Flygfisken

För fisken, se Flygfiskar.
Flygfisken
Volans
Lista över stjärnor i Flygfisken
Latinskt namnVolans
FörkortningVol
Rektascension8 h
Deklination-70°
Area141 grad² (76)
Huvudstjärnor6
Bayer/Flamsteedstjärnor12
Stjärnor med exoplaneter2
Stjärnor med skenbar magnitud < 30
Stjärnor närmare än 50 ljusår1
Ljusaste stjärnanBeta Volantis (3,77m)
Närmaste stjärnanGliese 293 (19,35 )
Messierobjekt0
MeteorregnInga
Närliggande stjärnbilderKölen
Målaren
Svärdfisken
Taffelberget
Kameleonten
Synlig vid latituder mellan +15° och −90°
Bäst synlig klockan 21:00 under mars.

Flygfisken (Volanslatin, som är en förkortning av det ursprungliga Piscis Volans) är en liten stjärnbildsödra stjärnhimlen.[1][2] Stjärnbilden är nu en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3]

Historik

Stjärnbilden fanns inte med bland de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest. Den beskrevs först av den nederländske astronomen Petrus Plancius i slutet av 1500-talet. Den förekommer första gången i en stjärnatlas som publicerades av Petrus Plancius och den flamländske kartografen Jodocus Hondius 1597. Första gången på bild förekommer den i Johann Bayers stjärnatlas Uranometria, som utkom 1603.[4]

Stjärnor

Flygfisken är en ganska diskret stjärnbild som saknar stjärnor med egennamn. Här är uppgifter om de ljusstarkaste stjärnorna i stjärnbilden. [5][4]

  • β - Beta Volantis är en orange jätte som är ljusstarkast i stjärnbilden med magnitud 3,77.
  • γ - Gamma Volantis är en dubbelstjärna med magnitud 3,78.
  • ζ - Zeta Volantis är också en dubbelstjärna, som har magnitud 3,93.
  • δ - Delta Volantis är en gulvit jätte med magnitud 3,97.
  • α - Alfa Volantis är trots sin Bayer-beteckning endast den femte stjärnan i ljusstyrka med magnitud 4,00.
  • ε - Epsilon Volantis är en trippelstjärna med magnitud 4,35.

Djuprymdsobjekt

Spiralgalaxen NGC 2442 fotograferad av La Silla-observatoriet.
Galaxen Lindsay-Shapleyringen fotograferad av Hubbleteleskopet.

Det finns gott om intressanta objekt i Flygfisken. Här är några exempel.[5][4]

Galaxer

  • NGC 2397 är en spiralgalax med en äldre kärna av röda och gula stjärnor och spiralarmar med nybildade stjärnor.
  • NGC 2434 är en elliptisk galax av magnitud 11,26.
  • NGC 2442 är en spiralgalax av magnitud 10,42 vars utdragna form tros bero på en gravitationspåverkan från en mindre galax i närheten.
  • Lindsay-Shapleyringen (AM 0644-741) är en ringformig galax av magnitud 12,94 som befinner sig ungefär på 300 miljoner ljusårs avstånd.

Referenser

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 28 januari 2014. 
  3. ^ http://www.iau.org/public/themes/constellations/
  4. ^ [a b c] ”Volans Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/volans-constellation/. Läst 28 januari 2014. 
  5. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 478-479. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa länkar


Media som används på denna webbplats

Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
NGC 2442 ESO.jpg
Författare/Upphovsman: ESO, Licens: CC BY 4.0
This picture of the Meathook Galaxy (NGC 2442) was taken by the Wide Field Imager on the MPG/ESO 2.2-metre telescope at La Silla, Chile. It shows a much broader view than the Hubble image, although less detailed. This view includes the whole galaxy and the surrounding sky, and clearly shows the asymmetric spiral arms. The longer of the two arms has intense star formation, which is visible here as a pink glow: this is due to the radiation of young stars ionising the gas they form from. The asymmetric shape and star formation are both thought to be caused by tidal disruptions from a near-miss with another galaxy at some point in its history.
Volans IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Volans chart