Fokker D.VII

Fokker D.VII
Beskrivning
Typ	Jaktflygplan
Besättning	1
Första flygning	januari 1918
I aktiv tjänst	1918 – 1929
Ursprung	Tyskland
Tillverkare	Fokker-Flugzeugwerke
Antal tillverkade	3 200
Data
Längd	6,954 meter
Spännvidd	8,9 meter
Höjd	2,75 meter
Vingyta	20,5 m²
Vingprofil	Göttinge 298
Tomvikt	670 kg
Motor(er)	1 × Mercedes D.III eller BMW IIIa
Motoreffekt	160 hk (Mercedes) 185 hk (BMW)
Prestanda
Max. flyghöjd	6 000 meter
Stigförmåga	3,92 m/s
Beväpning & bestyckning
Fast beväpning	2 × 7,92 mm MG 08
Ritning

Fokker D.VII var ett tyskt jaktflygplan som användes i slutet av första världskriget. Planet tillverkades av Fokker-Flugzeugwerke och konstruerades av Fokkers chefskonstruktör Reinhold Platz. Tyskland hann tillverka omkring 3 300 plan under sommaren och hösten 1918. I tjänst visade sig Fokker D.VII har överlägsna kvalitéer som jaktplan. Ett av villkoren i Versaillesfreden var att alla kvarvarande Fokker D.VII skulle överlämnas till segermakterna. Under efterkrigstiden kom planet att användas i många länder.

Konstruktion

Fokkers chefskonstruktör Reinhold Platz hade sedan 1916 arbetat med en serie prototypflygplan, V-serien, som karakteriserades av användningen av tjocka vingprofiler som gav plats för en intern vingbalk vilket eliminerade behovet av att låta vingarna bilda ett fackverk genom att förbinda dem med mängder av tvärstag och vajrar. Dessa tvärstag och vajrar var en stor källa till luftmotstånd hos det tidiga 1900-talets flygplan. Vid Göttingens universitet hade Ludwig Prandtl visat på fördelarna med tjocka vingprofiler vid höga Reynoldstal, hög maximal lyftkraftskoefficient och lågt luftmotstånd. Vid tidigare utveckling av vingprofiler hade man försökt imitera de tunna vingprofilerna hos fåglar samt att man hade utfört vindtunneltester på vingprofilerna vid extremt låga Reynoldstal, som markant skiljde sig från det som förekom på fullskaliga flygplan. Vid låga Reynoldstal har tjocka vingprofiler ett markant högre luftmotstånd än tunna vingprofiler, medan skillnaden vid höga Reynoldstal är små i luftmotstånd; därigenom hade man på felaktiga grunder föredragit extremt tunna vingprofiler. ^[1]

Användare

•  Argentinas flotta
•  Österrike-Ungerns flotta
•  Belgiens flygvapen
•  Bulgariens flygvapen
•  Tjeckoslovakiska flygvapnet
•  Danmarks flygvapen
•  Finlands flygvapen
•  Tyskland flygvapen
•  Ungerns flygvapen
•  Nederländernas flygvapen
•  Lettlands flygvapen
•  Litauens flygvapen
•  Polens flygvapen
•  Rumäniens flygvapen
•  Sovjetunionens flygvapen
•  Svenska flygvapnet
•  Schweiz flygvapen
•  Osmanska flygvapnet
•  USA:s flygvapen

Källor

• Anderson, John David (1989) (på engelska). Introduction to flight. McGraw-Hill series in aeronautical and aerospace engineering, 99-0809456-4 (3. ed.). New York: McGraw-Hill. Libris 4495961. ISBN 0-07-001641-0 
• Svenskt militärflyg propellerepoken, Lennart Andersson, 1992, ISBN 91-85496-56-1.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Fokker D.VII.
  Bilder & media
• Fokker D. VII på National Museum of the United States Air Force