Flykthastighet

Isaac Newtons analys av flykthastighet. Projektilerna A och B faller tillbaka mot jorden medan projektil C uppnår en cirkulär omloppsbana, projektil D en elliptisk och projektil E flyr jordens gravitation.

Flykthastigheten är den hastighet som ett föremål, som befinner sig på ett visst avstånd från en himlakropp, måste ges för att det ska kunna röra sig ifrån himlakroppen utan att dras tillbaka av himlakroppens gravitation. Objekt med lägre hastighet faller tillbaka mot himlakroppen, medan objekt med högre hastighet – teoretiskt sett – kan fortsätta i det oändliga. Observera att detta dock inte gäller objekt med aktivt drivmedel, såsom raketer (se nedan). Begreppet tjänar som ett någorlunda intuitivt mått på en himlakropps dragningskraft I verkligheten måste man även ta hänsyn till bland annat eventuell friktion och himlakroppens rotationshastighet.

Teoretiskt innebär flykthastigheten den hastighet föremålet ska ha i början av färden, för att den dåvarande kinetiska energin precis kommer att omvandlas till potentiell energi under färden från himlakroppen. Ett annat sätt att uttrycka flykthastighet, är den hastighet ett objekt kommer att ha när den träffar en himlakropps yta om objektet fallit från oändlig höjd.

Jordens flykthastighet är 11,19 kilometer per sekund eller 40 300 kilometer per timme. Ett föremål som skjuts upp från jordens yta med dennas hastighet kommer dock inte att nå yttre rymden då måttet inte tar hänsyn till luftmotstånd, och även med kompensation för detta skulle omgivande himlakroppars position spela stor roll för var föremålet skulle hamna, även om det gavs något lägre hastighet.

Att räkna ut flykthastigheten

Flykthastigheten ve (e för "escape") som krävs för ett litet objekt med massan m, uppskjuten från en kropp med massan M och avståndet från kroppens centrum (radien) R skall kunna nå oändligt långt från kroppen utan att falla tillbaka fås genom att sätta rörelseenergin lika med skillnaden i potentiell energi (G är gravitationskonstanten):

Beräkning av flykthastigheten utan användning av integral

Ett alternativt sätt att beräkna flykthastigheten bygger på att använda g (tyngdaccelerationen) som beräknas med hjälp av G (gravitationskonstanten), M (himlakroppens massa) och r (avståndet från himlakroppens yta till dess centrum).

För jorden med r satt till jordradien (jordradie) fås g (tyngdaccelerationen) till ca 9,81 m/s², ett värde som varierar mellan 9,78 och 9,83 m/s² beroende på var på jorden man befinner sig. Jordens rotation gör nämligen att den inte är perfekt sfäriskt utan är något ihoppressad vid polerna.

Genom att därefter definiera ett objekts potentiella energi som negativ i närheten av en himlakropp och noll i världsrymden oändligt långt från övriga massor fås att summan av objektets kinetiska och potentiella energi skall vara noll vid flykthastighet. Dvs för att precis bryta sig ur en position i ett gravitationsfält med en viss negativ potentiell energi måste man tillföra en lika stor mängd positiv kinetisk energi. Detta ger för alla himlakroppar, där g naturligtvis måste beräknas för varje enskild himlakropp, följande ekvation.

Flykthastigheten är alltså oberoende av massan på objektet och blir specifikt för jorden med g (tyngdaccelerationen) satt till 9,81 m/s² och r satt till R (jordradie) 6371 km lika med 11,2 km/s medan den för till exempel månen blir avsevärt mindre, endast 2,4 km/s.

Flykthastigheten och raketer

Observera att ett föremål med aktivt drivmedel inte behöver uppnå flykthastighet för att lämna en himlakropp. En vanlig missuppfattning är till exempel att en raket måste uppnå farten 11 km/s för att lämna jorden. Däremot kommer den totalt att behöva använda minst lika mycket energi som om den accelererade till flykthastigheten momentant vid start. Alltså skulle en raket med obegränsad tillgång till bränsle kunna färdas hur långsamt som helst och ändå lämna jorden. Närvaron av en atmosfär gör saken mera komplex, eftersom friktionen ökar ju fortare raketen rör sig, men bortsett från det så bör en raket förbränna sitt bränsle så hastigt som möjligt för bästa bränsleeffektivitet.

Svarta hål

Flykthastigheten från ett svart hål kan visas vara lika med ljusets hastighet, vilket gör att ljus inte kan fly från det svarta hålet. Idén är egentligen gammal (men återupptäcktes först 1970 då ett par dokument återfanns) och initierades av John Michell (1724–1793), som resonerade att korpusklar knappt kunde fly en himlakropp som hade samma densitet som solen, men med en 500 gånger större radie. (Detta skulle ge en flykthastighet ve=617,6 km/s · 500 ≈ 3·108 m/s). I allmänna relativitetsteorin, som formulerades under 1900-talets andra decennium, beskrivs gravitationens inverkan på ljuset dock på ett annat sätt.

Media som används på denna webbplats

Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
MAVENnMars.jpg
MAVEN at Mars, Artist's Concept. This artist's concept depicts NASA's Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN (MAVEN) spacecraft near Mars. MAVEN is in development for launch in 2013 and will be the first mission devoted to understanding the Martian upper atmosphere. The mission's principal investigator is Bruce Jakosky from the Laboratory for Atmospheric and Space Physics at the University of Colorado.

The goal of MAVEN is to determine the role that loss of atmospheric gas to space played in changing the Martian climate through time. MAVEN will determine how much of the Martian atmosphere has been lost over time by measuring the current rate of escape to space and gathering enough information about the relevant processes to allow extrapolation backward in time.

NASA Goddard Space Flight Center in Greenbelt, Md. manages the project and will also build some of the instruments for the mission. In addition to the principal investigator coming from CU-LASP, the university will provide science operations, build instruments, and lead education/public outreach. Lockheed Martin of Littleton, Colo., is building the spacecraft and will perform mission operations. The University of California-Berkeley Space Sciences Laboratory is also building instruments for the mission. NASA's Jet Propulsion Laboratory, Pasadena, Calif., will provide navigation support, the Deep Space Network, and the Electra telecommunications relay hardware and operations.

For more information about MAVEN, visit www.nasa.gov/maven.
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Flag of Indonesia.svg
bendera Indonesia
Flag of Iran.svg
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
Flag of Israel.svg
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
Newton Cannon.svg
Författare/Upphovsman: user:Brian Brondel, Licens: CC BY-SA 3.0
An illustration of Newton's cannon, which describes how gravity connects motion of everyday objects on Earth to motion of celestial objects such as the Moon.