1 1–3 0–3 1–0 2–2 4–2 2–1 1–2 0–3 1–1 2–0 2–1 2–2
Coventry City 0–1 1–0 0–1 1–2 0–1 0–0 0–0 5–0 0–1 0–0 0–0 0–2 1–0 1–1 2–2 3–1 0–0 2–0 1–2 1–0 0–1
Crystal Palace 1–4 0–0 0–0 0–1 2–0 1–0 1–0 1–1 1–1 1–3 3–4 0–0 1–0 0–0 2–2 2–1 1–1 1–0 1–2 2–3 3–2
Everton 3–1 0–2 2–1 3–0 2–2 1–1 1–1 1–1 1–2 0–0 1–1 1–1 1–0 2–1 0–0 0–2 0–1 0–1 3–1 4–0 2–0
Leeds United 2–2 0–0 3–0 2–0 1–1 1–0 1–0 2–0 3–0 1–1 1–0 1–0 3–0 1–0 2–0 4–3 1–1 3–3 1–1 0–0 5–1
Liverpool 2–0 1–1 1–2 1–0 1–2 3–1 0–0 2–1 2–2 2–0 2–1 2–0 4–0 2–1 1–0 2–1 1–1 0–0 2–1 1–0 2–3
Luton Town 1–0 2–0 0–0 1–0 3–2 0–1 4–0 2–1 4–0 0–0 2–1 2–1 2–0 1–2 2–2 3–2 0–1 0–1 1–0 2–0 0–0
Manchester City 1–0 2–0 0–0 1–0 3–2 0–1 4–0 2–1 4–0 0–0 2–1 2–1 2–0 1–2 2–2 3–2 0–1 0–1 1–0 2–0 0–0
Manchester United 1–1 1–0 1–1 4–0 2–0 1–0 1–1 0–0 5–0 1–1 3–0 1–2 2–0 1–0 1–4 2–0 1–1 1–0 3–1 2–1 0–0
Norwich City 1–3 2–1 0–1 3–2 3–3 4–3 2–2 3–0 1–0 0–0 1–3 0–0 0–1 1–2 0–1 2–2 1–0 2–1 0–1 2–1 1–1
Nottingham Forest 3–2 2–0 1–1 1–0 5–1 2–1 0–0 1–1 1–1 2–0 1–0 2–0 1–1 3–1 1–1 2–5 0–2 1–3 1–3 2–2 4–2
Notts County 0–1 0–0 2–0 1–0 2–3 0–0 2–4 1–2 2–1 1–3 1–1 2–2 0–4 2–0 0–1 1–3 2–1 1–0 0–2 3–0 1–1
Oldham Athletic 1–1 3–2 3–0 2–1 2–3 2–2 2–0 2–3 5–1 2–5 3–6 2–2 2–1 4–3 2–1 2–1 3–0 1–1 1–0 2–2 0–1
Queens Park Rangers 0–0 0–1 2–2 1–1 1–0 3–1 4–1 0–0 2–1 4–0 0–0 0–2 0–2 1–1 1–3 1–0 1–1 2–2 1–2 0–0 1–1
Sheffield United 1–1 2–0 0–1 0–3 1–1 2–1 2–3 2–0 1–1 4–2 1–2 1–0 4–2 1–3 2–0 0–0 2–0 0–2 2–0 1–1 0–0
Sheffield Wednesday 1–1 2–3 3–0 1–1 4–1 2–1 1–6 0–0 3–2 2–0 3–2 2–0 2–1 1–0 1–1 4–1 1–3 2–0 0–0 2–1 2–0
Southampton 0–4 1–1 1–0 0–0 1–0 1–2 0–4 1–1 2–1 0–3 0–1 0–0 0–1 1–1 1–0 2–1 2–4 0–1 2–3 1–0 1–0
Tottenham Hotspur 1–1 2–5 1–3 4–3 0–1 3–3 1–3 1–2 4–1 0–1 1–2 3–0 1–2 2–1 0–0 2–0 0–1 0–2 1–2 3–0 3–2
West Ham United 0–2 3–1 1–1 0–1 0–2 0–2 1–3 0–0 0–0 1–2 1–0 4–0 3–0 0–2 1–0 2–2 1–1 1–2 0–1 2–1 1–1
Wimbledon 1–3 2–0 1–2 1–1 1–1 0–0 0–0 0–0 3–0 2–1 1–2 3–1 3–0 2–0 2–1 0–1 3–0 2–1 0–1 3–5 2–0

Se även

Referenser

Noter

Media som används på denna webbplats

Flag of England.svg
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
ArrowRight.svg
Simple black right arrow
ArrowDown.svg
Simple downward triangular arrow (to replace "Arrow-down.svg", reason: inconsistent naming)