Folke Francke

Bengt Justus Folke Francke, född 18 oktober 1902 i Visby församling i Gotlands län, död 16 november 1995 i Malmö Sankt Petri församling^[1], var en svensk officer.

Efter studentexamen i Stockholm 1920 gav sig Francke in på den militära banan. Han blev fänrik vid Södra skånska infanteriregementet (då I 25) 1923, kapten vid samma regemente (som då ändrat beteckning till I 7) 1938, major där 1942 och överstelöjtnant där 1947. Han övergick till Hallands regemente (I 16) 1948 och var slutligen överste och befälhavare vid Kristianstads försvarsområde 1954–1966.^[2]

Francke genomgick Krigshögskolan 1931–1933 och Försvarshögskolan 1957, var kadettofficer vid Krigsskolans officerskurs 1934–1938 och förste adjutant vid första arméfördelningens stab 1938–1941.^[2]

Francke blev riddare av Svärdsorden (RSO) 1943^[3], kommendör av samma orden (KSO) 1963^[4] samt kommendör av första klassen (KSO1kl) 1966^[5].

Francke hade flera andra utmärkelser, Centralförbundet för befälsutbildnings guldmedalj (CFBGM), Hemvärdets förtjänstmedalj i guld (HvGM), Kristianstads läns befäls(utbildnings)förbunds guldmedalj (bfbGM), Riksförbundet Sveriges Lottakårers guldmedalj (SLKGM) och Sveriges Civilförsvarsförbunds förtjänsttecken (SCFftjt).^[2]

Folke Francke var son till kaptenen Bengt Francke och Anna Scholander. Han gifte sig 1928 med Hjördis Zaff (1906–1977)^[1], dotter till kyrkoherde Nils Zaff och Elin Dawidsson. De fick barnen Ulf (född 1929), gift 1958 med artisten Britt-Inger Dreilick, Jan (1934–1951)^[1] och Bo (född 1938).^[2] Han är jämte hustru och son begravd i föräldrarnas familjegrav på Lunds norra kyrkogård.^[6][7]

Källor

Noter