Flikstrandpipare

	Flikstrandpipare; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Adult flikstrandpipare.; Notera simfliken mellan tårna.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Pipare; Charadriidae
Släkte	Charadrius
Art	Flikstrandpipare; C. semipalmatus
Vetenskapligt namn
	§ Charadrius semipalmatus
Auktor	Bonaparte, 1825
Utbredning
	Flikstrandpiparens utbredningsområde, där orange betecknar häckningsområde, gult passage under flyttningen och blått övervintringsområde.

Flikstrandpipare^[2] (Charadrius semipalmatus) är en nordamerikansk vadarfågel i familjen pipare.^[3]^[4] Den häckar på stränder i norra Nordamerika och flyttar vintertid så långt söderut som till södra Sydamerika. Arten är en mycket fåtalig gäst i Europa. Beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läte

Flikstrandpiparen är en liten pipare (16-17,5 centimeter) som är mycket lik den något större större strandpipare med sin otecknade gråbruna rygg, svartvita huvudteckning, svarta bröstband och gulfärgade näbb med svart spets. Den mest karakteristiska men också svårobserverade egenskapen hos arten är artens tydliga simhud mellan alla tår, därav namnet. Näbben är också kortare, kroppsformen slankare och bröstbandet smalare. Hanen saknar vanligen också större strandpipare-hanens vita ögonbryn bakom ögat.^[5]

Lätena skiljer sig tydligt, dels en snabb uppåtgående vissling med betoning på andra stavelsen tjuvi, dels ett utdraget tjy-viih.^[5]

Utbredning och systematik

Flikstrandpipare är en flyttfågel som häckar i norra Nordamerika och övervintrar så långt som till södra Sydamerika och på Hawaii.^[3] Den är en mycket sällsynt gäst i Europa, med fynd främst från Storbritannien och Irland, men också Norge, Färöarna, Spanien och Island.^[6]^[7] Den har ännu ej påträffats i Sverige.

Systematik

Trots likheten står inte flikstrandpipare större strandpipare närmast. Istället utgör den senare och amerikanska flöjtstrandpipare ett artpar och flikstrandpiparen är systerart till dessa två. Denna trio står i sin tur närmast skrikstrandpiparen.^[8]^[9]^[10] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Ekologi och beteende

Flikstrandpipare häckar på stränder, på en öppen yta med lite eller ingen växtlighet. De födosöker på sandiga och dyiga stränder men även fält efter insekter, maskar och kräftdjur. Liksom många pipararter använder den en avledningsmanöver för att lura potentiella predatorer bort från boet genom att låtsas vara skada.^[11]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till mellan en halv och en miljon adulta individer.^[1]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2024 Charadrius semipalmatus . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.
^ BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 138. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Tarsiger.com Fynd av flikstrandpipare i Västpalearktis
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.
^ Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068.
^ Dos Remedios, N., Lee, P. L. M., Burke, T., Székely, T., and Küpper, C. (2015). North or south? Phylogenetic and biogeographic origins of a globally distributed avian clade. Mol. Phylogenet. Evol., 89:151–159. [PDF https://eprints.whiterose.ac.uk/90572/3/WRRO_90572.pdf]
^ University of Michigan Animal Diversity Web http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Charadrius_semipalmatus/

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör flikstrandpipare.
Bilder & media
Wikispecies har information om Charadrius semipalmatus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2024 Charadrius semipalmatus . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.

[BLS-2] BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[IOC-4] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.

[Fågelguiden-5] [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 138. ISBN 978-91-7424-039-9

[tarsiger-6] Tarsiger.com Fynd av flikstrandpipare i Västpalearktis

[Mitchell-7] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6

[Cerny-8] Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.

[Barther-9] Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068.

[10] Dos Remedios, N., Lee, P. L. M., Burke, T., Székely, T., and Küpper, C. (2015). North or south? Phylogenetic and biogeographic origins of a globally distributed avian clade. Mol. Phylogenet. Evol., 89:151–159. [PDF https://eprints.whiterose.ac.uk/90572/3/WRRO_90572.pdf]

[11] University of Michigan Animal Diversity Web http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Charadrius_semipalmatus/

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

Navigation

Navigering

Temaportaler