Flygmedicincentrum
| Flygmedicincentrum (FMC) | |
 (c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5 Vapen för Flygmedicincentrum tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Flygmedicincentrum |
| Datum | 195?–2006 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Flygvapnet |
| Typ | Centrum |
| Roll | Medicincentrum |
| Efterföljare | Försvarsmedicincentrum |
| Storlek | Centrum |
| Högkvarter | Stockholms garnison |
| Förläggningsort | Linköping, Stockholm |
| Befälhavare | |
| Chef | Jan Linder [a] |
| Tjänstetecken | |
| Sköldemärken |  |
Flygmedicincentrum (FMC) var ett medicinskt centrum inom svenska flygvapnet som verkade mellan åren 195?–2006. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm.
Historik
Flygmedicincentrum bildades under 1950-talet under namnet Flygvapnets medicinska undersökningscentral, i syfte att genomföra undersökningar av blivande piloter inom Flygvapnet. År 1994 flyttade centrumet in i lokaler på Löjtnantsgatan i Stockholm, och bytte samtidigt namn till Flygmedicincentrum (FMC). Den 1 juli 1998 gjordes en sammanslagning av FMC och flygläkarfunktionen i Högkvarteret. Flygmedicincentrum kom efter det att omfatta stabsfunktion, undersökningsfunktion samt verksamheter vid Karolinska Institutets humancentrifug,samt vid flygmedicinska institutionen i Malmslätt utanför Linköping.[1]
Inför regeringens budgetproposition för 2007, föreslog regeringen i utgiftsområde 6, "Försvar samt beredskap mot sårbarhet", att Flygmedicincentrum skulle avvecklas. I dess ställe inordna dess verksamhet i det nybildade Försvarsmedicincentrum (FömedC). Vilket i praktiken var en sammanslagning av Flygmedicincentrum, Dyk- och Navalmedicin (DNC) och Försvarsmaktens sjukvårdscentrum (FSC). Flygmedicincentrum avvecklades 31 december 2006. Kvar på Malmens flygplats i Linköping blev en sektion ingåendes i Försvarsmedicincentrum.[2]
Verksamhet
Flygmedicincentrums uppgifter var att utföra flygmedicinska undersökningar av militära och civila flygare och av aspiranter, samt att handha det yrkesmedicinska ansvaret för försvarets flygande personal, arbeta för flygsäkerhet och god arbetsmiljö. Flygmedicincentrum ansvarade även för att utbilda och träna personal att klara extrema miljöer och situationer samt att initiera och följa flygmedicinsk forskning och metodutveckling.
Förbandschefer
- 195?–1975: CG Engström
- 1975–1994: Henry Lorin
- 1994–1997: Jan Siegborn
- 1997–2005: Jan Linder [3]
- 2005–2005: Major Jonas Wikman (tillförordnad)[4]
- 2005–2006: Major Jonas Wikman[5]
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Se även
- Flygvapnets uttagningscentrum
- Försvarsmaktens dykeri och navalmedicinska centrum
- Försvarsmedicincentrum
- Stockholms garnison
Referenser
Anmärkningar
- ^ Jan Linder blev sista chefen för centrumet.
Noter
- ^ ”FMC Historia”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 24 augusti 2006. https://web.archive.org/web/20060824072942/http://www.fmc.mil.se/article.php?id=3580. Läst 15 juli 2015.
- ^ ”Regeringens proposition 2006/07:1”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/budgetpropositionen-for-2007-utgiftsomrade-6_GU031d8. Läst 15 maj 2016.
- ^ ”Aleris FMC”. Arkiverad från originalet den 28 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170328195236/https://www.aleris.se/vara-medarbetare/J/Jan-Linder/. Läst 27 mars 2017.
- ^ Spiegelberg, Christina, red (2005). Sveriges statskalender 2005. Stockholm: Fritzes. sid. 234. Libris 9879458. ISBN 9138321971. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59888/gupea_2077_59888_1.pdf
- ^ Spiegelberg, Christina, red (2006). Sveriges statskalender 2006. Stockholm: Norstedts Juridik AB/Fritzes. sid. 236. Libris 10156707. ISBN 91-38-32230-7. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59889/gupea_2077_59889_1.pdf
Tryckta källor
- Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. sid. 155. ISBN 91-971584-8-8
| |||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: slady, Licens: CC BY-SA 3.0
Svenska flygvapnets nationalitetsrundel (även kallat sköldemärke), med symbolen Tre Kronor.
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Författare/Upphovsman:
- Försvarets_krigsspelscentrum_vapen.svg: Lokal_Profil
- derivative work: Edaen (talk)
See about CoA blazoning: [Expand]
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5
Denna vapenbild är möjligen inte samma som kommunen/myndigheten/organisationen själv använder.
Ett heraldiskt vapen avbildas utifrån en textbeskrivning, en så kallad blasonering, och varje avbildning som motsvarar blasoneringen är att betrakta som ett korrekt vapen. Det kan med andra ord finnas flera olika avbildningar av samma vapen. Den vapenbild som kommunen/myndigheten/organisationen använder är troligen skyddad av upphovsrätt och kan i det fallet inte användas här.