Florence Dixie
| Lady Florence Dixie | |
 | |
| Född | Florence Caroline Douglas 25 maj 1855 Dumfries  Skottland |
|---|---|
| Död | 7 november 1905 (50 år) London  England |
| Yrke | Författare, krigskorrespondent |
| Nationalitet | Skotska |
| Språk | Engelska |
| Genrer | reseberättelser, barnböcker |
| Make/maka | Alexander Beaumont Churchill Dixie |
Lady Florence Dixie född Douglas den 25 maj 1855 i Dumfries, Skottland, död den 7 november 1905 i London, var en skotsk resenär, journalist, författare och en excentrisk feminist under den viktorianska eran.[1]
Biografi
Florence Douglas var dotter till Archibald Douglas, markis av Queensberry och Caroline Margaret Clayton, dotter till general William Clayton, riksdagsman. Hon hade en äldre syster, tre äldre bröder och en tvillingbror, Lord James Edward Sholto Douglas (d. 1891). Vid tre års ålder dog hennes far i en skjutolycka. Lady Queensberry konverterade till katolicism och riskerade att förlora vårdnaden över Archibald Edward Douglas (1850-1938) och tvillingarna. Familjen flydde därför till Frankrike 1862 och Florence Douglas sattes i en skola för flickor i Paris.
Den 3 april 1875 gifte hon sig med Alexander Beaumont Churchill, 11th Baronet Dixie.[a] Dixie flyttade till Bosworth Hall i Leicestershire, England och fick två söner, John och Albert.[2]
Resor
Dixie trivdes inte med det aristokratiska livet och 1878 planerade hon en resa med sin man, två bröder och Julius Beerbohm[b]. Hon reste till Patagonien i Argentina på sitt livs äventyr. Dixie var en mycket skicklig ryttare och en av de första européer som red en Criollo. De stötte på en jaguarfamilj som männen jagade. Dixie räddade en unge, döpte den till Affums och tog med sig hem till England.[4] 1880 gav hon ut boken Across Patagonia.
Efter hemkomsten kontaktades Dixie av The Morning Post för ett uppdrag som krigskorrespondent i Sydafrika.[2] Hon och hennes man reste till Kapstaden. Därifrån bevakade Dixie kriget mot Zuluriket. Kung Cetshwayo besegrades och hon reste till Zululand och intervjuade zulukungen i ett brittiskt fängelse. Därefter följde det Första boerkriget. När hon kom tillbaka till England skrev hon In the Land of Misfortune.
Politik
Dixie engagerade sig i Irish Home Rule[c] och skrev artiklar i den liberala pressen. Men hon var kritisk till den Jordreform som Fenier[d] krävde. Hon utsattes för hot och hennes man köpte henne en Sankt bernhardshund som livvakt.[1]
Dixie var feminist och en aktiv medlem i National Union of Women's Suffrage Societies (NUWSS).[5]
Sport
Jakt
Dixie var en mycket skicklig ryttare och skytt. I Patagonien jagade den engelska gruppen för föda och i England deltog hon i rävjakt. Men senare förändrades hennes inställning och hon skrev boken Horrors of Sport, där hon fördömde dödandet vid jakt.[6]
Damfotboll
Den första internationella matchen spelades i Edinburgh i maj 1881. Några dagar senare spelades en match i Glasgow, men den stoppades av hundra män som sprang in på planen. 1894 förklarade läkarvetenskapen att kvinnor inte skulle spela fotboll. Året därpå bildades British Ladies Football Football Club av Nettie Honeyball och Dixie valdes till ordförande. 1921 förbjöd Englands fotbollsförbund kvinnor att spela på förbundets fotbollsplaner, ett förbud som varade i 50 år.[5]
Bibliografi (urval)
- 1877 - Abel Avenged: a Dramatic Tragedy
- 1880 - Across Patagonia
- 1882 - In the Land of Misfortune
- 1882 - A Defense of Zululand and its King
- 1890 - The Child Hunters of Patagonia
- 1890 - The Warrior Queen
- 1890 - Gloriana, or the Revolution of 1900
- 1891 - Horrors of Sport
Kommentarer
- ^ Sir Alexander ärvde Bosworth Hall i Leicestershire, England.
- ^ Beerbohm var ingenjör och hade just publicerat sin bok Wanderings in Patagonia.[3]
- ^ En irländsk rörelse som strävade efter självstyre inom Storbritannien.
- ^ Fenier krävde separation och att Irland skulle bli en egen republik.
Referenser
- ^ [a b] ”Attack on Lady Florence Dixie”. Läst 12 juni 2018.
- ^ [a b] ”Lady Florence Dixie”. Läst 12 juni 2018.
- ^ ”A Sublime Journey to the Barren Plains”. Fernanda Penaloza. Läst 13 juni 2018.
- ^ ”Celebrating a women’s rights pioneer”. Läst 12 juni 2018.
- ^ [a b] ”Early feminist Lady Florence Dixie honoured with plaque”. bbc.com. Läst 12 juni 2018.
- ^ ”Lady Florence Caroline Dixie”. npg.org. Läst 12 juni 2018.
|
Media som används på denna webbplats
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
A five-panel page from "The Graphic", March 24, 1883, page 305, showing "Scene of the Attack", "Lady Florence Dixie", "The Windsor Road, showing the wicket gate through which her ladyship passed into the plantation where she was attacked", "The St. Bernard dog, Hubert, which attacked one of her ladyship's assailants", "The Fishery, Sir Beaumont Dixie's WIndsor Residence".
North team of the British Ladies' Football Club, the first women's football team in England.
Lithograph in colours, portrait of Lady Florence Dixie (1857–1905), maiden name Lady Florence Douglas (DETAIL)
Hand-coloured copper engraving entitled 'Bosworth Hall, the Seat of Sir Wolstan Dixie, Bar.