Flarestjärna

Flarestjärna
New shot of Proxima Centauri, our nearest neighbour.jpg
(c) ESA/Hubble, CC BY 4.0
Foto med Hubbleteleskopet av Proxima Centauri 2013.
  • Huvudtyp: Eruptiv variabel
  • Förkortning: UV
  • Prototypstjärna: UV Ceti eller Luyten 726-8
  • Karaktäristika: Vanligtvis en röd dvärg med sporadiska och oförutsägbara utbrott, på några minuter upp till några timmar. Stjärnans ljusstyrka ökar i regel med 10-100 gånger, dvs. med 2-5 magnituder.[1][2][3]
  • Historik: De första variablerna upptäcktes 1924. 1948 upptäcktes det som nu ses som prototypvariabel, UV Ceti.[4]
  • Antal: 1 597 stjärnor fanns upptagna som UV-variabler i GCVS (2009)[2]

En flarestjärna är vanligtvis en röd dvärgstjärna av spektralklass M, som har sporadiska och oförutsägbara utbrott och stor energifrigörelse på ytan. En typisk flare varar några minuter upp till några timmar. Stjärnans ljusstyrka ökar i regel med 10-100 gånger, dvs. med 2-5 magnituder.[1]

Energifrigörelsen i en flare är i regel inte mycket större än de flareutbrott som vår egen sol kan ha, men på grund av röda dvärgstjärnors låga absoluta ljusstyrka gör att flareutbrotten dominerar när de inträffar. Magnetfältet och rotationens variation med latituden tros ha betydelse för utbrotten, men mekanismen har ännu inte fått en tillfredsställande förklaring. Utbrotten kan sträcka sig över hela det elektromagnetiska spektrumet, från röntgenstrålning till radiovågor.

De första flare-stjärnorna upptäcktes 1924 och var V1396 Cygni[4] och AT Microscopii.[5] 1948 upptäcktes UV Ceti som kan sägas vara den bäst utforskade flare-stjärnan.

De flesta flare-stjärnorna är ljussvaga röda dvärgstjärnor, men det finns också mindre massiva bruna dvärgstjärnor som kan få flare-utbrott. Den relativt sett massiva variabeln RS Canum Venaticorum företer också flare-utbrott, men orsaken verkar vara en följeslagare som påverkar stjärnans magnetfält. Vidare finns nio stjärnor av solliknande typ som visar flare-liknande utbrott.[6]

Närliggande flarestjärnor

Flarestjärnor är påtagligt ljussvaga, men astronomerna har ändå lyckats hitta objekt på 1000 ljusårs avstånd från jorden.[7]

Den 23 april 2014 uppmätte NASAs Swiftteleskop det starkaste, hetaste och mest långvariga flare som någonsin observerats vid en närbelägen röd dvärg. Den första delen av utbrottet var 10 000 gånger kraftigare än den största flare som uppmätts hos vår egen sol.[8]

Proxima Centauri

Vår närmaste stjärna, Proxima Centauri i stjärnbilden Kentauren, är flarestjärna.[9][10]

Wolf 359

En annan flarestjärna som granne i rymden är Wolf 359, på ett avstånd av 7,86 ± 0,03 ljusårs avstånd. Den heter också Gliese 406 och CN Leonis och är en röd dvärg av spektralklass M6.5 som utsänder strålning på röntgenbandet.[11] Den är av varianten UV Ceti-variabel med täta utbrott.[12][13]

Barnards stjärna

Barnards stjärna i stjärnbilden Ormbäraren är det näst närmaste stjärnsystemet i rymden och uppvisar det största kända egenrörelsen (10,3″om året). Stjärnan är av spektralklass M4 och magnitud +9,57. Den misstänks vara flarestjärna[14]

TVLM513-46546

TVLM513-46546 är en kall brun dvärg i Björnvaktarens stjärnbild, som befinner sig 35,1 ljusår bort.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, TVLM513-46546, 5 oktober 2015.

Noter

  1. ^ [a b] Bengt Gustafsson. ”Flarestjärna”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/flarestj%C3%A4rna. Läst 18 november 2015. 
  2. ^ [a b] ”Variability types, General Catalogue of Variable Stars” (på engelska). Sternberg Astronomical Institute, Moskva, Ryssland. http://www.sai.msu.su/groups/cluster/gcvs/gcvs/iii/vartype.txt. Läst 12 mars 2020. 
  3. ^ Otero, S. A.; Watson, C.; Wils, P.. ”Variable Star Type Designations in the VSX” (på engelska). AAVSOs hemsida. American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=about.vartypes. Läst 12 mars 2020. 
  4. ^ [a b] ”V1396 Cyg” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=12316. Läst 18 november 2015. 
  5. ^ ”AT Mic” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=18777. Läst 18 november 2015. 
  6. ^ Schaefer, Bradley; King, Jeremy R.; Deliyannis, Constantine P. (februari 2000). ”Superflares on Ordinary Solar-Type Stars” (på engelska). The Astrophysical Journal (Astrophysical Journal) 529 (2): sid. 1026. doi:10.1086/308325. Läst 18 november 2015. 
  7. ^ Kulkarni SR, Rau A. ”The Nature of the Deep Lens Survey Fast Transients” (på engelska). The Astrophysical Journal 644 (1): sid. L63. doi:10.1086/505423. Läst 18 november 2015. 
  8. ^ ”NASA's Swift mission observes mega flares from nearby red dwarf star” (på engelska). ScienceDaily. 30 september 2014. http://www.sciencedaily.com/releases/2014/09/140930171548.htm. Läst 18 november 2015. 
  9. ^ ”V0645 Cen” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=7942. Läst 18 november 2015. 
  10. ^ Christian DJ, Mathioudakis M, Bloomfield DS, Dupuis J, Keenan FP (2004). ”A Detailed Study of Opacity in the Upper Atmosphere of Proxima Centauri” (på engelska). The Astrophysical Journal 612 (2): sid. 1140–1146. doi:10.1086/422803. Läst 18 november 2015. 
  11. ^ Schmitt JHMM, Fleming TA, Giampapa MS (september 1995). ”The X-Ray View of the Low-Mass Stars in the Solar Neighborhood” (på engelska). The Astrophysical Journal 450 (9): sid. 392–400. doi:10.1086/176149. Läst 18 november 2015. 
  12. ^ Gershberg RE, Shakhovskaia NI (1983). ”Characteristics of activity energetics of the UV Cet-type flare stars” (på engelska). Astrophysical Space Science 95 (2): sid. 235–253. doi:10.1007/BF00653631. 
  13. ^ ”CN Leo” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=17145. Läst 18 november 2015. 
  14. ^ ”V2500 Oph” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=22986. Läst 18 november 2015. 

Media som används på denna webbplats

New shot of Proxima Centauri, our nearest neighbour.jpg
(c) ESA/Hubble, CC BY 4.0
Shining brightly in this Hubble image is our closest stellar neighbour: Proxima Centauri.

Proxima Centauri lies in the constellation of Centaurus (The Centaur), just over four light-years from Earth. Although it looks bright through the eye of Hubble, as you might expect from the nearest star to the Solar System, Proxima Centauri is not visible to the naked eye. Its average luminosity is very low, and it is quite small compared to other stars, at only about an eighth of the mass of the Sun.

However, on occasion, its brightness increases. Proxima is what is known as a “flare star”, meaning that convection processes within the star’s body make it prone to random and dramatic changes in brightness. The convection processes not only trigger brilliant bursts of starlight but, combined with other factors, mean that Proxima Centauri is in for a very long life. Astronomers predict that this star will remain middle-aged — or a “main sequence” star in astronomical terms — for another four trillion years, some 300 times the age of the current Universe.

These observations were taken using Hubble’s Wide Field and Planetary Camera 2 (WFPC2). Proxima Centauri is actually part of a triple star system — its two companions, Alpha Centauri A and B, lie out of frame.

Although by cosmic standards it is a close neighbour, Proxima Centauri remains a point-like object even using Hubble’s eagle-eyed vision, hinting at the vast scale of the Universe around us.