Flamskväv
Flamskväv betyder egentligen vävnad som kommer från Flandern, men har blivit synonymt med vävtekniken som används. Det är en förenklad gobelängteknik.
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/3/33/Svarvad_stol_med_flamskv%C3%A4v%2C_1660_cirka_-_Skoklosters_slott_-_103964.tif/lossy-page1-300px-Svarvad_stol_med_flamskv%C3%A4v%2C_1660_cirka_-_Skoklosters_slott_-_103964.tif.jpg)
Flamskvävnader har använts till dynor för stolar, bänkar och åkdon hos förmöget folk, företrädesvis i södra Sverige. Inslagen plockas in och skapar mjuka konturlinjer men samtidigt skarpa övergångar mellan färgerna. Vävningen utförs ofta i en särskild flamskvävstol i stående läge, med en lodrät varp som kan rullas nedåt, men i Blekinge har liggande varp brukats. För mindre flamskvävnader kan en enklare vävram användas i horisontellt läge.
Flamskväv i Sverige
Flamskväven är i Sverige en nyhet, som först genom att Gustav Vasa inkallade flamländska vävare, troligen på 1540-talet blev känd här. Den spreds till allmogen söderifrån över Skåne och västerifrån genom Norge till Dalarna och Jämtland. Mönstren varierar rätt mycket i olika landskap, och utgörs ofta av tämligen starkt stiliserade växtmotiv, men även särskilt i Smålands mera högreståndsbetonade flamskvävar av figurmotiv, vanligen av religiös art. Blekinges mer geometriska flamskvävar intar en särställning både i mönster och teknik, vilken står nära röllakan.[1]
Noter
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
Media som används på denna webbplats
Nyckelord: Stolar, Föremålsbild, Tulpan, Blomdekor