Flensburgska huset

Flensburgska Gården
Borgargård, Handelsgård
Flensburgska huset
Land	Sverige
Län	Skåne
Kommun	Malmö
Koordinater	55°36′17″N 13°00′03.5″Ö / 55.60472°N 13.000972°Ö / 55.60472; 13.000972
Kulturmärkning
Enskilt byggnadsminne	11 september 1968
- Beteckning i BBR	Oscar 21 och 22

Flensburgska huset från 1595 ligger vid Södergatan i Malmö. Huset uppfördes av rådmannen Helmicke Ottesen. Det har en för den tiden karakteristisk byggnadsstil med omväxlande röda tegelytor, omväxlande vita kritstensband. Kanske har stenhuggaren Daniel Thommisen utformat de vackra volutgavlarna. Denna gavelutformning blev populär i Danmark under det sena 1500-talet efter impulser från Holland.

I början av 1600-talet kom huset i Söfren Christensens ägo, en av de märkligare borgarna i dåtidens Malmö. Som barn vaktade han får på Skabersjö slott utanför staden, när han dog 1651 var han borgmästare i Malmö och därtill stadens rikaste invånare. Hans väldiga epitafium finns bevarat i S:t Petri kyrka. Här ses Söfren med hela sin stora familj.

Söfren Christensen ägde en stor tavelsamling vilket framgår av en bouppteckning. I sonen Harches rum fanns porträtt av en mängd avlidna släktingar och också ett porträtt av kung Christian III:s hovpredikant Henrik av Brochhoffen. I den stora salen och den lilla salen på övervåningen fanns inte mindre än 23 målningar, bl.a. ett kungaporträtt.

År 1827 inköpte handelsmannen Mathias Flensburg den då som magasin stående byggnaden. Eva Flensburg donerade hela gården till Malmö museum år 1965.

En gammal legend berättar att huset en gång varit kloster, varför det under 1800-talet kallades för "Klostermagasinet". Detta var dock endast en romantiserad version av verkligheten. Något kloster har aldrig funnits på platsen och huset är dessutom byggt långt efter reformationens införande i Malmö ca 1529.

Anders Ulrik Isberg: Malmö stads 600-årsjubileum 1319-1919. Malmö 1919. Sid 224 framåt.

Einar Bager & Nils Gösta Sandblad: Flensburgska gården. Gamla gårdar i Malmö II. Malmö 1936.

Sven Rosborn: En vandring i historien. Malmö 2002. Sid 145-147.