Floresörn

	Floresörn; Status i världen: Akut hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Nisaetus
Art	Floresörn; N. floris
Vetenskapligt namn
	§ Nisaetus floris
Auktor	(Hartert, 1898)
Synonymer
	Spizaetus floris; Spizaetus cirrhatus floris; Nisaetus cirrhatus floris; Floreshökörn;

Floresörn^[2] (Nisaetus floris) är en akut utrotningshotad fågel i familjen hökar.^[3] Den är endemisk för Små Sundaöarna i Indonesien. Vissa behandlar den som underart till den vida spridda arten orientörn.

Utseende och läten

Floresörnen är med kroppslängden 60–80 cm i snitt större än den mycket nära släktingen orientörn. Vingbredden skiljer sig också, 43-46,2 cm mot 36,5-42,6 cm. Stora delar av fjäderdräkten är dessutom vit och stjärten har sex, ej fyra till fem, tvärband. En fågel på ön Alor gav ifrån sig en gäll och ljus vissling.^[4]^[5]

Utbredning och systematik

Fågeln återfinns enbart på Små Sundaöarna (Sumbawa, Komodo, Flores och Pulau Palue).^[3] Tidigare betraktades mindanaoörnen som en underart.^[6]^[7]^[8] Vissa kategoriserar floresörnen som underart till orientörn (Nisaetus cirrhatus).^[9]

Släktestillhörighet

Örnarna i Nisaetus inkluderades tidigare i Spizaetus, men studier visar att de inte är varandras närmaste släktingar.^[10]

Levnadssätt

Arten förekommer i tropiska låglänta fuktiga skogar upp till 1 700 meters höjd. Nästan inget är känt om dess föda, men antas jaga från sittplats likt sina släktingar. Den har setts fånga ormar på Sumbawa. Även häckningsbeteendet är dåligt känt, men aktiva bon har rapporterats mars–maj och i augusti på Flores.^[5]

Status

Floresörnen har en mycket liten världspopulation uppskattad till endast 100–240 vuxna individer. Den tros också minska mycket kraftigt i antal till följt av skogsavverkning. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som akut hotad.^[1]

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2013 Nisaetus floris Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 25 mars 2015.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-12
^ Gjershaug, J.O., Kvaløy, K., Røv, N., Prawiradilaga, D.M., Suparman, U. & Rahman, Z. (2004) The taxonomic status of Flores Hawk Eagle Spizaetus floris. Forktail 20: 55–62.
^ [a b] del Hoyo, J., Collar, N., Marks, J.S. & Sharpe, C.J. (2020). Flores Hawk-eagle (Nisaetus floris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467346 1 mars 2020).
^ Gamauf A, Gjershaug JO, Rov N, Kvaly K and Haring E (2005). Species or subspecies? The dilemma of taxonomic ranking of some South-East Asian hawk-eagles (genus Spizaetus). Bird Conservation International 15: 99–117.
^ Gamauf A, Preleuthner M & W. Pinsker (1998). Distribution and field identification of Philippine birds of prey: 1. Philippine Hawk Eagle (Spizaetus philippensis) and Changeable Hawk Eagle (Spizaetus cirrhatus). Forktail 14: 1–11.
^ Preleuthner, M. and Gamauf, A. (1998). A possible new subspecies of the Philippine Hawk-eagle (Spizaetus philippensis) and its future prospects. J. Raptor Res. 32 (2): 126–135.
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Helbig AJ, Kocum A, Seibold I & Braun MJ (2005) A multi-gene phylogeny of aquiline eagles (Aves: Accipitriformes) reveals extensive paraphyly at the genus level. Molecular phylogenetics and evolution 35(1):147-164 PDF

Externa länkar

Wikispecies har information om Nisaetus floris.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör floreshökörn.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2013 Nisaetus floris Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 25 mars 2015.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-12

[4] Gjershaug, J.O., Kvaløy, K., Røv, N., Prawiradilaga, D.M., Suparman, U. & Rahman, Z. (2004) The taxonomic status of Flores Hawk Eagle Spizaetus floris. Forktail 20: 55–62.

[hbw-5] [a b] del Hoyo, J., Collar, N., Marks, J.S. & Sharpe, C.J. (2020). Flores Hawk-eagle (Nisaetus floris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467346 1 mars 2020).

[6] Gamauf A, Gjershaug JO, Rov N, Kvaly K and Haring E (2005). Species or subspecies? The dilemma of taxonomic ranking of some South-East Asian hawk-eagles (genus Spizaetus). Bird Conservation International 15: 99–117.

[7] Gamauf A, Preleuthner M & W. Pinsker (1998). Distribution and field identification of Philippine birds of prey: 1. Philippine Hawk Eagle (Spizaetus philippensis) and Changeable Hawk Eagle (Spizaetus cirrhatus). Forktail 14: 1–11.

[8] Preleuthner, M. and Gamauf, A. (1998). A possible new subspecies of the Philippine Hawk-eagle (Spizaetus philippensis) and its future prospects. J. Raptor Res. 32 (2): 126–135.

[H&M-9] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[10] Helbig AJ, Kocum A, Seibold I & Braun MJ (2005) A multi-gene phylogeny of aquiline eagles (Aves: Accipitriformes) reveals extensive paraphyly at the genus level. Molecular phylogenetics and evolution 35(1):147-164 PDF

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

Navigation

Navigering

Temaportaler